Själva dopet

Så vad kan jag säga om lördagens dop?! Det här var mitt andra italienska dop och det var lite annorlunda än det första.

Första gången blev jag förvånad över att man döpte tre barn samtidigt och att det hölls i samband med söndagsgudstjänsten. Vilket är normalt, det brukar vara så.

Då var kyrkan överfull av människor och jag stod så pass långt ifrån att jag inte uppfattade vad som hände. Plus att det varade i över en timme.

Den här gången var dopet bara för den lilla pojken och ingen gudstjänst. Det hela var över på mindre än en halvtimme och vi inbjudna var ensamma i kyrkan. Runt 60 personer.

Den katolska dopritualen skiljer sig lite från de dop jag sett i Svenska kyrkan. För det första har barnet ingen dopklänning utan helt "normala" kläder. I det här fallet var pojken klädd i Armani från topp till tå.

Under den första och största delen av akten stod föräldrarna med den lilla pojken och gudmodern vända mot altaret och prästen.

Prästen läste några psalmer, bad till en hel hög helgon att be för barnet och gjorde korstecknet i den lille pojkens ansikte.

Sedan gick de bakom altaret och prästen öste "vattnet" tre gånger över den lille pojkens huvud. Han grinade inte det minsta!
Dopljuset tändes och den lilla pojken fick ett litet vitt skynke ovanpå sina fina, blåa Armanikläder. Det såg nästan ut som en stor "haklapp" med ett broderat kors.

Så var det klart. Alla strömmade fram till föräldrarna, en massa kindpussar och det togs lite kort med de närmasta familjemedlemmarna.