måndag 12 januari 2009

Tillbaka i tiden del2

Det blev inte många timmars sömn den första natten och väckarklockan ringde tidigt dagen därpå. Fortfarande hade jag inte fått något grepp om hur många vi var som bodde där i huset. Man hörde röster, musik och steg i trapporna men inga ansikten.

Den här dagen skulle vi ner till stallet. Jag förvånades över hur kallt och dimmigt det var ute. Jag trodde det skulle vara varmare och hade tagit med mig kläder efter väderleksrapporten jag sett på TV i Sverige. Det skulle vara runt 5-10 grader i Bologna området.

Det låter ganska varmt i svenska öron. Då visste jag inte hur dimman och fuktigheten letar sig in under kläderna. Och att 5-10 grader inte är så fruktansvärt varmt!

Stallet låg 200 meter bort på andra sidan vägen. Tränigsanläggningen med fyra stora, långa stall, hagar, träningsbana, andra stall som användes till uppfödning och ett hus där "Bossen" hade två lägenheter. Hela det här stället var omringat av höga staket och en stor, mäktig grind. För att överhuvudtaget ta sig in på området behövde man en nyckel till den magiska grinden.

Det här med grindar,stängsel och gallerklädda fönster var en av de första sakerna som jag reagerade på. Jag kommer ihåg att jag tänkte något i stil med "är dom paranoida eller hur mycket tjuvar kan det egentligen finnas här".

Nu vet jag att det finns för mycket ohederligt folk och att det är bäst att låsa dörren efter sig och hästar kan, tyvärr, vara ett eftertraktat byte.

Dom stor stallgångarna var oändliga och det rymdes runt 30-40 hästar i varje stall. Den första dagen blev vi tilldelade våra "passhästar", 8 stycken. Jag och min syster fick vara med tävlingshästarna och den andra tjejen bland unghästarna.

Den här dagen blev vi presenterade för alla andra som jobbade där. Det var en härlig blandning av svenskar, danskar, italienare, marockaner och albaner. Vi behövde inte mocka våra" hästars boxar, det fixade dom albanska killarna som åkte runt med stora traktorer överallt. Även inne i stallet.

Den stora "Bossen" kom på dagligt besök med "Frun" i släptåg. Båda två är italienare men pratar svenska efter att dom bott under en lång period i Sverige. Jag passade på att fråga "Frun" om det inte fanns några täcken på rummet. För det var kallt, vi frös.

Jag kommer inte ihåg vad hon svarade men lite senare på dagen när vi var tillbaka på vårat rum knackade det på dörren. Utanför står "Frun" med två stora påsar med täcken i.
"Så att ni inte behöver frysa"

Den natten sov vi mycket bättre men fortfarande alla tre i samma säng.

9 kommentarer:

  1. Jo det där med att frys - jag delade säng med min väninna när vi var i London en tidig vår, svinkallt på hotellrummen.

    Jag har något hos mig till dig på min sida-
    lite oväntat men ta det på rätt sätt, MB

    SvaraRadera
  2. Jag reagerade också på alla höga murar och grindar och staket överallt i början.. Nu tycker man inte att det är något konstigt alls med det...
    Temperaturen... hur kallt 5-10 grader egentligen kan vara förstår man bara när man varit med om det.. När man pratar med dem där hemma tycker de det låter jättevarmt och skönt ;o)

    SvaraRadera
  3. Hej.
    Har läst och skakar på huvudet. Varför är det så "kalla" hus? Har de inga mattor eller kaminer inne?
    Har varit i Alfas del Pi i Spanien i mars månad.
    Kan säga att det var heller ingen värme direkt.
    Stenhus och kala hus...
    Men att fara iväg som hästjobbare så där måste vara spännande.
    Blev du kvar i Italien efter det? Eller kom ddet senare?

    När är bästa tiden på hösten för semesterresa dit ner? Vi funderar på vart vi ska fara på semester. Så alla tips tages tacksamt emot.
    Ha nu en fin dag min vän.
    Kramen Synne.

    SvaraRadera
  4. Hej Veronica,
    tack för del 2, det här är ju hur bra som helst.
    Väntar m spänning.
    Har du varit in på min sida o tävlat??? om inte gör det.
    Många kramar Sari

    SvaraRadera
  5. Glömde att skriva väntar på del 3 hihi
    Sari

    SvaraRadera
  6. Brr jag kan riktigt känna hur ni frös och så känslan av allt nytt, språk, dofter, människor... Tufft av dig att fråga frun efter täcken! Jag väntar också på kapitel 3. :)

    SvaraRadera
  7. Maria, så det är samma sak i London :) Jag har varit inne och tittat. Tack snälla du!

    Pysen, du vet precis vad jag pratar om för vi bor i samma land!

    Synne, jag har också funderat på varför dom är så himla kalla. I bland känns det som isoleringen inte räcker till. Sen tror jag att fukten gör sitt, den letar sig in genom alla tänkbara vrår.
    Det var spännande. Jag tänkte fortsätta skriva om det i delarna av det som varit.
    Bästa tiden är mot slutet av september och början av oktober.

    Sari, tackar! Har varit in hos dig och kikat :) Fortsättning följer!

    Cz, hihi, mer än tuff så var jag nog lite naiv och trodde det skulle ingå i rummet :) Men det funkade ju! Fortsättning kommer.

    SvaraRadera
  8. Känner igen det från Portugal.
    Kallt, kallt, kallt. Husen är ju byggda
    som om det vore sommarvarmt jämt.

    Har aldrig frusit så mycket som under
    våra år i Portugal.

    Nu ser jag fram emot del 3! :)

    SvaraRadera
  9. Anna, då vet du också hur mycket man kan frysa :) Del 3 kommer!

    SvaraRadera