Januari 2001.
Då hade jag packat mina väskor, beställt enkel biljett till Bologna och var redo för prova på något nytt.
Så länge jag kan komma ihåg hade jag alltid haft i tanken att åka iväg utomlands och jobba med hästar. Jag tvekade inte en sekund när jag såg annonsen på arbetsförmedlingens hemsidan om ett travhästjobb i Bologna.
Varför det blev Italien kan jag inte svara på. Jag hade inga favoriter på den tiden och hade bara varit utomlands en gång med familjen till Gran Canaria.
Jag kommer aldrig glömma äventyrskänslan i magen den morgonen på Arlanda. Det var jag, min lillasyster och hennes kompis. Vi tog en öl i en bar på flygplatsen. Förväntansfulla och lite nervösa väntade vi på avgång.
Väl framme på Bolognas flygplats blev vi hämtade av den svenske travtränaren och hans fru. Det regnade och det var lite småruggigt.
Vi kom fram till ett stort hus där vi skulle bo. Ett avskalat betonghus som inte såg allt för trevligt ut. På första våningen fanns ett sovrum, kök och allrum med bord och TV. Totalt var det tre våningar.
Vi fick två rum på andra våningen. Meningen var att jag och min syster skulle ta ett dubbelrum och den andra tjejen fick ett eget rum. Det slutade med att jag tog det lilla rummet för tjejen ville inte sova själv.
Rummet kändes läskigt och kallt med sina kyliga stengolv och nakna väggar. Det första intrycket var inte det jag hoppats på.
Det hela blev inte bättre av att det inte fanns någon bil som kunde ta oss till affären. Travtränaren hade åkt på tävling så det var bara att gå dom två kilometerna in till byn för att handla. På nåt konstigt vis lyckades vi köpa ett telefonkort och ringa hem. Italienarna på landsbygden är inte världsbästa på engelska och vi pratade ingen italienska. Men vi klarade det.
Den första natten var något av det värsta jag varit med om.
Jag gick och la mig där i den lilla sängen med en fjuttig filt som täcke. Då var jag rädd och kände mig väldigt liten. Jag klarade inte av att sova själv. Gick och knackade på hos syster och den andra tjejen. Vi sov alla tre tillsammans i dubbelsängen. Med kläder. Jag vet inte hur många gånger jag vaknade den natten av att jag frös och klädde på mig mer.
Jag som trodde att Italien skulle vara varmt och skönt. Då visste jag inte hur kalla och otrevliga italienska hus kan vara på vintern.
torsdag 8 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det där känner jag igen... första natten på ett helt nytt, okänt ställe och inget verkar vara så som man hade tänkt sig... Läskigt!
SvaraRaderaVilken spännande läsning.Blir nyfiken på fortsättningen!
SvaraRaderaHa det så gott
Efter sen miserabla inledningen måste det hänt något speciellt eftersom du fortfarande är kvar i Italien :)
SvaraRaderaPysen, det är ju sånt man inte kan veta i förväg :)
SvaraRaderaLissen, fortsättning följer :)
Utlandsmamman, som tur är ger jag mig inte så lätt!
min första natt här var ganska lika. pluss att den svenska killen som bodde här då skulle ha städat men det fick jag göra när jag kom själv. fullt med döda kackerlackor bärfisar och spindelnät. sängkläderna var halvfuktiga . ja ingen bra start. men det ordnade sig..nu är här rent och beboligt och den svenska killen är borta..
SvaraRaderaDet ska bli spännande att följa resan. Bologna har jag också varit i men det var lääääängesedan...på min tågluffartid....
SvaraRaderaLurigopalia, oj, din första tid var värre än min :) Men skam den som ger sig, det kan ju bara bli bättre!
SvaraRaderaNygamlajag, fortsättning följer om några dagar..
Jag väntar spänt på fortsättningen! Ha - behöver inte köpa böcker! Jag har ju din blogg nu! /cz
SvaraRaderaMen vilken spännande läsning:)
SvaraRaderaSkriv nu fort del 2, det här är bättre än böcker. Det är ju på riktigt.
Ha en bra helg Kramar sari
Cz, Tack sà mycket! fast jag vet inte om det blir lika bra som en bok :)
SvaraRaderaSari, Tackar, tackar. Den kommer nu till helgen :)
Kul att läsa!
SvaraRaderaSer också fram emot del 2, del 3, del 4 ... med spänning!!!
Anna, Tack, fortsättning kommer!
SvaraRaderaIntressant att läsa om hur du hamnade i Italien! Fortsätt att berätta, det är ju många år sedan 2001! :) Ja, alla tycker ju att det ska vara så varmt här på vintern, det här är ju Turkiet! Men 5-10C är inte alls varmt, speciellt inte då kylan är så fuktig och rå, och husen är kalla.. Verkar som om det är likdant i Italien.. :)
SvaraRaderaTack så mycket för din kommentar om mitt hår!
Kram!