Tidigare under dagen ringde Svärmor och bjöd in mig på middag.
För Francesco är borta på jobb och jag är själv.
Dom har börjat förstå att jag inte har några som helst problem att vara själv.
Jag är inte rädd. Klarar av att laga mat. Får absolut inte ångest för att vara helt själv en kväll.
I början fick jag frågan om jag ville komma hem till dom och sova om pojkvännen var borta. För här är man van med att vara tillsammans och att aldrig vara ensam.
Min pojkvän delade rum med hans lillebror tills för tre år sen när vi flyttade ihop. Det är skillnad från vad jag är van med.
Det är gulligt av dom att fråga men jag tycker faktiskt om att vara själv ibland.
Är van med det.
Jag har ju bott hemifrån sedan jag var 17 år.
Åker bara dit på lite kvällsmiddag och sen kommer jag tillbaka till min säng!
tisdag 20 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
haha, kommer du ihåg när du var borta från candiolo och elvis och hans mamma och systrar tvingade mig att sova där?? för jag kunde ju inte vara själv! Fick ett sånt där nattlinne som går ner till fotknölarna! =) hahaha
SvaraRaderaLillsis, haha, gud vad roligt!! Jag kan tänka mig vad snygg du var med nattlinnet :) Haha
SvaraRaderaja jösses...det är olika kulturer du..men ändå väldigt gulligt och omtänksamt. Men sällskap till midag är ju nice )
SvaraRaderaKan ju vara skönt att slippa laga mat. Själv tog jag ungarna till Mc Donalds, eftersom storklimpen har namnsdag och sambon är borta på jobb.
SvaraRaderaja usch ja... du kan ju tänka dig hur det lät när vi nyligen flyttat ihop och Peppe jobbade natt ;o)
SvaraRaderaJa du Veronica det kan nog bli en liten kulturkrock mer än en gång kan jag tro.
SvaraRaderaMen vi nordbor är kanske lite enstöriga ibland.
Tur att vi alla är olika, vi har så mycket att lära av varandra.
Många Kramar Sari
Låter såå italienskt! Konstigt bara att det aldrig händer mig när jag är själv med barnen, men desto oftare att sambon blir hembjuden till någon när jag och barnen är bortresta...
SvaraRaderaGulligt och omtänksamt - så länge
SvaraRaderaman inte känner sig tvingad.
Vi svenska tjejer kan ju själv. :)
Är nog som dej, visst är sällskap trevligt. Surra och prata.Men har också behöv att filosofera och mysa för mej själv.
SvaraRaderaEgen säng är alltid skönast att somna i och att vakna i.
SvaraRaderaSov gott! =)
Oj, DET DÄR känner jag verkligen igen! :D Här i Turkiet är det precis likdant, det blir ett sjuhelsikes rabalder varje gång jag ska sova ensam en natt. :) Ibland brukar Ahmet åka till sina föräldrar och stanna där några dagar (de bor ca 12 mil ifrån oss), och då brukar jag för det mesta stanna ensam hemma. Jag gillar att vara ensam ibland. :)
SvaraRaderaVarje gång som jag är ensam hemma så kommer Ahmets faster och knackar på flera gånger per dag, frågar om jag har ätit någonting, om jag har lust att komma hem till dem en stund, frågar om jag inte är rädd osv.. :P Det första året jag bodde här gick det till och med så långt att en av Ahmets tjejkompisar erbjöd sig att komma och hålla mig sällskap medan Ahmet var borta. Snällt, visst, men jag är 23 år gammal och behöver ingen barnvakt! :D
Hur gammal är du förresten? :)
Jag är precis som dig. Online, men offline.. :) Loggar bara in som online då jag ser att mamma eller min lillasyster är online, så jag kan prata med dem. Jag orkar inte heller hålla igång 5 olika konservationer, vill hellre koncentrera mig på en person åt gången. :)
Bor dina svärföräldrar någonstans nära er?
Ha det bra!
Kram!
Anneli, ibland är det trevligt med sällskap också. Självklart och dom är gulliga!
SvaraRaderaSegsliten, smidigt med donken. Själv har jg några mil till närmaste Mc´D. och tur är nog det :)
Pysen, ojojoj, jag kan tänka mig det :)
Sari, det har du helt rätt i. Man lär sig så mycket! Jag har nog också förändrats genom att bo här. Lite grann i alla fall :)
Utlandsmamman, haha, lustigt att det blir tvärsom. Dom kanske tror att han inte kan själv när frun är bort :)
Anna, precis, jag har lättare att säga nej nu för tiden. Självklart kan vi själv :)
Lissen, :) det är viktigt för mig att kunna få göra det!
Vero, jag har sovit så skönt i min säng :)
Laura, haha, då vet du hur det kan vara! Vi bor bor bara 1 km i från varandra. Så det är ju jättenära. Angående åldern så blir jag snart 29. Oj vad tiden går :)