Så där då. Nu var lunchen avklarad hos Svärföräldrarna. Francescos bror hade så mycket att berätta om. Tokyo och Japan är en helt annan värld och det är mycket som är annorlunda.
Jag bara älskar att höra historier från andra länder och kulturer. Skulle kunna varit kvar där hela eftermiddagen och lyssnat på hans återberättelser.
Men vi ska på en invigning av en ny körskola. Yes, en av Francescos kompisar har startat en ny körskola i Florens så idag blir det lite partaj i den nya lokalen.
Alla kompisar här från Certaldo har samlat ihop 5 euro per person till en present. Jag tror att det blev en stor kruka med blommor.
lördag 31 januari 2009
Fotoutmaning
Den här roliga fotoutmaningen har kommit från två av mina bloggvänner, Utlandsmamman och Pysen. Tackar så mycket för den!
Utmaningen går ut på att ta bild nummer 6 från mapp nummer 6 och sprida utmaningen vidare till 6 bloggare.
Den här bilden är tagen på stadion i Florens. Jag var vackert påklädd i Fiorentinas färger och hejade förgäves på laget när dom förlorade mot Glasgow Rangers i en UEFA cups match.
I våras hade jag fortfarande långt och alldeles för blont hår.
Utmaningen går ut på att ta bild nummer 6 från mapp nummer 6 och sprida utmaningen vidare till 6 bloggare.
Den här bilden är tagen på stadion i Florens. Jag var vackert påklädd i Fiorentinas färger och hejade förgäves på laget när dom förlorade mot Glasgow Rangers i en UEFA cups match.I våras hade jag fortfarande långt och alldeles för blont hår.
Utmaningen skickar jag vidare till följande fotograferande bloggare.
fredag 30 januari 2009
Min dag
Jag har spenderat dagen uppe på hästryggen och det är något som jag borde göra oftare.
Det är så rogivande att bara lunka runt i skogen. Njuta av den varma solen som letat sig fram.
Nu har jag bråttom iväg till Florens flygplats. Min pojkväns lillebror kommer hem från sina 6 månader i Tokyo ikväll. Så jag är på väg dit med resten av familjen.
Det är så rogivande att bara lunka runt i skogen. Njuta av den varma solen som letat sig fram.
Nu har jag bråttom iväg till Florens flygplats. Min pojkväns lillebror kommer hem från sina 6 månader i Tokyo ikväll. Så jag är på väg dit med resten av familjen.Tillbaka i tiden del5
Italienskan, jobbet och vardagen gick framåt och veckorna rullade på.
En mörkhårig, visslande italienare som jobbade med oss började väcka min uppmärksamhet. Han var så annorlunda. Spännande på något sätt, öppen och trevlig.
Han visade intresse utan att vara dyngrak och jag svarade ja när han bjöd ut mig på middag. Då var jag 20 och det kändes väldigt vuxet att bli utbjuden. Även fast han inte var min drömtyp så kändes det speciellt och mina känslor växte.
Jag menar, hur romantiskt var det inte att få åka till Venedig på sin födelsedag! Vilken av mina svenska pojkvänner hade gjort en sån grej för mig. Det är klart, det finns inget Venedig i Sverige men ändå.
Månaderna gick och det kändes naturligt att vi blev ett par och hängde ihop. Även fast kommunikationen inte var av världsklass på grund av min knackliga italienska och hans dåliga engelska så trivdes jag i hans sällskap.
Min lillasyster tröttnade på travstallet och åkte tillbaka hem till Sverige. Jag bestämnde mig för att stanna kvar och möta framtiden med min nye italienska pojkvän.
Han kom ursprungligen från Sardinien men var född och uppvuxen i en liten by utanför Torino uppe i norra Italien. Där bodde hans föräldrar som han ville presentera för mig så fort som bara den.
Minnet från den första lunchen hos föräldrarna kommer leva med mig hela livet!
Jag hade fortfarande inte varit i ett "äkta" italienskt hem och blev smått chockad av kulturkrocken.
Vi möttes i dörren av mamman. Hon var lite försynt och försiktig och granskade mig noga. Jag tyckte det var obehagligt med alla blickar. Sen visste jag inte riktigt vad jag skulle säga. För jag kunde inte prata ordentlig italienska och skämdes. Så det blev en massa leenden och nickningar.
Hans mamma var hemmafru och hade varit det hela sitt liv. Bordet var uppbullat med en massa härligheter. Mamman sprang fram och tillbaka. Fixade med maten. Dukade fram.
Tillslut kom även pappan hem. Han var ganska lugn och sa inte så mycket.
Då kunde vi börja äta.
Vi satte oss ner vid bordet och naturligtvis var Tv:n på. Jag tyckte det var konstigt då men nu vet jag Tv:n ofta står på och surrar under måltiderna.
Det jag blev mest förvånad över var mamman. Som sprang in och ut ur köket och vi andra bara satt där. När vinet i karaffen var slut sträckte pappan bara ut den mot sin fru. Utan att säga ett ord. Hon reste sig för att fylla på karaffen. Hon dukade av alla tallrikar. Plockade fram kaffe. Ställde sig snällt och diskade.
Det där var min första lunch i en italiensk familj!
En mörkhårig, visslande italienare som jobbade med oss började väcka min uppmärksamhet. Han var så annorlunda. Spännande på något sätt, öppen och trevlig.
Han visade intresse utan att vara dyngrak och jag svarade ja när han bjöd ut mig på middag. Då var jag 20 och det kändes väldigt vuxet att bli utbjuden. Även fast han inte var min drömtyp så kändes det speciellt och mina känslor växte.
Jag menar, hur romantiskt var det inte att få åka till Venedig på sin födelsedag! Vilken av mina svenska pojkvänner hade gjort en sån grej för mig. Det är klart, det finns inget Venedig i Sverige men ändå.
Månaderna gick och det kändes naturligt att vi blev ett par och hängde ihop. Även fast kommunikationen inte var av världsklass på grund av min knackliga italienska och hans dåliga engelska så trivdes jag i hans sällskap.
Min lillasyster tröttnade på travstallet och åkte tillbaka hem till Sverige. Jag bestämnde mig för att stanna kvar och möta framtiden med min nye italienska pojkvän.
Han kom ursprungligen från Sardinien men var född och uppvuxen i en liten by utanför Torino uppe i norra Italien. Där bodde hans föräldrar som han ville presentera för mig så fort som bara den.
Minnet från den första lunchen hos föräldrarna kommer leva med mig hela livet!
Jag hade fortfarande inte varit i ett "äkta" italienskt hem och blev smått chockad av kulturkrocken.
Vi möttes i dörren av mamman. Hon var lite försynt och försiktig och granskade mig noga. Jag tyckte det var obehagligt med alla blickar. Sen visste jag inte riktigt vad jag skulle säga. För jag kunde inte prata ordentlig italienska och skämdes. Så det blev en massa leenden och nickningar.
Hans mamma var hemmafru och hade varit det hela sitt liv. Bordet var uppbullat med en massa härligheter. Mamman sprang fram och tillbaka. Fixade med maten. Dukade fram.
Tillslut kom även pappan hem. Han var ganska lugn och sa inte så mycket.
Då kunde vi börja äta.
Vi satte oss ner vid bordet och naturligtvis var Tv:n på. Jag tyckte det var konstigt då men nu vet jag Tv:n ofta står på och surrar under måltiderna.
Det jag blev mest förvånad över var mamman. Som sprang in och ut ur köket och vi andra bara satt där. När vinet i karaffen var slut sträckte pappan bara ut den mot sin fru. Utan att säga ett ord. Hon reste sig för att fylla på karaffen. Hon dukade av alla tallrikar. Plockade fram kaffe. Ställde sig snällt och diskade.
Det där var min första lunch i en italiensk familj!
torsdag 29 januari 2009
Så här gick det igår.
Jag hann naturligtvis inte städa så mycket som jag hade velat städa. Svärmors ögon är typ röntgenstrålar som svävar över varenda fläck i lägenheten.
Det värsta är små saker som man aldrig tänker på.
Tex vårat stora element som sitter här i köket/vardagsrummet. Dammet har på något vis lyckats lägga sig i alla springor och tillsammans med matlagningsfettet är det svårt att ta bort. Jag borde ta en stol och en trasa. Kravla mig upp och städa bort det. Men vem har lust att damma element?
En annan grej är duschen. Det är mycket kalk i vattnet här och vi har duschkabin med släta glasdörrar. De håller sig rena om man torkar bort vattnet efter varje dusch och det brukar vi göra. Det värsta är listerna runt glasen. Där man inte torkar bort och där det tunga vattnet stannar och det bildas lagringar. Som är hur svåra som helst att få bort. Omöjligt!
Men middagen gick bra. Svärfar hade köpt med sig mat. Plus att han tog med sig sitt experiment som han gjort efter jobbet. En kycklinggryta med kronärtskocka, lök och zucchini. Mycket gott!
Det enda vi behövde göra var ris. För Svärmor kände sig inte bra i magen och ris in bianco (ris med olja/smör och parmesan) är det man äter när någon är dålig i magen här i Italien.
Jag hade redan börjat koka riset innan dom kom. Och gjorde som jag brukar göra. Mäter upp vatten, ris och så får det koka under lock. När det börjar bli klart låter jag Svärmor provsmaka och hon upptäcker genast att det finns ju inget vatten kvar i riset.
Nej, det är ju nästan klart förklarar jag.
Så gör man bara när man lagar risotto, när man bara kokar ris så gör man som med pasta. Häller av vattnet som blir över, blir svaret.
Yes, där fick jag för det. Jag kan inte ens koka ris!
Men matchen gick bra. Fiorentina vann!
Det värsta är små saker som man aldrig tänker på.
Tex vårat stora element som sitter här i köket/vardagsrummet. Dammet har på något vis lyckats lägga sig i alla springor och tillsammans med matlagningsfettet är det svårt att ta bort. Jag borde ta en stol och en trasa. Kravla mig upp och städa bort det. Men vem har lust att damma element?
En annan grej är duschen. Det är mycket kalk i vattnet här och vi har duschkabin med släta glasdörrar. De håller sig rena om man torkar bort vattnet efter varje dusch och det brukar vi göra. Det värsta är listerna runt glasen. Där man inte torkar bort och där det tunga vattnet stannar och det bildas lagringar. Som är hur svåra som helst att få bort. Omöjligt!
Men middagen gick bra. Svärfar hade köpt med sig mat. Plus att han tog med sig sitt experiment som han gjort efter jobbet. En kycklinggryta med kronärtskocka, lök och zucchini. Mycket gott!
Det enda vi behövde göra var ris. För Svärmor kände sig inte bra i magen och ris in bianco (ris med olja/smör och parmesan) är det man äter när någon är dålig i magen här i Italien.
Jag hade redan börjat koka riset innan dom kom. Och gjorde som jag brukar göra. Mäter upp vatten, ris och så får det koka under lock. När det börjar bli klart låter jag Svärmor provsmaka och hon upptäcker genast att det finns ju inget vatten kvar i riset.
Nej, det är ju nästan klart förklarar jag.
Så gör man bara när man lagar risotto, när man bara kokar ris så gör man som med pasta. Häller av vattnet som blir över, blir svaret.
Yes, där fick jag för det. Jag kan inte ens koka ris!
Men matchen gick bra. Fiorentina vann!
onsdag 28 januari 2009
Fotboll och middag
Mat och att äta är något som är väldigt viktigt här i Italien.
Oftast när man ska träffas med kompisar eller familjen så görs det i samband med mat.
Om det är någon man inte sett på länge så kan det låta "Det var länge sen, vi kan väl gå ut och käka en pizza tillsammans" . Eller så samlar man ihop alla kompisar och åker på utflykt till ett ställe, för att äta. Allihopa tillsammans.
Jag bestämde träff med Svärmor idag. Ville träffa henne för att få lite hjälp med mitt C.V. "Ja, vad bra. Då kan du ju komma till mig på lunch".
Nu ringde Francesco och sa att Svärföräldrarna kommer hit på middag.
För det är fotboll ikväll.
Fiorentina spelar och vi har Sky. Tv-kanalerna där dom visar alla matcher. Så nu blir det till att städa.
Och bädda sängen, vilket jag aldrig gör!
Oftast när man ska träffas med kompisar eller familjen så görs det i samband med mat.
Om det är någon man inte sett på länge så kan det låta "Det var länge sen, vi kan väl gå ut och käka en pizza tillsammans" . Eller så samlar man ihop alla kompisar och åker på utflykt till ett ställe, för att äta. Allihopa tillsammans.
Jag bestämde träff med Svärmor idag. Ville träffa henne för att få lite hjälp med mitt C.V. "Ja, vad bra. Då kan du ju komma till mig på lunch".
Nu ringde Francesco och sa att Svärföräldrarna kommer hit på middag.
För det är fotboll ikväll.
Fiorentina spelar och vi har Sky. Tv-kanalerna där dom visar alla matcher. Så nu blir det till att städa.
Och bädda sängen, vilket jag aldrig gör!
Utmärkelsen är Fabulous!
Titta här vad jag fick av Utlandsmamman! Tack så jättemycket för den. Jag blir så glad!
Tillsammans med den här utmärkelsen ska man också lista fem saker som man inte kan vara utan. Får se om jag lyckas få till det.
Tillsammans med den här utmärkelsen ska man också lista fem saker som man inte kan vara utan. Får se om jag lyckas få till det. 1. Francesco, kärleken i mitt liv som är med mig varje dag.
1. Familjen, alla där hemma i Sverige som jag saknar men ni är också med mig varje dag.
Delad första plats. Jag kan inte sätta en framför den andra!
2. Den lilla bärbara och internet, förkortar avstånden och gör allt så mycket lättare.
3. Kaffe, utan kaffet är jag inte människa och huvudvärken kommer på direkten.
4. Drickyoghurt, dom små flaskor fattas aldrig i mitt kylskåp.
Det var ju inte så svårt och jag satte inte cigaretterna på listan för det är en sak som jag skulle vilja klara mig utan.
Då ska jag skicka vidare den här utmärkelsen och det är inte så lätt. Jag väljer två stycken bloggar som båda är utlandssvenskar precis som jag. Som jag gillar och läser varje dag!
Passar på att tacka alla som kommer in och hälsar på och lämnar fina kommentarer!
tisdag 27 januari 2009
Meeeen
Jag får krupp på bloggen just nu! Mina inlägg blir inte som jag vill att dom ska bli. Ah, ska det vara så svårt att lägga upp lite kort och text så att det ser bra ut!
Lite mer Paris
Nu mår jag bättre och kan ägna mig lite åt bloggandet. Jag har saknat bloggen men var alldeles för snål för att betala 10 euro som det kostade på vårat hotell för att surfa runt lite på internet.
Vi har varit i Paris fyra gånger tillsammans och den här gången ville vi bo på ett fint hotell. Vi hittade ett supererbjudande på Les Jardins du Marais och efter ha sett korten på deras hemsida så klippte vi till direkt.
Lobbyn var väldigt snygg med inredningsdetaljer från Stark och Swarovski.
Rummet var dock inte det bästa, litet, trist inrett och hade inget att göra med den snygga receptionen och restaurangen. Det verkar vara totalt omöjligt att få ett anständigt rum i Paris.
Hur som helst var läget bra, mitt i Marais kvarteret. Med karta och paraply gick jag ut på upptäcktsfärd på fredag morgon.
Vi har varit i Paris fyra gånger tillsammans och den här gången ville vi bo på ett fint hotell. Vi hittade ett supererbjudande på Les Jardins du Marais och efter ha sett korten på deras hemsida så klippte vi till direkt.
Lobbyn var väldigt snygg med inredningsdetaljer från Stark och Swarovski.Rummet var dock inte det bästa, litet, trist inrett och hade inget att göra med den snygga receptionen och restaurangen. Det verkar vara totalt omöjligt att få ett anständigt rum i Paris.
Hur som helst var läget bra, mitt i Marais kvarteret. Med karta och paraply gick jag ut på upptäcktsfärd på fredag morgon.Det regnade och blåste men jag ville bara gå omkring och allt ser ju ut att vara så nära på kartan så jag traskade på. Det blev ett långt stopp vid Place des Vosges, ett stort, fint torg där konstgallerien ligger uppradade en efter en. Otroligt vackert!
Jag styrde mina steg mot den väldiga katedralen Notre-Dame. Så underbart mäktig och stor. Jag kunde inte låta bli att gå in. Det var gudstjänst på gång och det kändes lite underligt att gå omkring därinne medans prästen höll sin predikan. Så himla vackert!
Jag vet inte hur många steg jag tog den första dagen, det hade varit intressant att haft en stegräknare. När jag kom till hotellet var jag helt slut och jag däckade ihop på sängen.
Vi hade beställt bord på en fin fisk och skaldjursrestaurang i närheten av hotellet till klockan 21. Vi lyckades vakna en halvtimme efter den bokade tiden och efter dusch så var vi framme vid restaurangen vid 23. Inte illa men magen och sinnet var nöjda efter den här Plateau Royalen.
Nästa dag bestämde jag mig för ta tunnelbanan lite oftare. Jag tog mig mot Place du Chatelet och gick mot latin kvarteren i St-Germain. Jag bara älskar att gå omkring på smågatorna och njuta av atmosfären och lugnet.
Jag styrde mina steg mot den väldiga katedralen Notre-Dame. Så underbart mäktig och stor. Jag kunde inte låta bli att gå in. Det var gudstjänst på gång och det kändes lite underligt att gå omkring därinne medans prästen höll sin predikan. Så himla vackert!Jag vet inte hur många steg jag tog den första dagen, det hade varit intressant att haft en stegräknare. När jag kom till hotellet var jag helt slut och jag däckade ihop på sängen.
Vi hade beställt bord på en fin fisk och skaldjursrestaurang i närheten av hotellet till klockan 21. Vi lyckades vakna en halvtimme efter den bokade tiden och efter dusch så var vi framme vid restaurangen vid 23. Inte illa men magen och sinnet var nöjda efter den här Plateau Royalen.
Nästa dag bestämde jag mig för ta tunnelbanan lite oftare. Jag tog mig mot Place du Chatelet och gick mot latin kvarteren i St-Germain. Jag bara älskar att gå omkring på smågatorna och njuta av atmosfären och lugnet.
Eftersom vädret var ganska behagligt så hade jag ingen som helst lust att gå in på något museum. Jag satte mig på Musèe du Louvre's innergård i solen med en baguette och bara myste.
Jag kunde inte låta bli att åka till Eiffeltornet, ta lite kort och strosa omkring i parken Champ de Mars.
Gott var det men jag tror att det var kebaben som gjorde att jag blev dålig i magen. För under resan mot flygplatsen mådde jag mindre bra och i incheckningskön var det katastrof. Jag sprang ner mot toaletterna men det hände inget.
Jag kunde inte låta bli att åka till Eiffeltornet, ta lite kort och strosa omkring i parken Champ de Mars.
På kvällen var vi inbjudna på firmamiddag vid Montparnasse. Väldigt trevlig kväll som avslutades vid Buddha Bar tillsammans med Francescos kollegor.
Vi sov länge på söndagen och tog tunnelbanan till Champs Elysèes. Det är så mycket roligare att turista när man är två!
Det blev en mindre sofistikerad lunch på ett kebabställe i Marais. Men huvudsaken är att vara tillsammans och vi hade det så mysigt så!
Gott var det men jag tror att det var kebaben som gjorde att jag blev dålig i magen. För under resan mot flygplatsen mådde jag mindre bra och i incheckningskön var det katastrof. Jag sprang ner mot toaletterna men det hände inget.
Medan vi satt och väntade på planet som såklart var försenat försökte jag igen och all kebab kom upp. Ingen direkt trevlig avslutning på den underbara resan men nu mår jag i alla fall bättre!
måndag 26 januari 2009
Lite Paris i bilder
Jag har haft det riktigt bra i Paris. Fjärde gången jag besöker staden och det är alltid lika underbart!
Jag blev magsjuk i går eftermiddag så jag skriver nog lite mer i kväll eller i morgon. Känner mig svag och huvudet funkar inte riktigt som det ska.
Jag blev magsjuk i går eftermiddag så jag skriver nog lite mer i kväll eller i morgon. Känner mig svag och huvudet funkar inte riktigt som det ska.
torsdag 22 januari 2009
Överraskning!
Där låg nämligen den här Awarden och väntade på mig.
Jag blir så glad!! Jag som inte ens trodde jag skulle tycka om att blogga har upptäckt så många fina och intressanta bloggar. Det är inspirerande och givande att pyssla med sin blogg och flyga omkring hos er alla!
Tack Segsliten!
Reglerna för utmärkelsen är följande:
Vinnaren sätter loggan på sin blogg.
Länka till personen som utmärkelsen kom från.
Nominera minst fem andra bloggar.
Länka till dessa bloggar i din blogg.
Lämna ett meddelande till personerna på deras bloggar.
Jag skickar utmärkelsen vidare till:
I dag PARIS
Har precis avslutat min dagliga morgondos av kaffe och börjar sakta men säkert vakna till liv!
I dag ska det planeras kläder och packning för i kväll åker vi till Paris.
Min pojkvän ska dit på jobb och jag ska ägna dagarna åt att bara vara. Strosa omkring och njuta av Paris storhet.
Jag längtar! Och förhoppningsvis kommer jag på en superbra idé till videoklippet till drömjobbet.
I dag ska det planeras kläder och packning för i kväll åker vi till Paris.
Min pojkvän ska dit på jobb och jag ska ägna dagarna åt att bara vara. Strosa omkring och njuta av Paris storhet.
Jag längtar! Och förhoppningsvis kommer jag på en superbra idé till videoklippet till drömjobbet.
onsdag 21 januari 2009
The Best Job In The World
Jag hittade till den här sidan när jag snurrade runt i mitt inte alltför seriösa jobbletande på nätet.
Visst är det ett drömjobb eller vad tycker ni om 6 månader på paradisön Hamilton Island i Australien. Det ser helt underbart ut!
Lönen är 150 000 AUD, ungefär 800 000 kronor för att mata fiskar, göra rent poolen och BLOGGA.
Allt man behöver göra för att söka är att skicka in ett videoklipp med presentation av sig själv.
Jag har varit lite elak och tittat runt bland de olika klippen och skrattat åt italienarna som pratar engelska.
Jag vet, det är inte snällt men det är så kul!
De är i alla fall modigare än vad jag är för jag har fortfarande inte skickat in något filmklipp.
Nu läser jag på Aftonbladet att ansökningstiden går ut i kväll. Jag tror att dom fått in fel uppgifter för på hemsidan står det att sista dagen är den 22:a Februari. Sen är det 150 000 AUD inte 105 000.
Det finns fortfarande tid kvar för mig att skicka in ett videoklipp så att någon kan få sig ett gott skratt när dom tittar på mig!
Tillbaka i tiden del4
Den första lediga måndagen var det dags att fixa med alla papper som behövdes för att kunna jobba lagligt.
Vi fick smaka på den första italienska bilturen när "Bossens" son skjutsade oss till Bolognas polisstation. Han blåste på i bilen som värsta galningen. Vi överlevde en omkörning i en korsning när det var rött.
Det konstiga är att alla "konstiga" saker hände i början av min tid i Italien men jag blev aldrig avskräckt av det. Jag har aldrig åkt med någon som har kört lika galet som "Sonen" gjorde den gången.
Vi kom fram till centrum och det skulle knäppas kort i fotoautomater. Korten skulle visas sig användas till uppehållstillståndet.
Det var en lång kö som slingrade sig ut från polishusets portar. Det var bara att ställa sig där snällt och vänta på sin tur. Stämningen därinne var förvirrad. Mycket folk som trängdes och pratade alla världens språk.
"Sonen" gjorde sitt jobb och pratade med poliserna, gav alla kopior på pass och en massa andra papper.
Med alla papper iordning kunde man börja jobba lugnt och inte längre oroa sig för de återkommande kontrollerna. Det hände ganska ofta att polisen kom och kollade att alla som jobbade var där lagligt.
Dagarna rullade på och kvällarna spenderade vi nere i allrummet tillsammans med alla andra. Det var bara danskarna som saknades där nere. De höll sig för sig själva.
Jag och min syster satt där med ordboken och försökte lära oss italienska så fort som möjligt. Det var ju kul och ännu roligare blev det när man märkte hur snabbt man lärde sig att förstå.
Tack vare att vi umgicks med människor som bara pratade italienska. Vi tittade på TV där allt var dubbat. Genom tidningarna som bläddrades igenom. Musiken hjälpte också till!
Vi fick smaka på den första italienska bilturen när "Bossens" son skjutsade oss till Bolognas polisstation. Han blåste på i bilen som värsta galningen. Vi överlevde en omkörning i en korsning när det var rött.
Det konstiga är att alla "konstiga" saker hände i början av min tid i Italien men jag blev aldrig avskräckt av det. Jag har aldrig åkt med någon som har kört lika galet som "Sonen" gjorde den gången.
Vi kom fram till centrum och det skulle knäppas kort i fotoautomater. Korten skulle visas sig användas till uppehållstillståndet.
Det var en lång kö som slingrade sig ut från polishusets portar. Det var bara att ställa sig där snällt och vänta på sin tur. Stämningen därinne var förvirrad. Mycket folk som trängdes och pratade alla världens språk.
"Sonen" gjorde sitt jobb och pratade med poliserna, gav alla kopior på pass och en massa andra papper.
Med alla papper iordning kunde man börja jobba lugnt och inte längre oroa sig för de återkommande kontrollerna. Det hände ganska ofta att polisen kom och kollade att alla som jobbade var där lagligt.
Dagarna rullade på och kvällarna spenderade vi nere i allrummet tillsammans med alla andra. Det var bara danskarna som saknades där nere. De höll sig för sig själva.
Jag och min syster satt där med ordboken och försökte lära oss italienska så fort som möjligt. Det var ju kul och ännu roligare blev det när man märkte hur snabbt man lärde sig att förstå.
Tack vare att vi umgicks med människor som bara pratade italienska. Vi tittade på TV där allt var dubbat. Genom tidningarna som bläddrades igenom. Musiken hjälpte också till!
tisdag 20 januari 2009
Kvällsmiddag hos svärföräldrarna
Tidigare under dagen ringde Svärmor och bjöd in mig på middag.
För Francesco är borta på jobb och jag är själv.
Dom har börjat förstå att jag inte har några som helst problem att vara själv.
Jag är inte rädd. Klarar av att laga mat. Får absolut inte ångest för att vara helt själv en kväll.
I början fick jag frågan om jag ville komma hem till dom och sova om pojkvännen var borta. För här är man van med att vara tillsammans och att aldrig vara ensam.
Min pojkvän delade rum med hans lillebror tills för tre år sen när vi flyttade ihop. Det är skillnad från vad jag är van med.
Det är gulligt av dom att fråga men jag tycker faktiskt om att vara själv ibland.
Är van med det.
Jag har ju bott hemifrån sedan jag var 17 år.
Åker bara dit på lite kvällsmiddag och sen kommer jag tillbaka till min säng!
För Francesco är borta på jobb och jag är själv.
Dom har börjat förstå att jag inte har några som helst problem att vara själv.
Jag är inte rädd. Klarar av att laga mat. Får absolut inte ångest för att vara helt själv en kväll.
I början fick jag frågan om jag ville komma hem till dom och sova om pojkvännen var borta. För här är man van med att vara tillsammans och att aldrig vara ensam.
Min pojkvän delade rum med hans lillebror tills för tre år sen när vi flyttade ihop. Det är skillnad från vad jag är van med.
Det är gulligt av dom att fråga men jag tycker faktiskt om att vara själv ibland.
Är van med det.
Jag har ju bott hemifrån sedan jag var 17 år.
Åker bara dit på lite kvällsmiddag och sen kommer jag tillbaka till min säng!
Var på bio och såg
"Seven Pounds" med Will Smith i huvudrollen.
Jag vill inte berätta vad den handlar om. Det är så mycket roligare att se en film utan att ha läst recensioner eller handlingar.
Hur som helst är det en film som är värd att se. Den lämnade inte mig oberörd och många tårar fälldes under filmens gång.
Vi har ingen biograf här i Certaldo. Man måste ta bilen och en mil längre bort i Poggibonsi, där har man tre biografer.
"Seven Pounds" visades i en gammal biograf, Cinema Italia.
Jag gillar den för popcorndoften, biljetterna som redan är tryckta, den lilla entrén, dom sammetsdrapperande väggarna, dom murriga färgerna som går i grönt och brunt och den fem minuter långa pausen i mitten utav filmen.
En gammal biograf som verkligen doftar film i alla avseenden.
Jag vill inte berätta vad den handlar om. Det är så mycket roligare att se en film utan att ha läst recensioner eller handlingar.
Hur som helst är det en film som är värd att se. Den lämnade inte mig oberörd och många tårar fälldes under filmens gång.
Vi har ingen biograf här i Certaldo. Man måste ta bilen och en mil längre bort i Poggibonsi, där har man tre biografer.
"Seven Pounds" visades i en gammal biograf, Cinema Italia.
Jag gillar den för popcorndoften, biljetterna som redan är tryckta, den lilla entrén, dom sammetsdrapperande väggarna, dom murriga färgerna som går i grönt och brunt och den fem minuter långa pausen i mitten utav filmen.
En gammal biograf som verkligen doftar film i alla avseenden.
TisdagsTema
Första gången jag är med i TisdagsTema. Jag gillade veckans tema "Skyltar".
Den här skylten kommer från Lake Gardens Park i Kuala Lumpur. Ett måste om man är i staden!
Här kan man se fler bidrag.
måndag 19 januari 2009
Beställa kaffe i Italien
Fikakulturen existerar inte i Italien på samma vis som vi är vana med i Sverige.
Här dricker man sin lilla espresso stående vid bardisken eller en cappuccino och brioche/croissant som frukost eller mellanmål.
Att dricka sin kaffe vid bardisken är betydligt billigare än att få den serverad vid bordet. Tänk på det när ni är i större städer.
Här kommer en lista över olika "kaffekoppar" .
Här dricker man sin lilla espresso stående vid bardisken eller en cappuccino och brioche/croissant som frukost eller mellanmål.
Att dricka sin kaffe vid bardisken är betydligt billigare än att få den serverad vid bordet. Tänk på det när ni är i större städer.
Här kommer en lista över olika "kaffekoppar" .
- Caffè espresso, om man beställer en kaffe är det en espresso får
- Caffè ristretto, mindre, mer koncentrerad espresso.
- Caffè macchiato caldo, espresso med en skvätt varm, skummad mjölk
- Caffè macchiato freddo, espresso med en skvätt kall mjölk
- Caffè lungo, espresso med större mängd vatten, lite "längre".
- Caffè corretto,espresso med grappa eller annan alkohol som man gillar.
- Caffè decaffeinato, espresso utan koffein.
- Caffè d'orzo, kaffe gjort av korn.
- Cappuccino, baserad på espresso och varm, skummad mjölk.
- Latte macchiato, (caffelatte) baserad på varm mjölk, espresso och skummad mjölk på toppen.
En italienare skulle aldrig dricka en cappuccino eller en caffelatte efter maten.
"Man kan ju inte blanda det goda, salta man ätit med så mycket mjölk" brukar det låta när dom ser turister dricka sina cappuccino efter maten.
Tycker man om cappuccino så tycker jag att man får dricka det efter maten.
Även om italienarna tittar konstigt!
söndag 18 januari 2009
Matchen är över
Då var den 15:e matchen för säsongen klar och Siena vann lätt.
Dom har inte förlorat en enda match sedan säsongen började och toppar Serie A1 överlägset.
Det var egentligen inte en spännande match men stämningen på läktaren var hög och Sienas supportrar hejade på sitt lag för fullt.
Här kommer en liten film på "Sienas" sång. Hela hallen ställde sig upp, med handen på hjärtat och sjöng med hela sin själ. Det var så mäktigt att jag rös hela jag.
Dom har inte förlorat en enda match sedan säsongen började och toppar Serie A1 överlägset.
Det var egentligen inte en spännande match men stämningen på läktaren var hög och Sienas supportrar hejade på sitt lag för fullt.
Här kommer en liten film på "Sienas" sång. Hela hallen ställde sig upp, med handen på hjärtat och sjöng med hela sin själ. Det var så mäktigt att jag rös hela jag.
Serie A basket
Nu är jag på väg till Siena för att kolla på basketmatchen mellan Siena-Milano.
Ingen av oss håller på Siena men det är två bra lag så det borde bli en kul match.
En grå, regnig dag som denna är det mycket bättre att gå på basket än fotboll!
Ingen av oss håller på Siena men det är två bra lag så det borde bli en kul match.
En grå, regnig dag som denna är det mycket bättre att gå på basket än fotboll!
fredag 16 januari 2009
Tillbaka i tiden del3
Efter en god natts sömn började den första jobbdagen som visade sig skulle bli lik dom andra dagarna.
Man klev upp, käkade frukost och gick ner till stallet.
I ett av stallen hängde en stor tavla med namn på alla hästarna och veckodagarna. Det var där man samlades på morgonen för att veta vilka av sina hästar som skulle tränas, tävla eller gå i hagen.
Dagen började med att släppa ut hästarna som skulle vara i hagen. Eftersom vi var nya förstod jag inte varför alla skyndade sig att ta ut hästarna. Det förstod jag sen när jag gick igenom all lera för att komma till någon ledig hage långt, långt bort!
Det vart ju mer eller mindre krig om dom här hagarna. Efter någon vecka delades dom upp så att varje person fick två var. En som låg nära och en lite längre bort.
Därefter kom "stallcheferna" som var med och körde hästarna. Det var två svenskar och en dansk.
Allt skulle gå fort.
Ut med hästen på gången, på med selen och andra tillbehör som behövs när dom ska springa fort. Det fanns ingen tid för att borsta eller pyssla med hästarna på morgonen.
Allt gick som på löpande band och morgonens jobb var över. Då gick man hem på lunch och vilade några timmar.
Eftermiddagarna var lugna och ägnades åt att ta in hästarna från hagen. Tvätta dom om det behövdes, borsta och bara ta hand om dom. Jag gillade eftermiddagarna. Det var då jag började få kontakt med "mina" hästar. Som så småningom började lita på mig.
Så här rullade dom flesta dagarna på, den enda lediga dagen var måndagen.
"Bossen" gled omkring där nästan varje dag. För att titta på sina hästar, höra hur det gick och släcka lamporna i stallet. Han tyckte att det var onödigt att dom var på, det var ju en extra kostnad. I bland jobbade man i dunklet och så fort han gått därifrån var det alltid någon som tände lamporna.
Man klev upp, käkade frukost och gick ner till stallet.
I ett av stallen hängde en stor tavla med namn på alla hästarna och veckodagarna. Det var där man samlades på morgonen för att veta vilka av sina hästar som skulle tränas, tävla eller gå i hagen.
Dagen började med att släppa ut hästarna som skulle vara i hagen. Eftersom vi var nya förstod jag inte varför alla skyndade sig att ta ut hästarna. Det förstod jag sen när jag gick igenom all lera för att komma till någon ledig hage långt, långt bort!
Det vart ju mer eller mindre krig om dom här hagarna. Efter någon vecka delades dom upp så att varje person fick två var. En som låg nära och en lite längre bort.
Därefter kom "stallcheferna" som var med och körde hästarna. Det var två svenskar och en dansk.
Allt skulle gå fort.
Ut med hästen på gången, på med selen och andra tillbehör som behövs när dom ska springa fort. Det fanns ingen tid för att borsta eller pyssla med hästarna på morgonen.
Allt gick som på löpande band och morgonens jobb var över. Då gick man hem på lunch och vilade några timmar.
Eftermiddagarna var lugna och ägnades åt att ta in hästarna från hagen. Tvätta dom om det behövdes, borsta och bara ta hand om dom. Jag gillade eftermiddagarna. Det var då jag började få kontakt med "mina" hästar. Som så småningom började lita på mig.
Så här rullade dom flesta dagarna på, den enda lediga dagen var måndagen.
"Bossen" gled omkring där nästan varje dag. För att titta på sina hästar, höra hur det gick och släcka lamporna i stallet. Han tyckte att det var onödigt att dom var på, det var ju en extra kostnad. I bland jobbade man i dunklet och så fort han gått därifrån var det alltid någon som tände lamporna.
torsdag 15 januari 2009
Inte så mycket ändring..
blev det i dag hos frisören. Det blev bara lite blonda slingor och om en månad, då mitt hår växt lite mer blir det ny frisyr. Och mer ljusa slingor!
Jag tycker om min frisör, hon är duktig, inte dyr, lyssnar och ger förslag och så behöver man inte boka någon tid mitt i veckorna.
På fredagar och lördagar är det tid som gäller och att färga eller slinga håret är "förbjudet".
Anledningen är alla italienska kvinnor som går till frisören för att få "la messa in piega".
Vilket betyder, få håret tvättat och fönat eller rullat så att det håller sig hela veckan ut. Det är ingen vanlig hårtorkning jag pratar om utan håret rullas på borsten, det dras och fönas mycket noggrant.
Det kostar lika mycket som att få håret klippt.
När jag kom ut därifrån var håret så mjukt och glansigt och det kändes som ett mirakel att mitt risiga, torra hår fått nytt liv.
Jag känner mig lite finare!
Jag tycker om min frisör, hon är duktig, inte dyr, lyssnar och ger förslag och så behöver man inte boka någon tid mitt i veckorna.
På fredagar och lördagar är det tid som gäller och att färga eller slinga håret är "förbjudet".
Anledningen är alla italienska kvinnor som går till frisören för att få "la messa in piega".
Vilket betyder, få håret tvättat och fönat eller rullat så att det håller sig hela veckan ut. Det är ingen vanlig hårtorkning jag pratar om utan håret rullas på borsten, det dras och fönas mycket noggrant.
Det kostar lika mycket som att få håret klippt.
När jag kom ut därifrån var håret så mjukt och glansigt och det kändes som ett mirakel att mitt risiga, torra hår fått nytt liv.
Jag känner mig lite finare!
Frisör besök
Nu är det dags för lite omstyling av mitt tråkiga hår.
Är fortfarande inte helt vaken men efter två espresso börjar jag känna mig tillräckligt vaken för att åka iväg!
Är fortfarande inte helt vaken men efter två espresso börjar jag känna mig tillräckligt vaken för att åka iväg!
onsdag 14 januari 2009
Ordning och reda
Dom tre senaste dagarna har ägnats åt städning. Jag har hjälpt min svärmor att städa ur ett "utrymme" där min pojkväns lillebror skapar skulpturer av alla dess slag och andra konstverk.
Han studerar konst på universitetet i Carrara, en stad som är världskänd för sin marmor. Just nu befinner han sig som utbytesstudent i Tokyo. Han har varit där sedan augusti och kommer tillbaka i slutet av januari.
Man kan väl säga att det vi har gjort är en väldigt snäll "välkommen hem" present.
Här kommer ett före och efter kort. Tyvärr hade jag bara mobilen med mig.
Jag har hört någonstans att en äkta konstnär trivs i oreda men det här är lite för mycket.
Han studerar konst på universitetet i Carrara, en stad som är världskänd för sin marmor. Just nu befinner han sig som utbytesstudent i Tokyo. Han har varit där sedan augusti och kommer tillbaka i slutet av januari.
Man kan väl säga att det vi har gjort är en väldigt snäll "välkommen hem" present.
Här kommer ett före och efter kort. Tyvärr hade jag bara mobilen med mig.
Jag har hört någonstans att en äkta konstnär trivs i oreda men det här är lite för mycket.%5B1%5D.jpg)
tisdag 13 januari 2009
Semester bokad
Yes, då var det klart. Som en äkta medelmåttig italienare har jag och pojkvännen bokat sommarens semester.
Dom allra flesta italienarna har semester i augusti. Tänk på det om ni bokat sol och badresa till Italien. I augusti invaderas stränderna av lediga italienare!
Priserna på flyg växer ju närmare augusti man kommer. Förra året flög vi från Arlanda till Kuala Lumpur och betalade mindre än hälften vad det kostade att resa från Rom.
I år åker vi till Miami. Vad jag längtar!
Dom allra flesta italienarna har semester i augusti. Tänk på det om ni bokat sol och badresa till Italien. I augusti invaderas stränderna av lediga italienare!
Priserna på flyg växer ju närmare augusti man kommer. Förra året flög vi från Arlanda till Kuala Lumpur och betalade mindre än hälften vad det kostade att resa från Rom.
I år åker vi till Miami. Vad jag längtar!
måndag 12 januari 2009
En sak som gjorde mig glad!
Jag är ingen mamma. Inte än i alla fall. Men precis som Maria säger så har jag en massa ägg som säkert kommer bli ett eller två barn i framtiden. Vem vet?
Det var därför jag fick utmärkelsen "du har en underbar mammablogg". Jag tar bort mamma för tillfället och tackar så mycket. För att du tänkte på mig och dina fina ord. Tack!
Jag skickar vidare till Njut i din trädgård som är mamma till två barn. I bloggen finns en härlig blandning av inredning, kort, recept och trädgårdstips. Jag gillar den!
Det var därför jag fick utmärkelsen "du har en underbar mammablogg". Jag tar bort mamma för tillfället och tackar så mycket. För att du tänkte på mig och dina fina ord. Tack!
Jag skickar vidare till Njut i din trädgård som är mamma till två barn. I bloggen finns en härlig blandning av inredning, kort, recept och trädgårdstips. Jag gillar den!Tillbaka i tiden del2
Det blev inte många timmars sömn den första natten och väckarklockan ringde tidigt dagen därpå. Fortfarande hade jag inte fått något grepp om hur många vi var som bodde där i huset. Man hörde röster, musik och steg i trapporna men inga ansikten.
Den här dagen skulle vi ner till stallet. Jag förvånades över hur kallt och dimmigt det var ute. Jag trodde det skulle vara varmare och hade tagit med mig kläder efter väderleksrapporten jag sett på TV i Sverige. Det skulle vara runt 5-10 grader i Bologna området.
Det låter ganska varmt i svenska öron. Då visste jag inte hur dimman och fuktigheten letar sig in under kläderna. Och att 5-10 grader inte är så fruktansvärt varmt!
Stallet låg 200 meter bort på andra sidan vägen. Tränigsanläggningen med fyra stora, långa stall, hagar, träningsbana, andra stall som användes till uppfödning och ett hus där "Bossen" hade två lägenheter. Hela det här stället var omringat av höga staket och en stor, mäktig grind. För att överhuvudtaget ta sig in på området behövde man en nyckel till den magiska grinden.
Det här med grindar,stängsel och gallerklädda fönster var en av de första sakerna som jag reagerade på. Jag kommer ihåg att jag tänkte något i stil med "är dom paranoida eller hur mycket tjuvar kan det egentligen finnas här".
Nu vet jag att det finns för mycket ohederligt folk och att det är bäst att låsa dörren efter sig och hästar kan, tyvärr, vara ett eftertraktat byte.
Dom stor stallgångarna var oändliga och det rymdes runt 30-40 hästar i varje stall. Den första dagen blev vi tilldelade våra "passhästar", 8 stycken. Jag och min syster fick vara med tävlingshästarna och den andra tjejen bland unghästarna.
Den här dagen blev vi presenterade för alla andra som jobbade där. Det var en härlig blandning av svenskar, danskar, italienare, marockaner och albaner. Vi behövde inte mocka våra" hästars boxar, det fixade dom albanska killarna som åkte runt med stora traktorer överallt. Även inne i stallet.
Den stora "Bossen" kom på dagligt besök med "Frun" i släptåg. Båda två är italienare men pratar svenska efter att dom bott under en lång period i Sverige. Jag passade på att fråga "Frun" om det inte fanns några täcken på rummet. För det var kallt, vi frös.
Jag kommer inte ihåg vad hon svarade men lite senare på dagen när vi var tillbaka på vårat rum knackade det på dörren. Utanför står "Frun" med två stora påsar med täcken i.
"Så att ni inte behöver frysa"
Den natten sov vi mycket bättre men fortfarande alla tre i samma säng.
Den här dagen skulle vi ner till stallet. Jag förvånades över hur kallt och dimmigt det var ute. Jag trodde det skulle vara varmare och hade tagit med mig kläder efter väderleksrapporten jag sett på TV i Sverige. Det skulle vara runt 5-10 grader i Bologna området.
Det låter ganska varmt i svenska öron. Då visste jag inte hur dimman och fuktigheten letar sig in under kläderna. Och att 5-10 grader inte är så fruktansvärt varmt!
Stallet låg 200 meter bort på andra sidan vägen. Tränigsanläggningen med fyra stora, långa stall, hagar, träningsbana, andra stall som användes till uppfödning och ett hus där "Bossen" hade två lägenheter. Hela det här stället var omringat av höga staket och en stor, mäktig grind. För att överhuvudtaget ta sig in på området behövde man en nyckel till den magiska grinden.
Det här med grindar,stängsel och gallerklädda fönster var en av de första sakerna som jag reagerade på. Jag kommer ihåg att jag tänkte något i stil med "är dom paranoida eller hur mycket tjuvar kan det egentligen finnas här".
Nu vet jag att det finns för mycket ohederligt folk och att det är bäst att låsa dörren efter sig och hästar kan, tyvärr, vara ett eftertraktat byte.
Dom stor stallgångarna var oändliga och det rymdes runt 30-40 hästar i varje stall. Den första dagen blev vi tilldelade våra "passhästar", 8 stycken. Jag och min syster fick vara med tävlingshästarna och den andra tjejen bland unghästarna.
Den här dagen blev vi presenterade för alla andra som jobbade där. Det var en härlig blandning av svenskar, danskar, italienare, marockaner och albaner. Vi behövde inte mocka våra" hästars boxar, det fixade dom albanska killarna som åkte runt med stora traktorer överallt. Även inne i stallet.
Den stora "Bossen" kom på dagligt besök med "Frun" i släptåg. Båda två är italienare men pratar svenska efter att dom bott under en lång period i Sverige. Jag passade på att fråga "Frun" om det inte fanns några täcken på rummet. För det var kallt, vi frös.
Jag kommer inte ihåg vad hon svarade men lite senare på dagen när vi var tillbaka på vårat rum knackade det på dörren. Utanför står "Frun" med två stora påsar med täcken i.
"Så att ni inte behöver frysa"
Den natten sov vi mycket bättre men fortfarande alla tre i samma säng.
söndag 11 januari 2009
Veckans fototriss
Det luktar vår. Luften är varm och solen strålar.
Kameran fick följa med mig på morgonpromenad och här kommer mitt bidrag till veckans fototriss.
Kameran fick följa med mig på morgonpromenad och här kommer mitt bidrag till veckans fototriss.
fredag 9 januari 2009
torsdag 8 januari 2009
Tillbaka i tiden Del1
Januari 2001.
Då hade jag packat mina väskor, beställt enkel biljett till Bologna och var redo för prova på något nytt.
Så länge jag kan komma ihåg hade jag alltid haft i tanken att åka iväg utomlands och jobba med hästar. Jag tvekade inte en sekund när jag såg annonsen på arbetsförmedlingens hemsidan om ett travhästjobb i Bologna.
Varför det blev Italien kan jag inte svara på. Jag hade inga favoriter på den tiden och hade bara varit utomlands en gång med familjen till Gran Canaria.
Jag kommer aldrig glömma äventyrskänslan i magen den morgonen på Arlanda. Det var jag, min lillasyster och hennes kompis. Vi tog en öl i en bar på flygplatsen. Förväntansfulla och lite nervösa väntade vi på avgång.
Väl framme på Bolognas flygplats blev vi hämtade av den svenske travtränaren och hans fru. Det regnade och det var lite småruggigt.
Vi kom fram till ett stort hus där vi skulle bo. Ett avskalat betonghus som inte såg allt för trevligt ut. På första våningen fanns ett sovrum, kök och allrum med bord och TV. Totalt var det tre våningar.
Vi fick två rum på andra våningen. Meningen var att jag och min syster skulle ta ett dubbelrum och den andra tjejen fick ett eget rum. Det slutade med att jag tog det lilla rummet för tjejen ville inte sova själv.
Rummet kändes läskigt och kallt med sina kyliga stengolv och nakna väggar. Det första intrycket var inte det jag hoppats på.
Det hela blev inte bättre av att det inte fanns någon bil som kunde ta oss till affären. Travtränaren hade åkt på tävling så det var bara att gå dom två kilometerna in till byn för att handla. På nåt konstigt vis lyckades vi köpa ett telefonkort och ringa hem. Italienarna på landsbygden är inte världsbästa på engelska och vi pratade ingen italienska. Men vi klarade det.
Den första natten var något av det värsta jag varit med om.
Jag gick och la mig där i den lilla sängen med en fjuttig filt som täcke. Då var jag rädd och kände mig väldigt liten. Jag klarade inte av att sova själv. Gick och knackade på hos syster och den andra tjejen. Vi sov alla tre tillsammans i dubbelsängen. Med kläder. Jag vet inte hur många gånger jag vaknade den natten av att jag frös och klädde på mig mer.
Jag som trodde att Italien skulle vara varmt och skönt. Då visste jag inte hur kalla och otrevliga italienska hus kan vara på vintern.
Då hade jag packat mina väskor, beställt enkel biljett till Bologna och var redo för prova på något nytt.
Så länge jag kan komma ihåg hade jag alltid haft i tanken att åka iväg utomlands och jobba med hästar. Jag tvekade inte en sekund när jag såg annonsen på arbetsförmedlingens hemsidan om ett travhästjobb i Bologna.
Varför det blev Italien kan jag inte svara på. Jag hade inga favoriter på den tiden och hade bara varit utomlands en gång med familjen till Gran Canaria.
Jag kommer aldrig glömma äventyrskänslan i magen den morgonen på Arlanda. Det var jag, min lillasyster och hennes kompis. Vi tog en öl i en bar på flygplatsen. Förväntansfulla och lite nervösa väntade vi på avgång.
Väl framme på Bolognas flygplats blev vi hämtade av den svenske travtränaren och hans fru. Det regnade och det var lite småruggigt.
Vi kom fram till ett stort hus där vi skulle bo. Ett avskalat betonghus som inte såg allt för trevligt ut. På första våningen fanns ett sovrum, kök och allrum med bord och TV. Totalt var det tre våningar.
Vi fick två rum på andra våningen. Meningen var att jag och min syster skulle ta ett dubbelrum och den andra tjejen fick ett eget rum. Det slutade med att jag tog det lilla rummet för tjejen ville inte sova själv.
Rummet kändes läskigt och kallt med sina kyliga stengolv och nakna väggar. Det första intrycket var inte det jag hoppats på.
Det hela blev inte bättre av att det inte fanns någon bil som kunde ta oss till affären. Travtränaren hade åkt på tävling så det var bara att gå dom två kilometerna in till byn för att handla. På nåt konstigt vis lyckades vi köpa ett telefonkort och ringa hem. Italienarna på landsbygden är inte världsbästa på engelska och vi pratade ingen italienska. Men vi klarade det.
Den första natten var något av det värsta jag varit med om.
Jag gick och la mig där i den lilla sängen med en fjuttig filt som täcke. Då var jag rädd och kände mig väldigt liten. Jag klarade inte av att sova själv. Gick och knackade på hos syster och den andra tjejen. Vi sov alla tre tillsammans i dubbelsängen. Med kläder. Jag vet inte hur många gånger jag vaknade den natten av att jag frös och klädde på mig mer.
Jag som trodde att Italien skulle vara varmt och skönt. Då visste jag inte hur kalla och otrevliga italienska hus kan vara på vintern.
onsdag 7 januari 2009
Facebook nyheter
Teven är på och det händer ganska ofta att nyheterna tar upp hur stort Facebook har blivit i Italien. Juli 2008 fanns det 572 000 italienska användare och fem månader senare har antalet vuxit till 4 900 000.
Lite efter dom andra länderna i Europa. Den här "förseningen" av Facebook i Italien beror säkert på att den italienska versionen kom i slutet av Mars 2008. Engelska är inte deras starka sida! Efter det har det gått hur snabbt som helst. Och alla pratar om det!
Jag finns också på Facebook men använder det inte speciellt mycket. Går in lite då och då för att se vad vänner runt om i världen har för sig.
En del av mina italienska vänner är helt Facebook galna. Det skickas inbjudningar till det här och det där.
Lite för mycket tycker jag.
Lite efter dom andra länderna i Europa. Den här "förseningen" av Facebook i Italien beror säkert på att den italienska versionen kom i slutet av Mars 2008. Engelska är inte deras starka sida! Efter det har det gått hur snabbt som helst. Och alla pratar om det!
Jag finns också på Facebook men använder det inte speciellt mycket. Går in lite då och då för att se vad vänner runt om i världen har för sig.
En del av mina italienska vänner är helt Facebook galna. Det skickas inbjudningar till det här och det där.
Lite för mycket tycker jag.
Uppskjuten promenad
Jag kan inte börja mitt nya hälsosamma liv idag. Regnet bara öser ner och jag som hade planerat en lång och nödvändig promenad.
Jag får hitta på något annat om det inte slutar att regna.
Jag får hitta på något annat om det inte slutar att regna.
måndag 5 januari 2009
Varför göra bollar när man kan äta med sked?!
Imorgon är sista helgdagen och det normala livet kan snart börja igen. För mig innebär det jobbjakt för fulla muggar. Jag vill börja jobba så snart som möjligt och vi får se vad som händer.
Under dom sista tre veckorna har jag och pojkvännen umgåtts hela dagarna och bara myst och varit iväg på utflykter.
Häromdagen var vi till Livorno, en hamnstad i Toscana, som är lite "stökig" med mycket bilar men ändå speciellt. Vi åt lunch på "Sottomarino", en enkel trattoria som serverar utmärkta fiskrätter. Jag provade äntligen den omtalade "Cacciucco alla Livornese". En mastig fisksoppa som är baserad på tomatsås, bröd i botten av skålen, musslor, havsål, bläckfisk och några andra fisksorter som jag inte har en aning om vad det var. Men gott var det!
Det har blivit mycket mat dom senaste veckorna. Imorgon blir det lunch hos pojkvännens mormor.
På onsdag ska jag börja röra på mig och äta mindre pasta.
Säger jag nu medans jag äter chokladbollssmet direkt ur skålen :)
Under dom sista tre veckorna har jag och pojkvännen umgåtts hela dagarna och bara myst och varit iväg på utflykter.
Häromdagen var vi till Livorno, en hamnstad i Toscana, som är lite "stökig" med mycket bilar men ändå speciellt. Vi åt lunch på "Sottomarino", en enkel trattoria som serverar utmärkta fiskrätter. Jag provade äntligen den omtalade "Cacciucco alla Livornese". En mastig fisksoppa som är baserad på tomatsås, bröd i botten av skålen, musslor, havsål, bläckfisk och några andra fisksorter som jag inte har en aning om vad det var. Men gott var det!
Det har blivit mycket mat dom senaste veckorna. Imorgon blir det lunch hos pojkvännens mormor.
På onsdag ska jag börja röra på mig och äta mindre pasta.
Säger jag nu medans jag äter chokladbollssmet direkt ur skålen :)
fredag 2 januari 2009
Andra dagen
Snart är den andra dagen på det nya året slut och allt är som vanligt.
Jag är inte typen som avger något nyårslöfte men hoppas att det händer fina saker 2009.
På nyårsafton hade jag röda underkläder som för tur med sig och passade också på att äta linser som gör en rik. Man kan ju alltid hoppas! Vi hade riktigt kul. Många flaskor rödvin och köttet grillade vi i öppna spisen.
Jag hade tagit med en flaska O.P Andersson som jag inhandlat på Ikea.
Vilken succé!
Den som trodde att italienare dricker mindre än svenskar har misstagits sig. Flaskan gick från mun till mun och inga glas användes. Jag följde flaskan med "Helan går" som är den enda snapsvisa jag kan. Har fortfarande inte lärt mig att dricka snaps men sjöng det gjorde jag!
Jag är inte typen som avger något nyårslöfte men hoppas att det händer fina saker 2009.
På nyårsafton hade jag röda underkläder som för tur med sig och passade också på att äta linser som gör en rik. Man kan ju alltid hoppas! Vi hade riktigt kul. Många flaskor rödvin och köttet grillade vi i öppna spisen.
Jag hade tagit med en flaska O.P Andersson som jag inhandlat på Ikea.
Vilken succé!
Den som trodde att italienare dricker mindre än svenskar har misstagits sig. Flaskan gick från mun till mun och inga glas användes. Jag följde flaskan med "Helan går" som är den enda snapsvisa jag kan. Har fortfarande inte lärt mig att dricka snaps men sjöng det gjorde jag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
%5B1%5D.jpg){kind=link}