tisdag 16 december 2008

Inte tillräckligt..

Jag tycker överlag om alla slags sporter, har själv spelat handboll en gång i tiden och är uppväxt inom travvärlden. Jag har det där sportsliga i blodet och gillar att känna vinnarinstinkten.

Därför tycker jag det är kul att hänga med på min pojkväns basketmatcher. Hans lag spelar i en nivå som är snäppet under "Serie D" och snäppet över ett korpenlag. Medelåldern på laget är ungefär 30 år men det hindrar inte föräldrarna för att troget komma och titta på matcherna vecka efter vecka.

Dom är hängivna fans tillsammans med oss flickvänner men jag skiljer mig från mängden.

Varför?!

Jag glömmer nog aldrig första gången. Spelet kommer igång och allt verkar normalt. Visst publiken är lite högljudda men jag är ju bland heta italienare så det förvånar mig inte.

Men när dom två domarna börjar blåsa foul, felsteg eller andra saker dom ser, ibland inte ser. Då kommer kommentarerna haglandes från läktaren.

Det börjar sakta men säkert, "Oh domaren, öppna ögonen", "Oh domaren, det där var inte foul" till personliga angrepp "Oh domaren, du är en säck sopor", "Oh domaren, du är totalt dum i huvudet", "Oh domaren, du är en Son of a B...h" och det blir bara värre och värre.

Tillsammans med en annan flickvän kom vi fram till en teori. För att vara domare måste man tycka om att bli plågad rent psykologiskt. Annars klarar man aldrig av pressen från läktaren! Hehe

Det är därför jag skiljer mig från mängden. Jag klarar inte riktigt av än att skrika glåpord till domaren.

Jag är inte tillräckligt italiensk för det, än!

9 kommentarer:

  1. Åh, det kommer säkert ;o)

    SvaraRadera
  2. Jag följer ju sonens matcher hängivet. Men jag ropar aldrig något till domaren, men jag har ruskigt svårt att sitta still.

    Värst var när jag satt i speakerbåset och man måste hålla tyst. Jag satt och studsade med benen och kunde inte sitta still. Jättesvårt var det.

    Ha en bra dag.

    SvaraRadera
  3. Pysen, ja, snart kanske :)

    Vero, jag kan mig att man som förälder blir nervös av att se sina barn spela. Tur at tdu inte skriker på domarna :)

    SvaraRadera
  4. Jag tycker att du skall fortsätta att vara svensk på det området, synd att man anklagar domaran. Jag kan förstå om den är världsmästerskap och det bara hänger på ett domslut om de vinner eller inte. Men vanliga matcher - låt domaren göra sitt jobb. Jag spelade basket tills nu i höstas.
    Tränaren ville coacha ett elit lag och det är vi inte och kommer inte att bli då det består mest av högskolestudenter som bara stannar ett tag och så lilla jag så där över 30...Kan lugnt säga att jag inte springer lika fort som en 19 åring...

    Jätte roligt att du tycker om halsbandet - har ny tävling på G.MB

    SvaraRadera
  5. Det är inte skoj att storstäda (speciellt inte med en sjuk sex-åring i soffan) men det är HÄRLIGT att sitta ner på kvällen och njuta av sitt dagsverke!

    Jag har inte varit på något italienskt sportevenemang faktiskt - men jag har inga problem att föreställa mig hur det kan gå till :)

    Ha det gott

    SvaraRadera
  6. He he he
    från en mycket lojal fd fotbollsfru. I regn o rusk har jag stått och tittat på min man. Han spelade i div 4 (ett år i 3an) - lika långt från allsvenskan som från korpen. Nu har jag säkert sagt något alldeles fullständigt galet. Jag har hejat o hoppat o tjoat rätt mycket. Tyvärr har jag nog klagat en del på domaren också, fast då har jag väl inte velat att han ska höra egentligen. Det är ju faktiskt helt fel att gorma åt stackarn - men ibland är det så svårt att låta bli. Jag hoppas och tror lite att domaren vet att alla i och runt sporten eggas av adrenalinet som brusar i kroppen. :) Jag har ju två grabbar hemma och min 5 åring har börjat på fotbollslek så det är väl bara en tidsfråga tills jag står där i regn o rusk igen. Konstigt - men himla kul. Men det är roligare när solen skiner...i Itaaaalien... ;)

    SvaraRadera
  7. Godmorgon i december mörkret.
    Har inte skrikit så mycket till fotbollsomare, handbollsdommare eller basketdommare.
    Jag höll på med ridsport och där är det inte så vanligt att man skriker åt dom hehe.
    Men visst förstår jag att man kan bli upphetsad av en intensiv match.
    Hoppas du fortsätter att vara svensk, det är bäst hehe.
    Ha nu en fin onsdag.
    Kram synne.

    SvaraRadera
  8. Nu är tävlingen uppe! MB

    SvaraRadera
  9. Maria, kul att du också spelat basket! Ja, jag ska fortsätta att inte skrika på dom stackars domarna! Tråkigt att du slutade spela pågrund av tränaren och jag tror nog att du springer fort :)
    Kul med ny tävling!

    Utlandsmamman, jag njöt också av mitt dagsverke igår!

    Njut i din trädgård, visst är det mycket känslor med när det gäller sport. Det är ju också det som gör det så himla roligt!
    Idag har solen visat sig :)

    Synne, jag har också tävlat i hoppning när jag var liten. Och det blir inget skrik på domaren där inte!

    SvaraRadera