Tillbaka i tiden del6

Stämningen i stallet var inte på topp och "Exet" ville köra travlopp och fick inte många chanser att köra någon av "Bossens" hästar.

Ganska tidigt bestämmnde vi oss att flytta tillsammans upp till Torino. Jag packade ihop mina saker och den första tiden bodde vi hos hans föräldrar.

Det är inte det lättaste att hitta en bra och vettig lägenhet i Italien.

Tillslut löste det sig och vi fick nedervåningen i hans farbrors stora hus. Han hade inga barn och tog till sig "Exet" som sonen han aldrig fick.

Farbrodern hade ett stall med hästar på travbanan och det var där "Exet" började jobba. Där fick han även chansen att köra sina efterlängtade lopp.

Jag tog hand om två hästar i hans pappas stall.

Omställning var stor och det var inte lätt. Där på travbanan fanns det inga skandinaver och med ett par undantag var det uteslutande män som arbetade i stallen.

Det här gjorde, tillsammans med att jag fortfarande inte pratade bra italienska, att jag inte vågade ta kontakt med nya människor. Det var förresten inte mycket jag hade gemensamt med dom för medelåldern var relativt hög. Men jag förvandlades sakta men säkert till en inbunden, rädd tjej med urkasst självförtroende.

Jag har förträngt ganska mycket från det första året i Torinos utkanter. Jag vet inte hur länge jag egentligen var kär. Inte hade vi någon dator eller internet som förenklade kontakten med nära och kära ifrån Sverige heller. Jag var väldigt ensam men på något vis lyckades jag hålla ut.

Jag vet att jag åt väldigt mycket och tröstade mig i allt som hade med mat att göra. Psoriasisen började blomma ut och jag kände mig tjock, äcklig och ful.

Det var kärleken till "mina" två hästar som gjorde min vardag. Dom hade aldrig varit i närheten av ömhet från en människa och jag hade mycket kärlek över till dom. Dom gav mig styrka för jag visste att min närvaro hade gjort deras liv lite bättre.

Jag får tårar i ögonen när jag tänker tillbaka på den gången jag kom till stallet efter två veckor i Sverige. (Jag hade inte varit "hemma" på ett och ett halvt år.)

När jag kommer till stallet gnäggar en av dom så fort han hör min röst. Jag såg på honom hur mycket han hade saknat mig och hur glad han var över att se mig igen.

Det var hästarna som gav mig styrkan.