Kalas, sång och upptåg!

Ibland händer det sådana där vardagliga saker som påminner mig om hur mycket jag tycker om Italien.

Jag och Francesco var ute och käkade middag igår kväll. På en restaurang/pizzeria i Poggibonsi där vi varit några gånger tidigare.

Ägaren är från Neapel, napoletano, vilket brukar betyda god pizza och bra fiskrätter. Så är fallet på det här stället.Underbar mat och supergod pizza!

Vi möts i dörren av ägaren, som tar i hand och frågar hur det är och säger att vi kan slå oss ner vart vi vill. Restaurangen är nästan tom och vi sätter oss mittemellan två långbord där det vankas födelsedagsmiddag.

Vi beställer in "Antipasto misto di mare" (en mix av förrätter från havet, skaldjur, fisk, bläckfisk, etc) och det kommer många tallrikar, en efter en. Jag som trodde att jag skulle klara av en pizza men det blev för mycket av det goda!

Mitt upp i alltihopa kliver tre gubbar in i restaurangen. Med trummor, saxofon och trumpet börjar dom spela och sjunga "Jag må han leva...." och alla sjunger med. Stämmningen är på topp och han som fyllde 50 ser riktigt nöjd ut.

En resväska fylld med alla möjliga instrument kommer fram och delas ut till alla gäster. Maracas, cymbaler, kastanjetter och tomma konserver. Allt som gör ljud ifrån sig!

Nästa låt gör vi tillsammans... Vi skakar, sjunger och har kul! Vid 50-årskalaset börjar några damer dansa och kocken kommer ut från köket för att se efter vad som händer. Han trallar med i sången och klappar händerna.

Det lugnar ner sig och det blir dags för tårta.

Två kalas betyder två tårtor. Och vi satt där i mitten. Vad betyder det?!

Jo, vi fick smaka på båda tårtorna. Jag var så mätt och glad att jag knappt kunde resa mig från stolen.

Det här är mitt Italien som jag tycker så mycket om!