onsdag 4 februari 2009

Spontan arbetsintervju

Jag var iväg till Hotel Certaldo. Ett, nytt fint hotell som bara ligger några hundra meter från där jag bor.

För att höra efter om dom sökte personal inför den kommande säsongen.

Jag var inte beredd.

Jag väntade mig ett JA, du kan komma tillbaka den dagen, eller NEJ, och jag gick därifrån.

Jag fick träffa den ansvariga direkt, en man som jag inte ens kommer ihåg namnet på, och han visade mig in i en konferenssal för att prata.

Jäpp, då kan du börja prata lite om dig själv. Så jag berättade att jag jobbat här och där. Si och så länge.

Då kommer frågan om jag pratar engelska.
Javisst gör jag det.
Men bra?
Ja.
Hmm, det får vi väl se.

Varför var jag inte så snabbtänkt att jag började prata på engelska. Då skulle den lilla översittar italienaren få höra och framförallt skulle jag fått höra på hans engelska.

Sen frågade han vilken plats jag önskade på hotellet.

Jag svarade receptionen. Ohh, du är ambitiös blev svaret. Men så funkar det inte. Här är gästen viktigast och servicen måste vara av toppklass. Därför är det bäst att börja jobba frukost och sedan kanske du kan jobba dig uppåt.

Jag vet att han inte har en aning om vem jag är och vart jag har jobbat. Jag har alltid jobbat på fina restauranger och hotell och vet hur man tar hand om gästerna. Tycker om att ge bra service.

Men jag tror inte det gick fram till honom. Jag kan inte förklara men på något vis kändes det förnedrande. Jag kände mig som en värdelös liten utländsk tjej som inte kan något.

Nu får vi se hur det blir. Han skulle ringa om jag ville komma och provjobba.

Ah, nu känns det bättre när jag fått klaga lite.

18 kommentarer:

  1. Vilken jävla drummel! Jag känner tyvärr igen typen, och även känslan av att inte satt dit dem på en gång. Varför drog jag inte åt snaran när jag kunde, typ!
    Jag har i alla fall en liten utmaning inne hos mig som kanske kan pigga upp dig lite.
    Jättekram! Stå på dig! ☺☺☺☺☺

    SvaraRadera
  2. uh gjorde nästan ont att läsa. Skit i hotellet! Hitta något bättre! Det kan du! Sök som bara den och ha TYPEN i tankarna hela tiden. Visa honom! Jag har jobbat på hotell i Saalbach. Frau & Herr ??? nej jag har förträngt det. Skönt - jag trodde aldrig jag skulle glömma det. Fy farao, jag fick inte titta på dem när man passerade dem, men man skulle alltid säga Guten Morgen Frau... Missade man det så blev det ett himla liv! Jag fick höra "Dumme schwedin" flera gånger. När min österrikiske far skulle skjutsa hem mig till Sverige efter slavgörat var det en befrielse att lämna stället. Jag trodde jag var stark och att det skulle lära mig något. Nä! Jo, kanske då att aldrig hamna i den situationen igen. Kram på dig och stå på dig!

    SvaraRadera
  3. Nämen nu kom jag på namnet. Frau und Herr Thomas!

    SvaraRadera
  4. Men sikken skit... Synd att man alltid kommer på dem där drypande kommentarerna efteråt, och inte när man bäst behöver dem. Det är inte ens säkert att han hade förstått vad du sa om du hade börjat prata engelska...
    Du hittar säkert ett mycket trevligare ställe att arbeta på!

    SvaraRadera
  5. Men fy vilken typ... hur ska han locka kompetent personal till hotellet om han inte ger dem en chans att ens tala om vad de kan!?
    Hoppas resten av dagen blir bättre :)

    SvaraRadera
  6. Visst är det irriterande att man Alltid kommer på vad man skulle ha gjort/sagt när man går därifrån morrrr.
    Störande gubbe!!!
    Men ta inte åt dig, du vet vad du kan och det är bara hans förlust!!!
    Ha d
    Kram Sari

    SvaraRadera
  7. Usch vilken dum en. Tänk att ha honom som chef varje dag? Hu.

    Du hittar säkert ett bättre jobb snart där du får visa vad du går för!

    SvaraRadera
  8. Till Alla, Tack så mycket för alla kommentarer. Dom värmer och jag har redan glömt bort den töntiga bossen!


    Segsliten, tack för all uppmuntran :) Tack!

    Cz, tack det ska jag absolut tänka på :) Oj ,dom lät ju riktigt läskiga. Värre än den killen jag pratade med :)

    Pysen, precis vad jag tänkte på! Jodå jakten pågår för fullt, så lätt ger jag inte upp :)

    Utlandsmamman, förstår inte jag heller. Man borde ju vara trevlig och normal första gången man pratar med en ny människa.

    Sari, tack för uppmuntran! Det värmer :)

    Rebecca, nej det vill man ju inte ha!

    SvaraRadera
  9. Men vilken inställning! Hur många vill jobba för en sån? Fy så trist.

    Och visst är det tyyypiskt att man kommer på efteråt, vad man 'borde ha gjort'. Händer alldeles för ofta.

    SvaraRadera
  10. Vilken typ! Men du får gå dit och visa honom, jag är säker på att du är mer kompetent än han är! ;)

    Okej, då förstår jag. :) Ahmet är inte heller min första turkiska pojkvän, jag hade en tidigare som jag var tillsammans med i nästan tre år. Men då jag verkligen flyttade ner på heltid och började jobba så märkte jag snabbt att det inte funkade, och vi gjorde slut. Jag letade inte efter något nytt förhållande utan koncentrerade mig på att jobba (och festa), men så träffade jag Ahmet och det blev vi två, och jag stannade kvar i Turkiet..

    Ja, hoppas vi kan ta en fika ihop någon gång! Kanske om jag har vägarna förbi Italien någon gång, eller du råkar dimpa ner i Istanbul! ;)

    Kram!

    SvaraRadera
  11. Myra, ja det kan man fråga sig..

    Laura, aha då förstår jag hur det kommer sig att du är kvar i Turket :) Det får bli fika någon gång, helt klart!

    SvaraRadera
  12. Men fy tusen vilken liten skit! Det måste finnas massor av schyssta hotel i din omgivning, prova ett annat....kramis

    SvaraRadera
  13. Du kan nog vara glad att du slipper den där översittar typen.
    Låt honom finna någon annan att härja med.
    Kan väl säga så här...
    Det är hans förlust som behandlade dig så där.
    Du är värd nått bättre min vän.
    Kram Synne.

    SvaraRadera
  14. Hehe, fast jag dricker inte kaffe... :P Om vi fikar i Italien så får det bli någon typisk italiensk kaffedrink i så fall, blir det i Turkiet blir det ju självklart te... ;)

    Vi kommer nog att säga upp vår lägenhet här då Ahmet gör armén (6 månader lång) och under tiden tänkte jag åka till Finland och bo hos mamma samt jobba lite.. :) Men det är så mycket som beror på NÄR han kommer att göra armén, och NÄR vi får reda på det.. Så det känns lite jobbigt att inte veta något om hur det kommer att bli och när jag måste åka till Finland... :S Hmm, kanske ska skriva ett inlägg om armén i Turkiet någon dag, det är ju lite annorlunda med den här också.. :)

    Godnatt!

    SvaraRadera
  15. Det är det vi bloggvänner är till för -att lyssna på lite klagomål - och vips känns det bättre.

    Förstår precis din känsla. Men bara ge honom vad han tål när du får jobbet - för det får du ju! Håller tummarna!

    SvaraRadera
  16. Anneli, det har du rätt i :)

    Synne, tack så mycket!

    Anna, ja just det! Tackar så mycket :)

    SvaraRadera
  17. Tänk vad bemötande kan betyda.
    Tråkigt att få den attityden när man bara vill visa att man kan.
    Jag har varit i liknade situationer men även tvärtom, där man själv känner sig osäker men den man pratar med en tror på e och man blir anställd på direkte. Så fick jag ett jobb som Kalvskänk för härrans många år sedan och det gick bra!
    Låt oss få veta hur det går och som du sa prata engelska nästa gång.
    MB

    SvaraRadera
  18. MariaB, första intrycket är många gånger det viktigaste av allt. Och mitt första intryck av honom var ju inte det bästa. Uppdatering kommer :)

    SvaraRadera