Ibland händer det sådana där vardagliga saker som påminner mig om hur mycket jag tycker om Italien.
Jag och Francesco var ute och käkade middag igår kväll. På en restaurang/pizzeria i Poggibonsi där vi varit några gånger tidigare.
Ägaren är från Neapel, napoletano, vilket brukar betyda god pizza och bra fiskrätter. Så är fallet på det här stället.Underbar mat och supergod pizza!
Vi möts i dörren av ägaren, som tar i hand och frågar hur det är och säger att vi kan slå oss ner vart vi vill. Restaurangen är nästan tom och vi sätter oss mittemellan två långbord där det vankas födelsedagsmiddag.
Vi beställer in "Antipasto misto di mare" (en mix av förrätter från havet, skaldjur, fisk, bläckfisk, etc) och det kommer många tallrikar, en efter en. Jag som trodde att jag skulle klara av en pizza men det blev för mycket av det goda!
Mitt upp i alltihopa kliver tre gubbar in i restaurangen. Med trummor, saxofon och trumpet börjar dom spela och sjunga "Jag må han leva...." och alla sjunger med. Stämmningen är på topp och han som fyllde 50 ser riktigt nöjd ut.
En resväska fylld med alla möjliga instrument kommer fram och delas ut till alla gäster. Maracas, cymbaler, kastanjetter och tomma konserver. Allt som gör ljud ifrån sig!
Nästa låt gör vi tillsammans... Vi skakar, sjunger och har kul! Vid 50-årskalaset börjar några damer dansa och kocken kommer ut från köket för att se efter vad som händer. Han trallar med i sången och klappar händerna.
Det lugnar ner sig och det blir dags för tårta.
Två kalas betyder två tårtor. Och vi satt där i mitten. Vad betyder det?!
Jo, vi fick smaka på båda tårtorna. Jag var så mätt och glad att jag knappt kunde resa mig från stolen.
Det här är mitt Italien som jag tycker så mycket om!
lördag 28 februari 2009
fredag 27 februari 2009
Nej, det är inte vår
Min lilla bil informerade mig om att det är 14 grader varmt ute.
Det känns inte varmt, det luktar inte ens vår. Men jag har ju en igentäppt näsa.
Himlen är täckt av gråa, tråkiga moln och jag använder fortfarande min varma, sköna dunjacka. Det kanske låter överdrivet i svenska öron men jag har inga närmare planer på att lägga undan jackan.
Jag väntar tills solen skiner och den riktiga våren infinner sig.
Till den som behöver hjälp med design
Tänkte göra reklam för kreativa och roliga Malins nya sida. Hon frilansar som illustratör och designar visitkort, grattiskort och mycket annat. Ta er en titt här!
Lyxproblem
Tack så mycket för alla gulliga kommentarer!
Igår var jag uppslukad av CV skrivande, det tar tid att hitta de perfekta orden på italienska. Så nu har jag gjort mitt femte och tycker det ser ok ut.
Turistsäsongen börjar snart och det finns faktiskt jobb som passar mig. En massa hotell och vingårdar söker personal som kan prata engelska och jag har ju erfarenhet inom det området.
Men jag har ett lyxproblem...
Jag kan inte jobba hela säsongen eftersom vi åker till Miami i mitten av juli. Därför är det ingen som vill anställa mig.
Igår var jag uppslukad av CV skrivande, det tar tid att hitta de perfekta orden på italienska. Så nu har jag gjort mitt femte och tycker det ser ok ut.
Turistsäsongen börjar snart och det finns faktiskt jobb som passar mig. En massa hotell och vingårdar söker personal som kan prata engelska och jag har ju erfarenhet inom det området.
Men jag har ett lyxproblem...
Jag kan inte jobba hela säsongen eftersom vi åker till Miami i mitten av juli. Därför är det ingen som vill anställa mig.
torsdag 26 februari 2009
Och jag som älskar tulpaner!!
En stor, färglad bukett får lysa upp min blogg idag. Den har jag fått från min goa vän som har den fina bloggen Njut i din Trädgård. Tack så jättemycket!Funderade lite på betydelsen av bloggvänner igår.
Jag har bara bloggat i knappt fyra månader och började för att internet fascinerar mig och jag ville dela med mig av mitt Toscana. För att jag gillar skrivandet.
Men jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle få vänner på det här viset. Verkliga människor som delar med sig en bit av sina liv på ändlösa cyber, som jag bryr mig om och vill kalla mina vänner.
Tack för att ni finns därute!
Fortsätter min jakt!
Nu är jag på väg ut på jobbjakt. Det är inte det lättaste men jag ger inte upp.
Så med id-kort och uppehållstillstånd åker jag till Poggibonsi, det är lite större än Certaldo, och presenterar mig på de olika "jobbkontoren".
Jag vet inte hur många som egentligen får jobb genom de olika "jobbkontoren". Många gånger handlar det om kontakter och för tillfället hjälper inte ens kontakterna.
Nu börjar det bli sent, varför går tiden så fort framför skärmen?!
Så med id-kort och uppehållstillstånd åker jag till Poggibonsi, det är lite större än Certaldo, och presenterar mig på de olika "jobbkontoren".
Jag vet inte hur många som egentligen får jobb genom de olika "jobbkontoren". Många gånger handlar det om kontakter och för tillfället hjälper inte ens kontakterna.
Nu börjar det bli sent, varför går tiden så fort framför skärmen?!
onsdag 25 februari 2009
Vintervärme
Titta vad jag har fått från Segsliten! En jättegullig utmärkelse som värmer och det kan behövas för jag känner mig fortfarande dålig... När ska jag bli frisk?! Börjar bli trött på det här!
Har kommit fram till att Oasis var bra medicin för mina öron och javisst för ögonen också! Men inte för min stackars hals.
Har kommit fram till att Oasis var bra medicin för mina öron och javisst för ögonen också! Men inte för min stackars hals.
Den här mysiga utmärkelsen skickar jag vidare till:
Oasis in action
Konserten sparkades igång, punkligt, klockan 21 i sportarenan "Nelson Mandela Forum" i Florens. Jag har ingen aning om hur mycket folk det var men det var inte utsålt. Vi hade bra sittplatser på sidan om scenen och utmärkt utsikt över det bruna "mosshavet" framför scenen.
Ingen tvekan om att jag är i Italien med alla mörkhåriga, hoppande Oasisfans!
Konserten i sig var bra med en Liam, precis lika kaxig som jag trodde att han skulle vara. Han bara står där, helt stilla och tittar stöddigt ut över publiken. Hela hans kroppsspråk visar hur bäst han tycker att han är!
Liam försvinner från scenen när det är dags för brodern Noel att sjunga. Antar att det är en del av hans "rockstar grej". Hur som helst sjunger Noel otroligt bra och jag fick gåshud av konsertens höjdpunkt "Don't look back in anger". Helt otroligt vackert med publikens allsång!
Ingen tvekan om att jag är i Italien med alla mörkhåriga, hoppande Oasisfans!
Konserten i sig var bra med en Liam, precis lika kaxig som jag trodde att han skulle vara. Han bara står där, helt stilla och tittar stöddigt ut över publiken. Hela hans kroppsspråk visar hur bäst han tycker att han är!
Liam försvinner från scenen när det är dags för brodern Noel att sjunga. Antar att det är en del av hans "rockstar grej". Hur som helst sjunger Noel otroligt bra och jag fick gåshud av konsertens höjdpunkt "Don't look back in anger". Helt otroligt vackert med publikens allsång!
Det var inte mycket snack mellan låtarna. Ett litet grazie och sen körde dom på i nästan två timmar. Som sagt, jag är inget Oasisfan men jag tycker att konserten var himla bra.
tisdag 24 februari 2009
Tillbaka i tiden del8
Så min lillasyster kom ner till Italien våren 2003 och vid det här laget kunde jag prata italienska obehindrat. Jag gick aldrig på någon kurs utan lärde mig språket på egen hand.
Jag trivdes riktigt bra i det nya stallet även fast det inte var någon dans på rosor att jobba med travhästar. Vi var lediga varannan måndag och dagarna kändes långa.
Sommaren 2003 var en av de varmaste i Italien på många år och det var något av det värsta jag varit med om. Vi började köra hästarna vid 5 på morgonen. Klockan 10 var det redan för varmt för att vara ute. Allt var klibbigt och hästarna svettades bara utav att stå inne i boxen.
Sen cyklade vi hem till lägenheten för en lång lunch och en dusch. Jag tror vi duschade i snitt 3 gånger om dagen.
Plus att fläkten fick följa med runtom i lägenheten. Vid matbordet, framför tv:n och självklart vid sidan om sängen men det var näst intill omöjligt att sova för den kvävande, fuktiga värmen. Vid femtiden tog vi oss ner till stallet igen för att fodra och pyssla med hästarna.
Så såg alltså en helt normal arbetsdag ut på sommaren med undantag om det var travtävlingar. Under sommartid tävlade man bara på kvällen och det första loppet brukade starta runt 21.
Jag tog hand om 6 stycken hästar som blev mina små "bebisar". Det var underbart att få deras tillit och se resultatet av det man gjorde. En svensk tjej är så mycket lugnare och snällare och på vissa hästar märkte man skillnaden.Tillsammans med dom åkte jag runt på olika travbanor i Italien och fick uppleva en massa nya saker.
Under den här sommaren kommer jag ihåg en lustig sak. Jag och lillasyster var ute en kväll i den lilla "byn" där vi bodde för att äta en glass. Vi sitter lugnt och stilla på en bänk, svettas och mumsar på glassen. Då dyker en polisgubbe upp och frågar om allt är ok och han presenterar sig. Han visste tydligen våra namn och var vi bodde. Vid senare tillfällen la vi märke till en polisbil som ofta snurrade förbi vår lägenhet.
Visst vi bodde i en liten "by" men att vårt uppehälle skulle väcka en sådan uppmärksamhet kändes obehagligt. Konstigt. Jag förstod liksom aldrig varför.
Jag trivdes riktigt bra i det nya stallet även fast det inte var någon dans på rosor att jobba med travhästar. Vi var lediga varannan måndag och dagarna kändes långa.
Sommaren 2003 var en av de varmaste i Italien på många år och det var något av det värsta jag varit med om. Vi började köra hästarna vid 5 på morgonen. Klockan 10 var det redan för varmt för att vara ute. Allt var klibbigt och hästarna svettades bara utav att stå inne i boxen.
Sen cyklade vi hem till lägenheten för en lång lunch och en dusch. Jag tror vi duschade i snitt 3 gånger om dagen.
Plus att fläkten fick följa med runtom i lägenheten. Vid matbordet, framför tv:n och självklart vid sidan om sängen men det var näst intill omöjligt att sova för den kvävande, fuktiga värmen. Vid femtiden tog vi oss ner till stallet igen för att fodra och pyssla med hästarna.
Så såg alltså en helt normal arbetsdag ut på sommaren med undantag om det var travtävlingar. Under sommartid tävlade man bara på kvällen och det första loppet brukade starta runt 21.
Jag tog hand om 6 stycken hästar som blev mina små "bebisar". Det var underbart att få deras tillit och se resultatet av det man gjorde. En svensk tjej är så mycket lugnare och snällare och på vissa hästar märkte man skillnaden.Tillsammans med dom åkte jag runt på olika travbanor i Italien och fick uppleva en massa nya saker.
Under den här sommaren kommer jag ihåg en lustig sak. Jag och lillasyster var ute en kväll i den lilla "byn" där vi bodde för att äta en glass. Vi sitter lugnt och stilla på en bänk, svettas och mumsar på glassen. Då dyker en polisgubbe upp och frågar om allt är ok och han presenterar sig. Han visste tydligen våra namn och var vi bodde. Vid senare tillfällen la vi märke till en polisbil som ofta snurrade förbi vår lägenhet.
Visst vi bodde i en liten "by" men att vårt uppehälle skulle väcka en sådan uppmärksamhet kändes obehagligt. Konstigt. Jag förstod liksom aldrig varför.
TisdagsTema
Veckans tema är figur och jag tycker den här lilla kotten är en perfekt figur!
Kortet är taget förra sommaren på vingården där jag jobbade. En igelkottsfamilj hade intagit ett förråd och småttingarna sprang omkring på gården. Så söta!
Gå in här för att se fler tolkningar på temat.
måndag 23 februari 2009
Imorgon måste jag må bättre
eller så struntar jag i alla symptom. För jag ska rocka loss till Oasis!
Francesco ringde mig precis efter att jag gråtit i över en timme till filmen P.S I Love You och berättade den glada nyheten att han hade två biljetter till konserten i Florens.
Nu var det ett tag sedan jag lyssnade på Oasis men jag gillade dom för 10 år sedan... Älskar all sorts musik och att få gå på konsert är hur kul som helst!
Jag tror faktiskt att det är den rätta medicinen för att bli frisk! Dansa och sjunga ut alla elaka baciller.
Francesco ringde mig precis efter att jag gråtit i över en timme till filmen P.S I Love You och berättade den glada nyheten att han hade två biljetter till konserten i Florens.
Nu var det ett tag sedan jag lyssnade på Oasis men jag gillade dom för 10 år sedan... Älskar all sorts musik och att få gå på konsert är hur kul som helst!
Jag tror faktiskt att det är den rätta medicinen för att bli frisk! Dansa och sjunga ut alla elaka baciller.
Influensa?!
Jag har känt mig hängig med influensasymptom sedan i fredags. För varje dag som går har jag mer ont i halsen och snart ingen hörsel kvar.
Varför kan inte febern komma så att jag får det överstökat?!
Jag fortsätter att ta det lugnt och ser fram emot filmen P.S I love you som går på Sky om ett par timmar.
Varför kan inte febern komma så att jag får det överstökat?!
Jag fortsätter att ta det lugnt och ser fram emot filmen P.S I love you som går på Sky om ett par timmar.
%5B1%5D%5B1%5D.jpg)
söndag 22 februari 2009
Veckans Fototriss
Veckans tema är fel sak på fel plats och jag har letat runt i arkivet och det här är vad jag hittade.
Hur många är det som sett en tupp röka?!
En kundvagn får pryda en av Florens historiska gränder.
Vanligtvis brukar man äta mycket, mycket mer på ett italienskt bröllop.
Hur många är det som sett en tupp röka?!
En kundvagn får pryda en av Florens historiska gränder.
Vanligtvis brukar man äta mycket, mycket mer på ett italienskt bröllop.Om ni vill se fler bidrag, titta in här.
lördag 21 februari 2009
Festival della canzone italiana
eller Sanremofestivalen är en musiktävling som hålls varje år i Sanremo. Man kan väl lite enkelt säga att det är som den svenska melodifestivalen. Festivalen invigdes i tisdags kväll och under veckan har man, varje kväll, kunnat följa och rösta på sin favorit.
Igår kväll kronades vinnaren i kategorin "Nykommlingar". Vann gjorde en väldigt speciell tjej, Arisa. Jag trodde först att det var ett skämt när hon intog scenen. Hur blyg som helst med blicken på fötterna. Men sjunga det kan hon!
Jag har försökt letat efter en video på Youtube men Rai (italiensk tv-kanal har tagit bort alla videoklipp från Sanremo) så jag får nöja mig med den här videon.
Ikväll är sista kvällen och vinnaren av den andra kategorien "Artister" ska koras. Här hittar man artister som redan har en karriär. Så vi får se vem som vinner. Tyvärr åkte "Gemelli Diversi", som jag tyckte om, ut igår kväll så jag har ingen favorit.
Trevlig lördag till alla!
fredag 20 februari 2009
Så här är jag
Jag fick en rolig utmaning av Pysen som går ut på att komplettera den första texten (den feta stilen) med sina personliga svar.
Jag är nyfiken.
Jag gillar att upptäcka nya saker.
Jag äter för mycket och det mesta.
Jag säger ja till en storvinst på lotto eller en jorden runt resa.
Jag ger mig sällan in i konflikter.
Jag är duktig på att förstå mig på hästar.
Jag stör mig på den världsomfattande krisen.
Jag läser mycket! Har precis läst klart Flyga drake av Khaled Hosseini.
Jag är vackrast när jag är lycklig.
Jag skrattar så ofta jag bara kan.
Jag är en typisk drömmare.
Jag har aldrig varit utan ett riktigt jobb så här länge...
Jag är lycklig när jag vet att alla nära och kära har det bra.
Jag trivs inte när jag blir tvingad att göra saker jag inte vill.
Jag är dålig på att säga nej, ibland. Men jag har blivit bättre.
Jag är rädd för grodor. Får läskiga rysningar över hela kroppen.
Jag älskar livet.
Jag uppskattar vänskap.
Jag tror på att alla, förr eller senare får det dom förtjänar.
Jag är nyfiken.
Jag gillar att upptäcka nya saker.
Jag äter för mycket och det mesta.
Jag säger ja till en storvinst på lotto eller en jorden runt resa.
Jag ger mig sällan in i konflikter.
Jag är duktig på att förstå mig på hästar.
Jag stör mig på den världsomfattande krisen.
Jag läser mycket! Har precis läst klart Flyga drake av Khaled Hosseini.
Jag är vackrast när jag är lycklig.
Jag skrattar så ofta jag bara kan.
Jag är en typisk drömmare.
Jag har aldrig varit utan ett riktigt jobb så här länge...
Jag är lycklig när jag vet att alla nära och kära har det bra.
Jag trivs inte när jag blir tvingad att göra saker jag inte vill.
Jag är dålig på att säga nej, ibland. Men jag har blivit bättre.
Jag är rädd för grodor. Får läskiga rysningar över hela kroppen.
Jag älskar livet.
Jag uppskattar vänskap.
Jag tror på att alla, förr eller senare får det dom förtjänar.
Jag skickar vidare till:
Monteriggioni
En underbar dag var det igår och det blev en mycket längre utflykt än jag räknat med. När jag väl var framme ringer min svenska kompis och säger att hon och hennes mamma är på väg. Under tiden strosade jag omkring, tog kort och passade på att äta lunch ute i solen!
"Il castello di Monteriggioni" kallas den lilla staden och det är väl egentligen inget slott som castello betyder utan en idyllisk liten stadskärna som är välbeskyddad av den omringade muren.
Ringmuren hör till en av de största sevärdheterna och den tronar högst uppe på en kulle. Synlig från den stora vägen som sammanbinder Florens med Siena.
Redan på 1200-talet lät Republiken Siena lägga dom första stenarna till Monteriggioni. Det skulle fungera som säte till armén för att att försvara sig mot ärkerivalen Florens. De väldiga murarna lyckades motstå alla strider men Republiken Siena förlorade ändå sitt slag mot Florens. Det sägs att Hertig Cosimo I de' Medici (1519-1574) tog Monteriggionis invånare till Florens för att slavarbeta. Ett par hundra år senare köptes Monteriggioni utav en familj från Siena som i sin tur sålde den vidare till en familj som än idag äger stor del av borgen och marken runt omkring.
Ringmuren och staden är mycket välbevarat och det är inte mycket som förändrats. Det kändes verkligen som att åka tillbaka i tiden och vara del utav en saga. Om det inte hade varit för ett par bilar och några små detaljer så var det som att vara en liten figur på medeltiden.
Två portar tar oss in i staden och det här är "Porta Romea/di Levante".
På andra sidan ligger "Porta di Ponente".
En utav de få gatorna som finns i Monteriggioni.
"Santa Maria Assunta"
Kyrkan "Santa Maria Assunta" började byggas 1219 och är en blandning av romersk och gotisk byggkonst. Det är en enkel, fin kyrka och så klart tog batterierna i kameran slut när jag var inne i kyrkan.
"Piazza Roma"
Varje år i Juli är det medeltidsfestival och gatorna fylls av musik, riddare, teaterscener, medeltidsklädda människor och tornerspel.
"Il castello di Monteriggioni" kallas den lilla staden och det är väl egentligen inget slott som castello betyder utan en idyllisk liten stadskärna som är välbeskyddad av den omringade muren.
Ringmuren hör till en av de största sevärdheterna och den tronar högst uppe på en kulle. Synlig från den stora vägen som sammanbinder Florens med Siena.
Redan på 1200-talet lät Republiken Siena lägga dom första stenarna till Monteriggioni. Det skulle fungera som säte till armén för att att försvara sig mot ärkerivalen Florens. De väldiga murarna lyckades motstå alla strider men Republiken Siena förlorade ändå sitt slag mot Florens. Det sägs att Hertig Cosimo I de' Medici (1519-1574) tog Monteriggionis invånare till Florens för att slavarbeta. Ett par hundra år senare köptes Monteriggioni utav en familj från Siena som i sin tur sålde den vidare till en familj som än idag äger stor del av borgen och marken runt omkring.
Ringmuren och staden är mycket välbevarat och det är inte mycket som förändrats. Det kändes verkligen som att åka tillbaka i tiden och vara del utav en saga. Om det inte hade varit för ett par bilar och några små detaljer så var det som att vara en liten figur på medeltiden.
Två portar tar oss in i staden och det här är "Porta Romea/di Levante".
På andra sidan ligger "Porta di Ponente".
En utav de få gatorna som finns i Monteriggioni.
"Santa Maria Assunta" Kyrkan "Santa Maria Assunta" började byggas 1219 och är en blandning av romersk och gotisk byggkonst. Det är en enkel, fin kyrka och så klart tog batterierna i kameran slut när jag var inne i kyrkan.
"Piazza Roma" Torget "Piazza Roma" är mysigt och charmigt med restauranger och några små butiker. Det var så stilla, så äkta och med undantag att jag satt på en plaststol och drack cola så kändes det som att vara del av medeltiden.
Varje år i Juli är det medeltidsfestival och gatorna fylls av musik, riddare, teaterscener, medeltidsklädda människor och tornerspel.
För mer information om festivalen kan man titta här.
torsdag 19 februari 2009
Något måste jag hitta på
Fint väder, solen skiner och det blåser inte alls lika kallt som igår.
En perfekt dag för utflykt! Jag vill åka till Monteriggioni, en liten "borgstad" som man hittar på vägen till Siena. Inte alls långt ifrån mig.
Men först kaffe och lite surf för igår kunde jag inte alls leka med min dator som jag ville!
En perfekt dag för utflykt! Jag vill åka till Monteriggioni, en liten "borgstad" som man hittar på vägen till Siena. Inte alls långt ifrån mig.
Men först kaffe och lite surf för igår kunde jag inte alls leka med min dator som jag ville!
onsdag 18 februari 2009
Wow!
Det känns otroligt smickrande att ha fått en länk på en resetidnings hemsida. En härlig känsla att se mina bilder i miniatyr. Riktigt kul!
Sidan heter Grand Tour Italia och dom har en hel del intressanta artiklar och bilder från Italien. Tidningen kommer ut 6 gånger om året står det på hemsidan.
Sidan heter Grand Tour Italia och dom har en hel del intressanta artiklar och bilder från Italien. Tidningen kommer ut 6 gånger om året står det på hemsidan.
Nu borde allt vara som det ska
med den här lilla datorn. Nytt anti-virus program och anledningen till att den krånglade var en uppdatering av windows som gått snett.
Det värsta med att ha kompisar som hjälper till är att dom inte vill ha betalt.
Den här killen jobbar med att installera program och grejer, därför kändes det självklart att jag skulle betala.
Antar att vi som betalning får bjuda killen och flickvännen på middag någon kväll!
Det värsta med att ha kompisar som hjälper till är att dom inte vill ha betalt.
Den här killen jobbar med att installera program och grejer, därför kändes det självklart att jag skulle betala.
Antar att vi som betalning får bjuda killen och flickvännen på middag någon kväll!
DataDoktor
Igår försökte jag fixa med den här datorn själv men jag är uppenbarligen ingen riktig virusfixare.
Därför ska jag ringa datadoktorn nu vid 10.
Bra att ha kompisar som kan det här.
Så det är bara till att vänta och se vad som händer.
Därför ska jag ringa datadoktorn nu vid 10.
Bra att ha kompisar som kan det här.
Så det är bara till att vänta och se vad som händer.
tisdag 17 februari 2009
TisdagsTema
Temat i veckans tisdagstema är att fotografera något som är handgjort. Om ni vill se fler bidrag gå in här
Här hemma på väggen sitter den här tavlan som min pojkväns lillebror har gjort.
A Nice Blog
Tack snälla ni för en gullig award som värmer!
Jag skickar den vidare till några fina bloggar som jag följer dagligen.
Uppdatering: jag tappade några fina bloggar på vägen men länkarna vill inte fungera. Ingenting funkar!!
Så till alla som vet att jag brukar kika in, ta till er den här awarden för den är till er också!
måndag 16 februari 2009
Tillbaka i tiden del7
Egentligen tog det inte så lång tid att lära sig italienska. Jag var ju omringad av italienare så jag hade inget annat val. Det var i alla fall en positiv grej och det kändes lättare när man kunde hänga med i filmer och diskussioner.
Problemet var att jag efter ett och ett halvt år inte längre var kär. Det var inte det att han var dum eller elak. Bara det att vi ville olika saker med livet. Han var ju lite äldre än mig och redo att skapa familj men det var inte jag. Jag var 22 och visste inte hur jag skulle ta mig ur det hela.
Jag hade byggt upp mitt liv runt honom, hade inga egna kompisar och det verkade omöjligt att göra slut. Visst, hästarna gav mig styrka men den personen som öppnade mina ögon var min lillasyster.
Hon kom ner till Italien och bodde hos oss. Vid det här laget hade vi flyttat till en lägenhet som låg nära travbanan där vi jobbade.
Lillasyster fick jobb hos en travtränare och det var en befrielse att ha någon att prata, skratta och umgås med. Jag började bli jag igen och efter några månader lyckades jag göra slut. Exet skyllde såklart allt på min lillasyster, det var hennes fel att jag blev som jag blev.
Jag hade även långa diskussioner med hans pappa. Han försökte prata mig till rätta, sa att alla förhållanden går upp och ner. Han grinade och jag också för den delen. Jag gjorde inte bara slut med pojkvännen utan hela hans familj, en sak som jag aldrig varit med om tidigare.
Det var tufft men jag kände mig stark och Exet flyttade ut ur lägenheten. Jag fick jobb hos samma travtränare som min syster och vi hade riktigt kul.
Jag började göra normala saker: gå ut, ha kul, shoppa och bry mig om mig själv. Italien blev så mycket roligare!
Jag har alltid varit en partyprinsessa som tycker att vara ute och dansa. Mina första "ute" upplevelser tillsammans med lillasyster var verkligen häftiga. Vi kunde stå längst bak i kön till diskoteket och vakterna vinkade fram oss. Så fick man komma in gratis, före alla andra och känna sig som en VIP.
Bara sådär, för att man var lång och blond!
Problemet var att jag efter ett och ett halvt år inte längre var kär. Det var inte det att han var dum eller elak. Bara det att vi ville olika saker med livet. Han var ju lite äldre än mig och redo att skapa familj men det var inte jag. Jag var 22 och visste inte hur jag skulle ta mig ur det hela.
Jag hade byggt upp mitt liv runt honom, hade inga egna kompisar och det verkade omöjligt att göra slut. Visst, hästarna gav mig styrka men den personen som öppnade mina ögon var min lillasyster.
Hon kom ner till Italien och bodde hos oss. Vid det här laget hade vi flyttat till en lägenhet som låg nära travbanan där vi jobbade.
Lillasyster fick jobb hos en travtränare och det var en befrielse att ha någon att prata, skratta och umgås med. Jag började bli jag igen och efter några månader lyckades jag göra slut. Exet skyllde såklart allt på min lillasyster, det var hennes fel att jag blev som jag blev.
Jag hade även långa diskussioner med hans pappa. Han försökte prata mig till rätta, sa att alla förhållanden går upp och ner. Han grinade och jag också för den delen. Jag gjorde inte bara slut med pojkvännen utan hela hans familj, en sak som jag aldrig varit med om tidigare.
Det var tufft men jag kände mig stark och Exet flyttade ut ur lägenheten. Jag fick jobb hos samma travtränare som min syster och vi hade riktigt kul.
Jag började göra normala saker: gå ut, ha kul, shoppa och bry mig om mig själv. Italien blev så mycket roligare!
Jag har alltid varit en partyprinsessa som tycker att vara ute och dansa. Mina första "ute" upplevelser tillsammans med lillasyster var verkligen häftiga. Vi kunde stå längst bak i kön till diskoteket och vakterna vinkade fram oss. Så fick man komma in gratis, före alla andra och känna sig som en VIP.
Bara sådär, för att man var lång och blond!
söndag 15 februari 2009
Soffan lockar
För mycket mat.
För lat.
För lite sol.
För kallt.
För en fotograferande promenad.
Jag har bestämt mig för att soffan, en mjuk varm filt och fotboll på tv:n känns som ett mycket bättre alternativ.
För lat.
För lite sol.
För kallt.
För en fotograferande promenad.
Jag har bestämt mig för att soffan, en mjuk varm filt och fotboll på tv:n känns som ett mycket bättre alternativ.
Idag,igår
Här har vi en liten del av Certaldo Alto. Solen var framme igår men luften var isande kall. Innan jag gick till sängs visade termometern på 5 minusgrader.
Men det är grönt i alla fall!
Även idag skiner solen och det känns lite varmare ute. Efter lunch (hos mormorn, alltså vet jag inte om jag kommer vara så pass proppmätt att jag vill slänga mig på soffan) tänkte jag ta mig ut på promenad med kameran. Jag vill ju vara med i veckans fototriss!
Men det är grönt i alla fall!Även idag skiner solen och det känns lite varmare ute. Efter lunch (hos mormorn, alltså vet jag inte om jag kommer vara så pass proppmätt att jag vill slänga mig på soffan) tänkte jag ta mig ut på promenad med kameran. Jag vill ju vara med i veckans fototriss!
lördag 14 februari 2009
En helt vanlig lördag
Brukar börja med att man kliver upp lite senare än vanligt.
Nästan alltid runt 11-tiden ringer telefonen och med all säkerhet är det svärfar som ringer.
"Vad har ni för er idag? Ska vi äta lunch tillsammans?"
Och oftast brukar det bli så, att vi käkar lunch tillsammans.
Min svärmor har en tredjedel av den här restaurangen i Certaldo Alto. Nu har dom öppnat igen så vi ska dit på lunch.
Mums, vad gott!
Nästan alltid runt 11-tiden ringer telefonen och med all säkerhet är det svärfar som ringer.
"Vad har ni för er idag? Ska vi äta lunch tillsammans?"
Och oftast brukar det bli så, att vi käkar lunch tillsammans.
Min svärmor har en tredjedel av den här restaurangen i Certaldo Alto. Nu har dom öppnat igen så vi ska dit på lunch.
Mums, vad gott!
fredag 13 februari 2009
Ingenting funkar
Nu blir jag trött på det här.
Ingenting funkar.
Hur som helst hade jag en bra dag igår. Gjorde väl egentligen ingenting speciellt. Åt massa godsaker!
Blev bjuden på lunch hemma hos mormor och det betyder att man äter både lunch och middag. Nästan.
Hon trycker på så mycket mat på tallriken, för jag är lång och har stor magsäck, säger hon. Det är tur att jag inte blir bjuden varje dag annars är det något annat som blir stort. Magen, låren och rumpan!
På kvällen blev det romantisk middag hemma med tända ljus och allt som hör till. I stället för tårta gjorde jag min favoritefterrätt, tiramisù. Jag brukar nästan aldrig baka men den blev god.
Den främsta anledningen till att jag inte bakar är för annars käkar jag upp allt. Jag har inga gränser när det gäller godsaker.
Så idag när jag suttit, irriterad framför datorn, och tröstat mig med all tiramisù som blev över.
Det var mycket! Vilken tur att jag ska på vattengympa och röra på fläsket!
Ingenting funkar.
Hur som helst hade jag en bra dag igår. Gjorde väl egentligen ingenting speciellt. Åt massa godsaker!
Blev bjuden på lunch hemma hos mormor och det betyder att man äter både lunch och middag. Nästan.
Hon trycker på så mycket mat på tallriken, för jag är lång och har stor magsäck, säger hon. Det är tur att jag inte blir bjuden varje dag annars är det något annat som blir stort. Magen, låren och rumpan!
På kvällen blev det romantisk middag hemma med tända ljus och allt som hör till. I stället för tårta gjorde jag min favoritefterrätt, tiramisù. Jag brukar nästan aldrig baka men den blev god.
Den främsta anledningen till att jag inte bakar är för annars käkar jag upp allt. Jag har inga gränser när det gäller godsaker.
Så idag när jag suttit, irriterad framför datorn, och tröstat mig med all tiramisù som blev över.
Det var mycket! Vilken tur att jag ska på vattengympa och röra på fläsket!
Problem
Jag har bråkat med min dator i snart två timmar.
Gjort nödvändiga uppdateringar, tagit bort en Trojan som letat sig in.
Men här funkar det fortfarande inte som det ska!
Hur irriterande som helst!
Gjort nödvändiga uppdateringar, tagit bort en Trojan som letat sig in.
Men här funkar det fortfarande inte som det ska!
Hur irriterande som helst!
torsdag 12 februari 2009
Vilken fin present!!!
I mars kommer Franco Battiato till Florens och jag har fått biljetter till konserten! Det här är min och Francescos låt.
Solen skiner
och jag blir ett år äldre idag! Men jag har problem med datorn som stänger av sig själv hela tiden. Det har blivit något fel på mitt Windows, står det.
Får se om jag lyckas lösa det men först tänkte jag äta frukost.
På min favoritbar, med en härlig cappuccino och en mjuk brioche.
Får se om jag lyckas lösa det men först tänkte jag äta frukost.
På min favoritbar, med en härlig cappuccino och en mjuk brioche.
onsdag 11 februari 2009
Piazzale Michelangelo
Utsikten över Florens från Piazzale Michelangelo är magisk.
Jag kommer ihåg första gången jag hälsade på Francesco. Slutet av februari för tre år sedan.
Jag kommer ihåg första gången jag hälsade på Francesco. Slutet av februari för tre år sedan.
En kväll var vi på väg in till Florens, jag hade adrig varit där innan, han säger åt mig att hålla för ögonen.
Vi parkerar bilen i centrum. Käkar en pizza och traskar runt hand i hand nykära och allt är bara så vackert.
På vägen hem ber han mig fortfarande att hålla för ögonen. Han stannar till och vi kliver ut på Piazzale Michelangelo. Jag tar bort händerna och Florens öppnar sig under mina fötter.
Så otroligt vackert med stadens ljus som speglar sig i floden Arno, den väldiga katedralen "Santa Maria del Fiore" som reser sig högt, högt.
Underbart och obeskrivligt romantiskt.
tisdag 10 februari 2009
Födelselista
Jag vet inte om det är något nytt men det är något jag stött på här i Italien den senaste tiden.
Många utav våra kompisar skaffar barn just nu. I samband med besöket av de nyblinva föräldrarna och lilla bebisen är det klart att man tar med en present.
Och vad gör föräldrarna för att undvika dubbla eller oönskade presenter?!
Jo, dom går till en barnartikelaffär och väljer ut alla möjliga tänkbara grejer som behövs till den nya bebisen. Det kan vara allt från en bilbarnstol till en liten filt. Lakan och bärselar. Spjälsäng och svampar som man tvättar vagnen med.
Sen uppmanar de nära och kära, vi har en "Lista di nascita" i den affären. Det gäller att inte vara bland de sista för då är det bara konstiga, dyra grejer kvar.
Häromdagen valde vi ett lakanset som bebisen kan använda om 3 år. 65 Euro för ett lakan med bebisar på.
Jag hade adrig valt det som förälder.
Så det är väl tur att man har en "Födelselista". Då kan det ju inte bli fel!
Många utav våra kompisar skaffar barn just nu. I samband med besöket av de nyblinva föräldrarna och lilla bebisen är det klart att man tar med en present.
Och vad gör föräldrarna för att undvika dubbla eller oönskade presenter?!
Jo, dom går till en barnartikelaffär och väljer ut alla möjliga tänkbara grejer som behövs till den nya bebisen. Det kan vara allt från en bilbarnstol till en liten filt. Lakan och bärselar. Spjälsäng och svampar som man tvättar vagnen med.
Sen uppmanar de nära och kära, vi har en "Lista di nascita" i den affären. Det gäller att inte vara bland de sista för då är det bara konstiga, dyra grejer kvar.
Häromdagen valde vi ett lakanset som bebisen kan använda om 3 år. 65 Euro för ett lakan med bebisar på.
Jag hade adrig valt det som förälder.
Så det är väl tur att man har en "Födelselista". Då kan det ju inte bli fel!
Karnevaltider
Februari är den stora karnevalmånaden och firas runt om i hela världen. Framförallt i katolska länder.
Historiskt sett, för att göra det kort, inleddes den kommande fastan med en väldig fest.
I söndags var det invigning av Toscanas största karneval, Carnevale di Viareggio.
Vagnarna är ofta utsmyckade med ironiska karikatyrer som speglar året som varit. Det kan vara allt från politiker, mer eller mindre kända människor som gjort något bra eller dåligt och idrottsmän.
+-+Copia.JPG)
+-+Copia.JPG)
Tre exempel på hur stora dom allra största vagnarna är. Jag har tagit korten inne på området där man, månader i förväg, förbereder alla vagnar.
.JPG)
Här har vi Marcello Lippi (VM-guld i fotboll 2006 som förbundskapten för Italien) född i Viareggio var en självklar figur år 2007. Spelarna är Gattuso, Materazzi, Buffon och Cannavaro.
Historiskt sett, för att göra det kort, inleddes den kommande fastan med en väldig fest.
I söndags var det invigning av Toscanas största karneval, Carnevale di Viareggio.
Vagnarna är ofta utsmyckade med ironiska karikatyrer som speglar året som varit. Det kan vara allt från politiker, mer eller mindre kända människor som gjort något bra eller dåligt och idrottsmän.
+-+Copia.JPG)
+-+Copia.JPG)
Tre exempel på hur stora dom allra största vagnarna är. Jag har tagit korten inne på området där man, månader i förväg, förbereder alla vagnar..JPG)
Här har vi Marcello Lippi (VM-guld i fotboll 2006 som förbundskapten för Italien) född i Viareggio var en självklar figur år 2007. Spelarna är Gattuso, Materazzi, Buffon och Cannavaro. Vagnar i olika storlekar blandas med festglada, utklädda människor och efter de tre traditionella kanonskotten kan karnevalen börja och paraden inta Viareggios gator.
Jag har besökt karnevalen de senaste två åren och stämningen är verkligen festlig och skojig. Från vagnarna strömmar musik i alla dess former och man möts av dansande människor och konfettiregn.
Jag har besökt karnevalen de senaste två åren och stämningen är verkligen festlig och skojig. Från vagnarna strömmar musik i alla dess former och man möts av dansande människor och konfettiregn.
Här finns mer information om karnevalen.
måndag 9 februari 2009
X Factor
Måndag kväll betyder att jag är bänkad framför Tv:n.
Klockan 21 börjar X Factor, mer eller mindre som Sveriges Idol, det enda programmet jag måste titta på varje vecka.
Det är ju riktigt spännande att följa dom som sjunger men ännu roligare att se Morgan. En halvtokig italiensk artist som sitter i juryn och säger precis det han tycker. Plus att han byter kläder och har roliga frisyrer.
Klockan 21 börjar X Factor, mer eller mindre som Sveriges Idol, det enda programmet jag måste titta på varje vecka.
Det är ju riktigt spännande att följa dom som sjunger men ännu roligare att se Morgan. En halvtokig italiensk artist som sitter i juryn och säger precis det han tycker. Plus att han byter kläder och har roliga frisyrer.
Kolla in coolingen i mitten med hatt!
Så nära
Idag tog jag bilen in till Florens. I vanliga fall brukar jag föredra att ta tåget. I första hand för att man spar tid (om det inte är strejk på gång) genom att inte behöva leta parkeringsplats. Florens är en kompakt stad och det är lätt att ta sig runt till fots. Lite pengar sparar man också, för parkeringar kan vara dyra mitt i centrum.
Men idag tog jag bilen för jag skulle till modellagenturen som ligger lite utanför centrum. Allt gick bra, fick betalt för mina två "hårjobb" som jag gjort med dom.
Det var mycket trafik på vägen ut ur Florens. Långa köer för diverse vägarbeten och jag tänkte för mig själv att ibland skulle det vara praktiskt att ha en Scooter. Då kan man liksom åka slalom mellan alla bilar och vips så är man framme. Väl ute ur Florens tar jag "superstradan" mot Siena (Superstrada är en motorväg med två stycken skilda körbanor) och allt verkar gå bra.
Jag har precis kört om en lastbil och hamnar bakom en buss som helt plötsligt börjar bromsa. Vi står stilla, på motorvägen. Bara hundra meter från min bil blockerar en omkullslungad motorcykel och en livlös kropp vägen.
Jag har aldrig varit så här nära en olycka.
Det är en obeskrivlig känsla att med egna ögon se en människa ligga på vägen. Jag insåg hur lite det behövs för att en olycka ska hända.
Man läser ju varje dag om trafikolyckor och konstigt nog så tar man det bara som "Oj, vad hemskt" utan att man riktigt tänker på det.
Jag fick mig en rejäl tankeställare när jag med dunkande hjärta och darriga händer tog avfarten och en annan väg.
Jag vet fortfarande inte vad det var som hände och hur det gått för de inblandade.
Men idag tog jag bilen för jag skulle till modellagenturen som ligger lite utanför centrum. Allt gick bra, fick betalt för mina två "hårjobb" som jag gjort med dom.
Det var mycket trafik på vägen ut ur Florens. Långa köer för diverse vägarbeten och jag tänkte för mig själv att ibland skulle det vara praktiskt att ha en Scooter. Då kan man liksom åka slalom mellan alla bilar och vips så är man framme. Väl ute ur Florens tar jag "superstradan" mot Siena (Superstrada är en motorväg med två stycken skilda körbanor) och allt verkar gå bra.
Jag har precis kört om en lastbil och hamnar bakom en buss som helt plötsligt börjar bromsa. Vi står stilla, på motorvägen. Bara hundra meter från min bil blockerar en omkullslungad motorcykel och en livlös kropp vägen.
Jag har aldrig varit så här nära en olycka.
Det är en obeskrivlig känsla att med egna ögon se en människa ligga på vägen. Jag insåg hur lite det behövs för att en olycka ska hända.
Man läser ju varje dag om trafikolyckor och konstigt nog så tar man det bara som "Oj, vad hemskt" utan att man riktigt tänker på det.
Jag fick mig en rejäl tankeställare när jag med dunkande hjärta och darriga händer tog avfarten och en annan väg.
Jag vet fortfarande inte vad det var som hände och hur det gått för de inblandade.
söndag 8 februari 2009
Veckans Fototriss
Temat i veckans Fototriss är doft/lukt. Jag letade runt i bildarkivet och fastnade för tre kort som jag tagit i Sverige.
Ibland kan jag sakna den rena, friska doften av sommar.
Solig novemberdag i en svensk skog luktar barr, murkna löv, bark, jord och trä.
.JPG)
Jag gillar när det är så kallt att näsborrarna fryser ihop när man andas. Snön och den isiga luften är äkta vinterdoft för mig.
Ibland kan jag sakna den rena, friska doften av sommar.
Solig novemberdag i en svensk skog luktar barr, murkna löv, bark, jord och trä..JPG)
Jag gillar när det är så kallt att näsborrarna fryser ihop när man andas. Snön och den isiga luften är äkta vinterdoft för mig.Här kan ni se fler bidrag i temat.
lördag 7 februari 2009
Det här är jag- Utmaning
Då tar jag mig an utmaningen som jag fått av Njut i din trädgård.Kul grej där man lär känna varandra lite bättre.
Roligaste minnet
Det finns en hel del roliga minnen men det jag först kommer att tänka på är ett minne från när jag var liten. Mina föräldrar är skilda och jag och min lillasyster åkte tåg två gånger i månaden till våran pappa. På fönstrena som man kan öppna i tågen finns en liten bild av en flaska med ett streck över. Smarta lilla jag och min syster trodde det betydde att man inte fick dricka ur några glasflaskor på fönsterplatserna. Så för att kunna dricka och äta våra matsäckar hoppades vi alltid att vi inte fick någon fönsterplats. Våra föräldrar var ännu smartare som gick på det!
Favoritmat
Det här är inte lätt för jag gillar mat. För att välja ut något så kan jag säga "Gnocchi" i alla dess former. Fisk och skaldjur är också bland det bästa som finns.
Favoritfilm
Som jag sagt tidigare kollar jag på alldeles för många filmer och favoritfilmerna blir många. Men jag gillar:
Grease
Forrest Gump
Den gröna milen
Pulp Fiction
Sagan om Ringen
Natural Born Killers
La Dolce Vita
Och många fler som jag inte har i huvudet just nu.
Favoritbok
Jag har läst många bra böcker och kanske är det som med film att det blir för många. Men nej, man kan aldrig läsa för mycket böcker!
Alkemisten av Paulo Coelho är den första boken jag kommer att tänka på. Jag bara älskar hans enkla språk och är min största idol.
Favoritfärg
Grön är min absoluta favoritfärg. Fast klädesmässigt är jag så tråkig att jag föredrar svart.
Mest Pinsamma
Jag har råkat ut för mycket pinsamma grejer. Men det är svårt att komma på något när man måste. En sak som jag tycker är otroligt pinsamt och händer lite då och då, är när jag inte har tillräckligt med pengar i snabbköpskassan. Och dom inte tar kort. Då är det bara tilll att lämna sina saker och springa ut till bankomaten. Lagomt röd i ansiktet!
Bästa vänner
Lillasyster, syskon och Pojkvännen
Sötaste bebis
Min sötaste bebis var min första alldeles egna hund Sisu.
Livs största kärlek
Min pojkvän Francesco
Det är mycket utmaningar som snurrar runt så jag ger den här till alla er som känner att ni vill göra den.
Roligaste minnet
Det finns en hel del roliga minnen men det jag först kommer att tänka på är ett minne från när jag var liten. Mina föräldrar är skilda och jag och min lillasyster åkte tåg två gånger i månaden till våran pappa. På fönstrena som man kan öppna i tågen finns en liten bild av en flaska med ett streck över. Smarta lilla jag och min syster trodde det betydde att man inte fick dricka ur några glasflaskor på fönsterplatserna. Så för att kunna dricka och äta våra matsäckar hoppades vi alltid att vi inte fick någon fönsterplats. Våra föräldrar var ännu smartare som gick på det!
Favoritmat
Det här är inte lätt för jag gillar mat. För att välja ut något så kan jag säga "Gnocchi" i alla dess former. Fisk och skaldjur är också bland det bästa som finns.
Favoritfilm
Som jag sagt tidigare kollar jag på alldeles för många filmer och favoritfilmerna blir många. Men jag gillar:
Grease
Forrest Gump
Den gröna milen
Pulp Fiction
Sagan om Ringen
Natural Born Killers
La Dolce Vita
Och många fler som jag inte har i huvudet just nu.
Favoritbok
Jag har läst många bra böcker och kanske är det som med film att det blir för många. Men nej, man kan aldrig läsa för mycket böcker!
Alkemisten av Paulo Coelho är den första boken jag kommer att tänka på. Jag bara älskar hans enkla språk och är min största idol.
Favoritfärg
Grön är min absoluta favoritfärg. Fast klädesmässigt är jag så tråkig att jag föredrar svart.
Mest Pinsamma
Jag har råkat ut för mycket pinsamma grejer. Men det är svårt att komma på något när man måste. En sak som jag tycker är otroligt pinsamt och händer lite då och då, är när jag inte har tillräckligt med pengar i snabbköpskassan. Och dom inte tar kort. Då är det bara tilll att lämna sina saker och springa ut till bankomaten. Lagomt röd i ansiktet!
Bästa vänner
Lillasyster, syskon och Pojkvännen
Sötaste bebis
Min sötaste bebis var min första alldeles egna hund Sisu.
Livs största kärlek
Min pojkvän Francesco
Det är mycket utmaningar som snurrar runt så jag ger den här till alla er som känner att ni vill göra den.
fredag 6 februari 2009
Tack Mamma!!
Jag blev så glad när jag gick utanför dörren och fick se paketet från Bokus.com.
Jag förstår inte varför postnissan inte ringde på dörren men ingen skada skedd. Tur.
För i paket låg min födelsedagspresent från mamma.
Scott Kelbys två böcker om Digital fotografi.
Siii, nu ska jag bli en bättre fotograf! Har tittat igenom båda böckerna och dom verkar vara fyllda med enkla, bra och underhållande tips.
Jag trodde inte att jag skulle få böckerna så pass tidigt. Jag beställde dem i måndags och om jag inte minns fel var det på kvällen. Snabb och bra service!
Jag förstår inte varför postnissan inte ringde på dörren men ingen skada skedd. Tur.
För i paket låg min födelsedagspresent från mamma.
Scott Kelbys två böcker om Digital fotografi.
Siii, nu ska jag bli en bättre fotograf! Har tittat igenom båda böckerna och dom verkar vara fyllda med enkla, bra och underhållande tips.
Jag trodde inte att jag skulle få böckerna så pass tidigt. Jag beställde dem i måndags och om jag inte minns fel var det på kvällen. Snabb och bra service!
Stereotyper?!
Här kommer ett till litet filmklipp av italienaren Bruno Bozzetto. Samma man som gjort Italy Vs Europe som bara är hur kul som helst.
torsdag 5 februari 2009
Tillbaka i tiden del6
Stämningen i stallet var inte på topp och "Exet" ville köra travlopp och fick inte många chanser att köra någon av "Bossens" hästar.
Ganska tidigt bestämmnde vi oss att flytta tillsammans upp till Torino. Jag packade ihop mina saker och den första tiden bodde vi hos hans föräldrar.
Det är inte det lättaste att hitta en bra och vettig lägenhet i Italien.
Tillslut löste det sig och vi fick nedervåningen i hans farbrors stora hus. Han hade inga barn och tog till sig "Exet" som sonen han aldrig fick.
Farbrodern hade ett stall med hästar på travbanan och det var där "Exet" började jobba. Där fick han även chansen att köra sina efterlängtade lopp.
Jag tog hand om två hästar i hans pappas stall.
Omställning var stor och det var inte lätt. Där på travbanan fanns det inga skandinaver och med ett par undantag var det uteslutande män som arbetade i stallen.
Det här gjorde, tillsammans med att jag fortfarande inte pratade bra italienska, att jag inte vågade ta kontakt med nya människor. Det var förresten inte mycket jag hade gemensamt med dom för medelåldern var relativt hög. Men jag förvandlades sakta men säkert till en inbunden, rädd tjej med urkasst självförtroende.
Jag har förträngt ganska mycket från det första året i Torinos utkanter. Jag vet inte hur länge jag egentligen var kär. Inte hade vi någon dator eller internet som förenklade kontakten med nära och kära ifrån Sverige heller. Jag var väldigt ensam men på något vis lyckades jag hålla ut.
Jag vet att jag åt väldigt mycket och tröstade mig i allt som hade med mat att göra. Psoriasisen började blomma ut och jag kände mig tjock, äcklig och ful.
Det var kärleken till "mina" två hästar som gjorde min vardag. Dom hade aldrig varit i närheten av ömhet från en människa och jag hade mycket kärlek över till dom. Dom gav mig styrka för jag visste att min närvaro hade gjort deras liv lite bättre.
Jag får tårar i ögonen när jag tänker tillbaka på den gången jag kom till stallet efter två veckor i Sverige. (Jag hade inte varit "hemma" på ett och ett halvt år.)
När jag kommer till stallet gnäggar en av dom så fort han hör min röst. Jag såg på honom hur mycket han hade saknat mig och hur glad han var över att se mig igen.
Det var hästarna som gav mig styrkan.
Ganska tidigt bestämmnde vi oss att flytta tillsammans upp till Torino. Jag packade ihop mina saker och den första tiden bodde vi hos hans föräldrar.
Det är inte det lättaste att hitta en bra och vettig lägenhet i Italien.
Tillslut löste det sig och vi fick nedervåningen i hans farbrors stora hus. Han hade inga barn och tog till sig "Exet" som sonen han aldrig fick.
Farbrodern hade ett stall med hästar på travbanan och det var där "Exet" började jobba. Där fick han även chansen att köra sina efterlängtade lopp.
Jag tog hand om två hästar i hans pappas stall.
Omställning var stor och det var inte lätt. Där på travbanan fanns det inga skandinaver och med ett par undantag var det uteslutande män som arbetade i stallen.
Det här gjorde, tillsammans med att jag fortfarande inte pratade bra italienska, att jag inte vågade ta kontakt med nya människor. Det var förresten inte mycket jag hade gemensamt med dom för medelåldern var relativt hög. Men jag förvandlades sakta men säkert till en inbunden, rädd tjej med urkasst självförtroende.
Jag har förträngt ganska mycket från det första året i Torinos utkanter. Jag vet inte hur länge jag egentligen var kär. Inte hade vi någon dator eller internet som förenklade kontakten med nära och kära ifrån Sverige heller. Jag var väldigt ensam men på något vis lyckades jag hålla ut.
Jag vet att jag åt väldigt mycket och tröstade mig i allt som hade med mat att göra. Psoriasisen började blomma ut och jag kände mig tjock, äcklig och ful.
Det var kärleken till "mina" två hästar som gjorde min vardag. Dom hade aldrig varit i närheten av ömhet från en människa och jag hade mycket kärlek över till dom. Dom gav mig styrka för jag visste att min närvaro hade gjort deras liv lite bättre.
Jag får tårar i ögonen när jag tänker tillbaka på den gången jag kom till stallet efter två veckor i Sverige. (Jag hade inte varit "hemma" på ett och ett halvt år.)
När jag kommer till stallet gnäggar en av dom så fort han hör min röst. Jag såg på honom hur mycket han hade saknat mig och hur glad han var över att se mig igen.
Det var hästarna som gav mig styrkan.
7 sanningar
Då var det utmaning på gång igen. Det är Segsliten som utmanat mig att berätta 7 sanningar om mig.
- Jag tittar alldeles för mycket på film. Så pass mycket att jag glömmer bort vad jag egentligen har sett och handlingen i filmen.
- Jag kan inte somna på kvällen om jag inte läser några rader i boken som ligger på nattduksbordet.
- Jag är otroligt dålig på att ljuga. Även små vita lögner tar evigheter att planera.
- Jag är naiv.
- Jag sjunger alltid när jag är själv i bilen. Hög volym och till det min falska sångröst.
- Har utan större svårigheter intagit en italiensk typ av bilkörning. Vilket betyder, hetsigt, stressigt och inga större problem att parkera där man egentligen inte får parkera.
- Jag biter på naglarna.
Grejen är att man ska skicka vidare den här utmaningen till 7 stycken bloggare.Men jag vill ge den till alla som känner att dom vill göra den. Så gör som ni vill.
onsdag 4 februari 2009
Lästips
Jag måste bara tipsa om den här artikeln som Malin, en svensk tjej som bor i Spanien, har skrivit.
Det är en artikel som berör och är verkligen värd att läsas.
Det är en artikel som berör och är verkligen värd att läsas.
Spontan arbetsintervju
Jag var iväg till Hotel Certaldo. Ett, nytt fint hotell som bara ligger några hundra meter från där jag bor.
För att höra efter om dom sökte personal inför den kommande säsongen.
Jag var inte beredd.
Jag väntade mig ett JA, du kan komma tillbaka den dagen, eller NEJ, och jag gick därifrån.
Jag fick träffa den ansvariga direkt, en man som jag inte ens kommer ihåg namnet på, och han visade mig in i en konferenssal för att prata.
Jäpp, då kan du börja prata lite om dig själv. Så jag berättade att jag jobbat här och där. Si och så länge.
Då kommer frågan om jag pratar engelska.
Javisst gör jag det.
Men bra?
Ja.
Hmm, det får vi väl se.
Varför var jag inte så snabbtänkt att jag började prata på engelska. Då skulle den lilla översittar italienaren få höra och framförallt skulle jag fått höra på hans engelska.
Sen frågade han vilken plats jag önskade på hotellet.
Jag svarade receptionen. Ohh, du är ambitiös blev svaret. Men så funkar det inte. Här är gästen viktigast och servicen måste vara av toppklass. Därför är det bäst att börja jobba frukost och sedan kanske du kan jobba dig uppåt.
Jag vet att han inte har en aning om vem jag är och vart jag har jobbat. Jag har alltid jobbat på fina restauranger och hotell och vet hur man tar hand om gästerna. Tycker om att ge bra service.
Men jag tror inte det gick fram till honom. Jag kan inte förklara men på något vis kändes det förnedrande. Jag kände mig som en värdelös liten utländsk tjej som inte kan något.
Nu får vi se hur det blir. Han skulle ringa om jag ville komma och provjobba.
Ah, nu känns det bättre när jag fått klaga lite.
För att höra efter om dom sökte personal inför den kommande säsongen.
Jag var inte beredd.
Jag väntade mig ett JA, du kan komma tillbaka den dagen, eller NEJ, och jag gick därifrån.
Jag fick träffa den ansvariga direkt, en man som jag inte ens kommer ihåg namnet på, och han visade mig in i en konferenssal för att prata.
Jäpp, då kan du börja prata lite om dig själv. Så jag berättade att jag jobbat här och där. Si och så länge.
Då kommer frågan om jag pratar engelska.
Javisst gör jag det.
Men bra?
Ja.
Hmm, det får vi väl se.
Varför var jag inte så snabbtänkt att jag började prata på engelska. Då skulle den lilla översittar italienaren få höra och framförallt skulle jag fått höra på hans engelska.
Sen frågade han vilken plats jag önskade på hotellet.
Jag svarade receptionen. Ohh, du är ambitiös blev svaret. Men så funkar det inte. Här är gästen viktigast och servicen måste vara av toppklass. Därför är det bäst att börja jobba frukost och sedan kanske du kan jobba dig uppåt.
Jag vet att han inte har en aning om vem jag är och vart jag har jobbat. Jag har alltid jobbat på fina restauranger och hotell och vet hur man tar hand om gästerna. Tycker om att ge bra service.
Men jag tror inte det gick fram till honom. Jag kan inte förklara men på något vis kändes det förnedrande. Jag kände mig som en värdelös liten utländsk tjej som inte kan något.
Nu får vi se hur det blir. Han skulle ringa om jag ville komma och provjobba.
Ah, nu känns det bättre när jag fått klaga lite.
tisdag 3 februari 2009
Tisdags Tema
Veckans tema är mjuk. Jag letade i arkivet och hittade ett kort på min mammas nyklippta pudel.
Visst ser hon mjuk och gosig ut?!
Visst ser hon mjuk och gosig ut?!Här kan man se fler mjuka motiv.
En liten parentes
Jag såg Segslitens fråga om varför man klipper pudlarna så här snyggt.
Min mamma brukar oftast ha sina pudlar nerklippta och den nya frisyren behövdes enbart för att vara fin till en utställning.
Jag var bara tvungen att kolla upp det och på Wikipedia.se står det följande.
Pudlar arbetade från början som vattenhundar och "lejonklippningen" kom till för att det var praktiskt. Eftersom pälsen fortfarande var kvar vid bröstkorgen höll hunden sig varm. För att göra det lättare för hunden att simma klipptes den övriga pälsen bort.
Så nu vet vi det.
Jag är ingen expert i pudelklippningar men vet att det existerar olika typer av "frisyrer" som används just när pudeln ska ställas ut.
måndag 2 februari 2009
Poäng körkort
I Italien har man sedan den 1:a juli 2003 infört ett nytt system. Körkort med poäng!
Från början har man 20 poäng på sitt körkort och poängen dras om man varit olydig i trafiken. Det kan dras 10 poäng till 1 poäng beroende på hur allvarligt det är.
Om man nu är så pass olaglig att man tillslut inte har några poäng kvar så är det bara att ta sig till körskolan där det finns speciella kurser att följa.
Om man däremot varit duktig och inte förlorat en enda poäng under en två årsperiod så får man två poäng extra.
Det här gäller alla som har ett italienskt körkort eller körkort från andra EU-länder som är skrivna i Italien.
Så det gäller även mig.
Av en slump fick jag reda på att mina körkortsuppgifter måste registreras. Sedan en tid tillbaka har jag ett rosa klistermärke med min adress på mitt svenska körkort. Jag har också poäng.
Men nu till saken.
Förra veckan kom ett grönt kuvert med posten. Ingen trevlig nyhet för man vet att det kommer från någon polismyndighet och säkerligen ligger det en böter där inne och väntar.
Det var min pojkvän som kört 14 km/h för fort på en motorväg.
Aj, 148 Euro i böter + 5 avdragna poäng.
Men, om man betalar 250 euro till så dras inte de 5 poängen. Visst är det konstigt. Det luktar korruption. Jag blir alldeles snurrig ibland på det här landet!
Jag vet att jag bor i Italien. Ett land där korruption är något man lever med varje dag och det är inte många som orkar bry sig om det. Men ändå. Varför införa ett system där rika kan betala sig ur det?!
Från början har man 20 poäng på sitt körkort och poängen dras om man varit olydig i trafiken. Det kan dras 10 poäng till 1 poäng beroende på hur allvarligt det är.
Om man nu är så pass olaglig att man tillslut inte har några poäng kvar så är det bara att ta sig till körskolan där det finns speciella kurser att följa.
Om man däremot varit duktig och inte förlorat en enda poäng under en två årsperiod så får man två poäng extra.
Det här gäller alla som har ett italienskt körkort eller körkort från andra EU-länder som är skrivna i Italien.
Så det gäller även mig.
Av en slump fick jag reda på att mina körkortsuppgifter måste registreras. Sedan en tid tillbaka har jag ett rosa klistermärke med min adress på mitt svenska körkort. Jag har också poäng.
Men nu till saken.
Förra veckan kom ett grönt kuvert med posten. Ingen trevlig nyhet för man vet att det kommer från någon polismyndighet och säkerligen ligger det en böter där inne och väntar.
Det var min pojkvän som kört 14 km/h för fort på en motorväg.
Aj, 148 Euro i böter + 5 avdragna poäng.
Men, om man betalar 250 euro till så dras inte de 5 poängen. Visst är det konstigt. Det luktar korruption. Jag blir alldeles snurrig ibland på det här landet!
Jag vet att jag bor i Italien. Ett land där korruption är något man lever med varje dag och det är inte många som orkar bry sig om det. Men ändå. Varför införa ett system där rika kan betala sig ur det?!
söndag 1 februari 2009
Så här ser det ut där jag är idag del 2
Regn och tråkigt väder bäddar inte för speciellt fina kort. Temat i veckans fototriss är "så här ser det ut hos mig idag" och det här är mina tre bidrag.
Eftersom det regnade så pass mycket tog jag bilen. Stannade till när jag såg de vackra orangefärgade träden. Jag har ingen aning om vad det kan vara för träd. De var på samma fält som några vinrankor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
