torsdag 5 mars 2009

Tillbaka i tiden del9

Den där polisgubben träffade vi aldrig på igen. Vi såg bara bilen någon gång ibland men det var inget mer med det. Tur, för jag ville inte ha någonting med dom att göra!

Man kan väl säga att jag och lillasyster var ett exotiskt inslag i vardagen på travbanan. Det fanns dom som la till den italienska charmen. Andra som bara ville prata och var nyfikna. Det var hur som helst inte ofta vi fick vara ifred.

Vi jobbade tillsammans med en kille som vi kallade för Slaktarn'. En gång i tiden hade han varit slaktare så smeknamnet kändes självklart! Jag och lillasyster hade smeknamn på alla som jobbade därinne på travbanan. Det var perfekt att kunna snacka om vem som helst utan att någon visste om det. Det var ju såklart ingen som pratade svenska men ändå!

Slaktarn' tillhörde flörtargruppen. När han upptäckte att hans charm inte ledde någon vart, blev han sur och började klaga hos chefen. Han tyckte att vi blev favoriserade och fick en massa fördelar bara för att vi var tjejer.

Vilket inte var sant för vi jobbade och slet precis som alla andra. Efter det blev det ofta så att vi jobbade dubbelt upp bara för att visa vad vi gick för.

Men Slaktarn' var rätt så rolig och trevlig när man förstod hur han funkade. Vi kom fram till att han var värre än en kvinna som har mens. Hans humörsvängningar var inte att leka med. Men det räckte att fjäska och skvallra lite så var han nöjd!

Sen hade vi en nyfiken tjej i tonåren som hängde efter oss så fort hon hade chansen.

Hennes pappa hade ett eget stall alldeles bredvid vårat så hon var ofta hos oss och pratade. Vi blev snabbt vänner med hela familjen och dom var verkligen omtänksamma.

De visade prov på den italienska gästvänligheten och vi var ofta på middag hemma hos dem.
Jag brukade sova över ibland. Vi åkte och badade tillsammans. Jag firade min första jul, efter exet, i deras familj. De var verkligen snälla och det var skönt att ha någon slags trygghet. Människor som jag kunde lita på.

11 kommentarer:

  1. haha, det där med smeknamn känner jag igen, det hade vi också om folk när jag jobbade här som reseledare, då kunde man prata om dem även om dem var med ;o)
    Att ha några människor omkring sig som man känner sig trygg med gör så himla mycket för hur man trivs!

    SvaraRadera
  2. Slaktarn låter precis som en av mina arbetskamrater. Honom får jag kalla snickaren eftersom han var det förut. Han stöter på vartenda fruntimmer som dyker upp och blir skitsur när han får nobben. Och har också humörsvängningar så det heter duga. Vi ryker ihop med jämna mellanrum, men det går över.Ham är ganska snäll innerstinne, men så frustrarad för han inte har tjej. Så är det någon som vill ha en halvgammal Italienare med humörsvängnigar och ett hjärta av guld,samt lite halvkorkad hör av er..

    SvaraRadera
  3. mer mer mer,,,,,gud vad jag gillar din historia.
    Håll oss inte på hallster så länge nu
    Stor Kram sari

    SvaraRadera
  4. Pysen, det är ju sååå kul med smeknamn :)

    Lurigopalia, haha jag tror Slaktarn hade samma problem! Ingen tjej :)

    SvaraRadera
  5. Sari, hihi, jag vet! Ska försöka snabba på det hela :)

    SvaraRadera
  6. Hej på dig.
    Skriver bara nårgra rader nu.
    Försöker komma ikapp med bloggandet.
    Inte lätt.
    Sköt om dig.
    Kram Synne.

    SvaraRadera
  7. och pojken? När kommer han in i bilden?
    Jag vill läsa om förälskelsen...hi hi...att vara nykär, de där första pirriga spännande månaderna...
    kram

    SvaraRadera
  8. Åh, vad det är trevligt att läsa din historia.Och så kan jag ju inte låta bli att se fram emot att höra hur du träffade Honom med stort H! :)

    SvaraRadera
  9. Synne, tack för titten :)

    Bella, hihi, det går lite segt framåt!

    Anna, det kommer, det kommer :)

    SvaraRadera
  10. Det bästa smeknamnet jag och mina kompisar hittade på var "midsommarkransen" - en kille som fick det heta i många år och som fick sig att gott skratt när vi tillslut avslöjade det! Kul minnen du väcker till liv :)

    Jag gillar din historia med ;)
    Kram

    SvaraRadera
  11. Utlandsmamman, tack så mycket :)

    SvaraRadera