Tillbaka i tiden del9

Den där polisgubben träffade vi aldrig på igen. Vi såg bara bilen någon gång ibland men det var inget mer med det. Tur, för jag ville inte ha någonting med dom att göra!

Man kan väl säga att jag och lillasyster var ett exotiskt inslag i vardagen på travbanan. Det fanns dom som la till den italienska charmen. Andra som bara ville prata och var nyfikna. Det var hur som helst inte ofta vi fick vara ifred.

Vi jobbade tillsammans med en kille som vi kallade för Slaktarn'. En gång i tiden hade han varit slaktare så smeknamnet kändes självklart! Jag och lillasyster hade smeknamn på alla som jobbade därinne på travbanan. Det var perfekt att kunna snacka om vem som helst utan att någon visste om det. Det var ju såklart ingen som pratade svenska men ändå!

Slaktarn' tillhörde flörtargruppen. När han upptäckte att hans charm inte ledde någon vart, blev han sur och började klaga hos chefen. Han tyckte att vi blev favoriserade och fick en massa fördelar bara för att vi var tjejer.

Vilket inte var sant för vi jobbade och slet precis som alla andra. Efter det blev det ofta så att vi jobbade dubbelt upp bara för att visa vad vi gick för.

Men Slaktarn' var rätt så rolig och trevlig när man förstod hur han funkade. Vi kom fram till att han var värre än en kvinna som har mens. Hans humörsvängningar var inte att leka med. Men det räckte att fjäska och skvallra lite så var han nöjd!

Sen hade vi en nyfiken tjej i tonåren som hängde efter oss så fort hon hade chansen.

Hennes pappa hade ett eget stall alldeles bredvid vårat så hon var ofta hos oss och pratade. Vi blev snabbt vänner med hela familjen och dom var verkligen omtänksamma.

De visade prov på den italienska gästvänligheten och vi var ofta på middag hemma hos dem.
Jag brukade sova över ibland. Vi åkte och badade tillsammans. Jag firade min första jul, efter exet, i deras familj. De var verkligen snälla och det var skönt att ha någon slags trygghet. Människor som jag kunde lita på.