Det här är ren poesi

Gårdagens konsert var helt underbar! Det var en upplevese i sig att besöka Florens största teater, Teatro Comunale di Firenze eller Teatro del Maggio Musicale Fiorentino som den också kallas.

Vi satt på den sista raden, allra högst upp och det var en härlig känsla att ha hela scenen under uppsikt. Det blev ingen vidare kvalité på det här kortet men det får duga!

Konserten inleddes med toner från en flygel och en cello (jag kommer inte i håg några namn). Så enkelt men så underbart vackert. Det här var det enda och sista kortet jag tog under konserten. Det kändes fel att ta fram kameran och omöjligt att fånga den magiska känslan som omfamnade hela teatern.

Herr Franco Battiato intog scenen till publikens jubel och den riktiga föreställningen började. Jag väljer att kalla det föreställning för det här var något mer än att bara lyssna på någon som sjunger. Det var äkta poesi!

Jag har aldrig varit med om något liknande tidigare och det är svårt att sätta ord på känslorna som bubblade upp. Men hans texter och röst tillsammans med det enkla upplägget av fyra fioler, en flygel, gitarr och en keyboard gick rakt in i hjärtat. Han har en otrolig förmåga att förmedla sina känslor och han fyller hela teatern av att bara vara där.

Flera gånger kom tårarna fram just för att det var så vackert. Och allt smink försvann när han framförde "våran" låt.

Det här är en av de bästa upplevelserna på länge. Jag har fortfarande den där magiska känslan inom mig!