Tillbaka i tiden del10

Slutet av sommaren 2005 började jag få nog av travbanan och efter många tårar sa jag hej då till "mina" hästar. Det var inte helt lätt att bryta upp men jag kände att jag ville gå vidare och hade i tankarna att åka tillbaka till Sverige.

Men innan Sverige ville jag umgås med min lillasyster som under tiden bytt jobb och flyttat ihop med en pojke. Så jag våldgästade deras hem och en månad blev till två och under tiden hittade jag ett litet extrajobb på ett stuteri som låg alldeles i närheten.

Jag hade fortfarande Sverige i tankarna när jag den sista helgen i september åkte till München. För som tur är gillar jag öl och tvekade inte en sekund när jag fick chansen att följa med till "Oktoberfest". En kul fest med mycket folk och floder av öl!

Sista kvällen ville vi ut och dansa för "öltälten" stänger vid 22 och vi var fortfarande på partyhumör. Vi styrde stegen mot tunnelbanan under ett ihållande regn och som tur var hann jag fram i tid.
Och tog rätt vagn.
Rätt ingång.

För där stod han. Francesco. Tillsammans med en hel hög kompisar men jag såg bara honom.

Våra ögon möttes och jag kände på en gång det där pirret i magen. Det var något magiskt i luften. Wow, vilken kille tänkte jag och säger "Ciao". Vi började prata och det sa klick på en gång.
När vi kom fram till hållplatsen gick vi ut tillsammans, det fortsatte att regna och vi gick allihopa in på ett diskotek. Kompisarna tappade vi snabbt bort.

Volymen var inte speciellt pratvänlig där inne och vi hade så mycket att prata om.
Så vi gick ut.
Tog en taxi in till centrum och stosade omkring hand i hand. Babblade på om allt mellan himmel och jord. Jag visste redan då att han var mannen i mitt liv.

Efter den dagen har vi pratat med varandra varje dag. Francesco bodde i Certaldo tillsammans med sina föräldrar och jag bodde uppe i norra Italien. Så vi hade ett litet problem med avståndet. Men han åkte upp och hälsade på mig. Och jag var ännu mera säker på mina känslor.

Avståndet var som sagt långt och i början av december 2005 åkte hem till Sverige. För jag tänkte, om han är mannen i mitt liv funkar det även fast jag bor i Sverige.

Det funkade, efter höga telefonräkningar och ganska mycket resor. Under påsken var Francesco hemma hos mig i Sverige. Det var då vi bestämde oss för att han skulle åka "hem" till Italien och leta lägenhet. För vi var båda övertygade om att vi ville leva och bo tillsammans.

I början av augusti samma år packar jag på nytt mina väskor och flyttar ner till Certaldo. Där Francesco och den nya lägenheten väntade på mig! Och jag är fortfarande här!!! Fortfarande övertygad om att han är mannen i mitt liv...