torsdag 12 mars 2009

Tillbaka i tiden del10

Slutet av sommaren 2005 började jag få nog av travbanan och efter många tårar sa jag hej då till "mina" hästar. Det var inte helt lätt att bryta upp men jag kände att jag ville gå vidare och hade i tankarna att åka tillbaka till Sverige.

Men innan Sverige ville jag umgås med min lillasyster som under tiden bytt jobb och flyttat ihop med en pojke. Så jag våldgästade deras hem och en månad blev till två och under tiden hittade jag ett litet extrajobb på ett stuteri som låg alldeles i närheten.

Jag hade fortfarande Sverige i tankarna när jag den sista helgen i september åkte till München. För som tur är gillar jag öl och tvekade inte en sekund när jag fick chansen att följa med till "Oktoberfest". En kul fest med mycket folk och floder av öl!

Sista kvällen ville vi ut och dansa för "öltälten" stänger vid 22 och vi var fortfarande på partyhumör. Vi styrde stegen mot tunnelbanan under ett ihållande regn och som tur var hann jag fram i tid.
Och tog rätt vagn.
Rätt ingång.

För där stod han. Francesco. Tillsammans med en hel hög kompisar men jag såg bara honom.

Våra ögon möttes och jag kände på en gång det där pirret i magen. Det var något magiskt i luften. Wow, vilken kille tänkte jag och säger "Ciao". Vi började prata och det sa klick på en gång.
När vi kom fram till hållplatsen gick vi ut tillsammans, det fortsatte att regna och vi gick allihopa in på ett diskotek. Kompisarna tappade vi snabbt bort.

Volymen var inte speciellt pratvänlig där inne och vi hade så mycket att prata om.
Så vi gick ut.
Tog en taxi in till centrum och stosade omkring hand i hand. Babblade på om allt mellan himmel och jord. Jag visste redan då att han var mannen i mitt liv.

Efter den dagen har vi pratat med varandra varje dag. Francesco bodde i Certaldo tillsammans med sina föräldrar och jag bodde uppe i norra Italien. Så vi hade ett litet problem med avståndet. Men han åkte upp och hälsade på mig. Och jag var ännu mera säker på mina känslor.

Avståndet var som sagt långt och i början av december 2005 åkte hem till Sverige. För jag tänkte, om han är mannen i mitt liv funkar det även fast jag bor i Sverige.

Det funkade, efter höga telefonräkningar och ganska mycket resor. Under påsken var Francesco hemma hos mig i Sverige. Det var då vi bestämde oss för att han skulle åka "hem" till Italien och leta lägenhet. För vi var båda övertygade om att vi ville leva och bo tillsammans.

I början av augusti samma år packar jag på nytt mina väskor och flyttar ner till Certaldo. Där Francesco och den nya lägenheten väntade på mig! Och jag är fortfarande här!!! Fortfarande övertygad om att han är mannen i mitt liv...

20 kommentarer:

  1. ÅÅÅHHHHH, kärlek vid första ögonkast och ett lyckligt slut, alltid kul att läsa om detta.
    Romantiker som man är, haha.

    SvaraRadera
  2. :D Vad härligt! Sådan där kärlek vid första ögonkastet som man bara ser på film! :) Det låter underbart och man blir glad av att bara läsa om det!

    SvaraRadera
  3. Vilken härlig berättelse. Du verkar verkligen hittat rätt. håll hårt i honom.
    Kram på er.
    Synne.

    SvaraRadera
  4. Wow! Det låter som värsta filmen, va härligt!!
    Just det där att du kom med rätt tåg, rätt vagn och rätt dörr. Helt fantastiskt ju!

    SvaraRadera
  5. Vilken underbar kärlekshistoria! :-) Vilken slump att ni träffades, men ändå - det måste ju bara ha varit meningen, helt enkelt!?!

    Ha en fin dag!!! :-)

    SvaraRadera
  6. Åhh, vad romantiskt!

    Jag tror vi redan konstaterat att München är rätt plats att hitta kärleken på :)

    Kram

    SvaraRadera
  7. Det hände visst något... Hela textern kom ej med. Här kommer den igen:

    Åhh, vad romantiskt! Det hör nog inte till vanligheterna att man möts i en tunnelbanevagn - som du själv säger, det krävs ju att man tar rätt tåg, rätt ingång, annars kanske chansen försvunnit innan man visste att den ens fanns.

    Jag tror vi redan konstaterat att München är rätt plats att hitta kärleken på :)

    Kram

    SvaraRadera
  8. Åh, vilken söt historia! Tänk vad slumpartade möten kan "ställa till det".

    SvaraRadera
  9. Karro, så du är också en romantiker?! :)

    Jo, jag trodde inte att det kunde hända ii verkligheten :)

    Synne, det ska jag göra!

    Pysen, bara ett litet, litet steg i en annan riktining och jag vet inte vart jag hade gjort nu :)

    Anna KK, ödet eller slumpen?! Tur var det i vilket fall som helst :)

    Utlandsmamman, precis, det kunde gått annorlunda! Och München är en av mina favoritstäder, ett perfekt ställe att hitta kärleken på, hihi!

    Anette, verkligen :)

    SvaraRadera
  10. Precis en sådan söt historia jag behövde just nu, och det bästa det är en sannsaga..Jag tror också man vet när det är rätt, och vem som är ens öde.

    SvaraRadera
  11. Villken fin historia! Vad underbart med kärlek vid första ögonkastet. Och vad det är märkligt det där. Att välja rätt tåg, rätt avgång, rätt vagn, rätt dörr. Får mig att tänka på filmen Sliding doors ...

    Bor din syster kvar i Italien förresten?

    Stor kram!

    SvaraRadera
  12. Vilken härlig historia! Tack så mycket för att du berättade den! Tänker också på Sliding doors. Ofta handlar det om tillfälligheter när livet tar en ny vändning. Då är det bara att följa med.

    SvaraRadera
  13. Åh vilken underbar historia! Kärlek vid första ögonkastet! Jag vet att det låter som en kliché och jag har aldrig trott på det, inte innan jag träffade Ahmet. Det uppstod som någon sorts elektricitet mellan oss då vi skakade hand för första gången, och jag känner fortfarande den elektriciteten! Härligt att läsa om lycklig kärlek! <3 Jag tror också på ödet, livet kan ta det mest konstiga vändningar ibland och ibland förstår man inte riktigt varför det blir som det blir, men jag tror att allt har en mening, en mening som man förstår först senare.. :)

    SvaraRadera
  14. Åh, va härligt! underbart med en liten kärlekhistoria...
    Ja, ibland vet man bara...om det nu är ödet eller meningen eller vad man ska kalla det...ibland är allt rätt! Och du kunde italienska och kunde prata med honom!!!
    Ska du fortsätta din berättelse? Nyfiken på kulturkrockar, svärfamiljen med mera..

    SvaraRadera
  15. WOW! Jag bara ryser! En intressant tanke är ju också att tänka att om det var menat att bli du och Francesco så hade ni kanske ändå träffats någon annanstans, någon annan gång? Vet inte, lite flummigt kanske men jag är fascinerad över ödet... Och slumpen!

    SvaraRadera
  16. Lurigopalia, det går inte att beskriva! Det känns bara så rätt :)

    Anna, jag har också haft den filmen i tankarna många gånger! Min lillasyster bor har flyttat tillbaka till Sverige, tyvärr. Jag saknar henne :)

    Pumita, det var så lite så :) Man måste våga hänga med, ibland!

    Laura, då vet du hur det känns, den där speciella känslan som infinner sig på en gång! Everything happens for a reason :)

    Bella, jag vet inte heller vad jag ska kalla det riktigt. Men när det känns rätt så är det bara rätt, precis som du säger :) Jag kommer nog fortsätta skriva lite tillbakablickar, speciella händelser som jag kommer ihåg.

    Rebecca, vi har båda lekt med den tanken, att vi på ett eller annat sätt ändå skulle ha träffats. Det är sådant man aldrig kan veta :)

    SvaraRadera
  17. Jag ryyyser! Så häftigt och gulligt och underbart!

    Nina

    SvaraRadera
  18. Nina, ibland gäller det att fånga ögonblicket :)

    SvaraRadera
  19. Det sa bara klick precis som för kungen!
    Härligt när det bara blir så och att man känner att det bara fungerar. Det häftiga är att vi har facit i handen det håller fortfrande!!
    Grattis.
    Började bar fundera på hur gammal du är egentligen.

    Speglingen i ett tidigare inlägg i dörren är helt fantastisk.
    Hoppas få träffa er båda en dag i fram tiden.
    /MB

    SvaraRadera
  20. Maria, haha, ja precis! Om du har vägarna förbi så äter vi lunch tillsammans. På uteserveringen :)

    SvaraRadera