fredag 27 mars 2009

Ett försök

Jag gör ett stillsamt försök att gå vidare. Mina tankar är fortfarande på ett helt annat håll när jag är inne på bloggen. Och det är svårt att få fram det jag vill få fram.

Jag har reflekterat över det Segsliten och Utlandsmamman skrivit och det känns självklart att dela glädje lika väl som sorg med sina bloggvänner. Men det blir så mycket svårare med sorg. Det är nu jag på nåt vis saknar den "fysiska" vänskapen. Att bara få vara nära, ge min vän en stor kram. Det hade känts mindre svårt, fast fortfarande omöjligt att ta ifrån smärtan.

Tack så mycket för alla fina kommentarer och jag vill dela med mig av dom till min vän.

Sköt om er! Kram på er alla!
Tänker på dig vännen!

4 kommentarer:

  1. Det var ett fruktansvärt besked även från mig som tyvärr inte känner bloggerskan, både jag och älsklingen grät när vi hörde, vi har ju tre underbara barn...

    Jag hoppas att denna värme som ni alla ger, så småningom hjälper och att vederbörande vet hur många underbara vänner hon har.

    Många kramar till er alla, livet är ömtåligt och vi måste alla tänka på det.

    Angelica

    SvaraRadera
  2. Jag håller med dig, att det är svårt att tänka på något annat, än vår vänn. Men jag är glad att så många visat sitt stöd för henne.Och jag känner att det är ett gäng verkligt fina personer, som tillhör vårt lilla nätverk av bloggare. KRAM

    SvaraRadera
  3. Nu svarar jag på en helt vanlig kommentar här istället, angående din fråga om moskéerna i Istanbul. Som icke-muslim och turist kan man självklart besöka alla, men alla måste ta av sig skorna och knäna måste vara täckta, och kvinnor måste även täcka håret och axlarna. Under bönetid så är det också stängt för turister, dvs. 5 ggr om dagen. Jag har tre gånger försökt gå in i den berömda Sultanahmet-moskén (Blå Moskén) men det har varje gång varit bönetid just då.. Pinsamt, då jag har bott här så pass länge och aldrig varit inne i den, medan turister som är här 1-2 dagar besökt den..!

    Hoppas att du mår lite bättre! Önskar dig en god helg!

    Kram!

    SvaraRadera
  4. Ja, det har verkligen tagit tag i en och man får sig en tankeställare, hur skört är inte allt? Kramas mera och berätta att man tycker om varandra, visa uppskattning, så har veckan varit här hemma för oss.

    Och som du säger, om man kunde vara närvarande ändå, att få ge en kram, jag tror inga ord behövs, för det finns inga ord, men värmen av en kram kanske kan smeka lätt och trösta.

    Önskar dig en fin helg!

    SvaraRadera