Första mässdagen avklarad

En vinmässa består till mesta dels av näsor nedstuckna i glas, ett evigt sniffande för att hitta de "rätta" dofterna.

Första klunken följs oftas av ett gurglande, ett måste för att få fram de "rätta" smakerna. Vissa väljer att spotta ut vinet, de "seriösa". Andra dricker upp rubbet, de "törstiga".

I vilket fall som helst har provsmakandet som följd svarta, läskiga tänder och lila, fnasiga läppar. För besökarna.

Själv har jag bara lite ont i fötterna. Och är lagomt trött.

Men den första dagen har varit kul. Riktigt rolig. Och jag lyckades smita undan mina trötta kollegor. Det var inte alls svårt!

Nästan redo

Frukosten är avklarad och det är dags att packa väskan. Nu väntar tre dagar med prat om bara vin.

Som tur är har hotellet fri användning av datorerna så jag vet hur jag ska komma undan min kollega och chef på kvällarna!

Ett försök

Jag gör ett stillsamt försök att gå vidare. Mina tankar är fortfarande på ett helt annat håll när jag är inne på bloggen. Och det är svårt att få fram det jag vill få fram.

Jag har reflekterat över det Segsliten och Utlandsmamman skrivit och det känns självklart att dela glädje lika väl som sorg med sina bloggvänner. Men det blir så mycket svårare med sorg. Det är nu jag på nåt vis saknar den "fysiska" vänskapen. Att bara få vara nära, ge min vän en stor kram. Det hade känts mindre svårt, fast fortfarande omöjligt att ta ifrån smärtan.

Tack så mycket för alla fina kommentarer och jag vill dela med mig av dom till min vän.

Sköt om er! Kram på er alla!

Tänker på dig vännen!

Hmm

Jag lyckas inte samla mina tankar och skriva något vettigt. Utav många orsaker är det storm i mitt huvud och jag finner ingen som helst ro att sätta mig framför skärmen. Framför bloggen.

Just nu känner jag sorg för en vän som jag lärt känna genom bloggen. Det känns bara värre när jag är här inne på bloggen.

Och lördag åker jag på vinmässa till Düsseldorf. Tillsammans med vingården där jag jobbat de senaste två åren. Det här är tredje året som jag följer med på mässan men det hade säkert varit bättre om jag tackat nej till det i år. För paret som har vingården ligger i skilsmässa och jag var under hela förra året den där personen i mitten. Orkar inte riktigt med all negativ energi från det hållet.

Ta hand om er!

En tanke

Ett annorlunda Toscana

Regionen Toscana har knåpat ihop en annorlunda reklamkampanj och syftet är förnya turisternas syn på Toscana.

Filmen är inspelad förra sommaren från olika platser runt om i Toscana.

"Voglio vivere cosi" betyder Jag vill leva såhär.

TisdagsTema

Platt är temat i veckans TisdagsTema men det blir inga dagsfärska bilder från mitt håll i dag.

Utanför fönstret är himlen oroligt mörk och det blåser kalla vindar så jag rotade runt i arkivet efter ett passande motiv.

Jag hittade det här kortet på il "Ponte Vecchio" i Florens som speglar sig i den platta floden Arno.

Gå in på TisdagsTema för att se fler platta bidrag.

Tack och tack!

Jag har fått samma gulliga utmärkelse från två av mina favoritbloggare!

Tack snälla Utlandsmamman och Pysen!

Det svåra är att skicka vidare för det finns många fina bloggar därute som jag följer och tycker om. Och jag väljer att tacka er som lämnat en kommentar de senaste två dagarna angånde "asbeststaket".

Pumita
Anette

Anna of Sweden

Fröken P

Photo by Storm

Cajsas Rum

Lilla Provence

Vad händer bland änder?

Myras Mysterier

Hoppas att jag fått med alla som inte redan fått den här fina utmärkelsen!

Mes eller inte

Så var det söndag och solen är framme och jag ska upp och ge en hjälpande hand på restaurangen.

Jag vill tacka för alla kommentarer och tips angående "asbesttaket" som är här utanför min lägenhet.

Eftersom jag inte visste mycket om materialet har jag undersökt lite om det. Jag vet nu att det finns på ganska många håll och att det inte behövs tas bort om det är helt och inte anses utgöra någon fara.

En anonym person tyckte att jag inte skulle vara en svensk mes, jag tror inte att mes har något att göra med nationaliteten men personligheten. Men hur som helst ville jag höra mig för innan jag sätter mitt namn på ett dokument som ska till borgmästaren. För jag bor i en liten stad och alla saker jag gör drabbar även min pojkväns familj.

Jag är inte rädd för att säga till men jag kan inte gå till grannen och säga "Hörru, ta bort taket annars anmäler jag det". Jag är bara en vanlig medborgare som inte har några expertkunskaper inom området. Därför kommer jag att göra som man ska göra när man misstänker asbest i sin närhet. Jag kommer fylla i det här brevet till borgmästaren och han kommer skicka ut experter som tittar och bedömmer hurvida taket ska tas bort eller inte.

Och jag ska inte vara anonym. Det är enkelt att göra sin röst hörd genom att vara anonym. Men det ska inte alltid vara enkelt, jag vill stå upp för mina ord!

Plockmat och ett glas vin

Snart är det dags för aperitivo.

Lite småplocksmat och för min del blir det ett glas rött. För det blåser kalla vindar här i Toscana i dag. När det blir varmare går jag över till ett glas vitt.

Buffén står säkert redan framme och runt 20 är "Baren", dit alla går, proppfull. Man får stånga sig fram för att fånga en liten smakbit.

Så nu ska jag gå och göra mig lite fin!

Dilemma

Här i Italien sköter man sig själv och det hör inte till vanligheterna att man skvallrar till "myndigheter" om man ser något misstänksamt.

Därför har jag nu ett dilemma.

Häromdagen kom en väninna på besök. Det var första gången hon var hemma hos oss och efter den korta rundturen i lägenheten gick vi ut på balkongen.
Hon skrek rakt ut när hon såg taket på "mittenskjulet". Taket är nämligen gjort av Amianto, asbest på svenska, och det är tydligen förbjudet och väldigt farligt för hälsan. Speciellt när det börjar spricka precis som taket gjort under våran balkong.

Här är taket.

Jag har ingen större koll på hälsofarliga och förbjudna material men väninnan jobbar med miljö och natur så hon kan sin sak. Hon förklarade att man inte kan ta bort taket själv och det måste göras en utredning. Få fram att det verkligen rör sig om asbest och om det anses vara farligt.

Men hur får man igång en utredning? Vi letade runt på internet och fick fram information om hur man ska gå tillväga om man misstänker asbest i sin närhet.

Jag behöver alltså bara fylla i mina uppgifter i ett färdigskrivet brev och sedan skicka det till borgmästaren. Inte så svårt kan man tycka. Det är det jag vill göra!

Så var är problemet?

Problemet är att man inte tjallar. Jag har inte fått något positivt bemötande av pojkvännen och inte heller från hans familj när jag berättat om den här obehagliga upptäckten. För det är farligt, det är förbjudet!

Men det verkar inte spela någon roll för jag blir det svarta fåret. Hon som skvallrar. Hon som lägger sig i.

Ska försöka samla mina tankar och ta ett snack med väninnan igen...

Det här är ren poesi

Gårdagens konsert var helt underbar! Det var en upplevese i sig att besöka Florens största teater, Teatro Comunale di Firenze eller Teatro del Maggio Musicale Fiorentino som den också kallas.

Vi satt på den sista raden, allra högst upp och det var en härlig känsla att ha hela scenen under uppsikt. Det blev ingen vidare kvalité på det här kortet men det får duga!

Konserten inleddes med toner från en flygel och en cello (jag kommer inte i håg några namn). Så enkelt men så underbart vackert. Det här var det enda och sista kortet jag tog under konserten. Det kändes fel att ta fram kameran och omöjligt att fånga den magiska känslan som omfamnade hela teatern.

Herr Franco Battiato intog scenen till publikens jubel och den riktiga föreställningen började. Jag väljer att kalla det föreställning för det här var något mer än att bara lyssna på någon som sjunger. Det var äkta poesi!

Jag har aldrig varit med om något liknande tidigare och det är svårt att sätta ord på känslorna som bubblade upp. Men hans texter och röst tillsammans med det enkla upplägget av fyra fioler, en flygel, gitarr och en keyboard gick rakt in i hjärtat. Han har en otrolig förmåga att förmedla sina känslor och han fyller hela teatern av att bara vara där.

Flera gånger kom tårarna fram just för att det var så vackert. Och allt smink försvann när han framförde "våran" låt.

Det här är en av de bästa upplevelserna på länge. Jag har fortfarande den där magiska känslan inom mig!

Redo för konsert...

...är jag inte riktigt än. Jag måste skynda på!!!

Ett litet smakprov på vad jag kommer att få lyssna på i kväll.

Luftballong över Toscana

Genom bloggen har jag kommit i kontakt med en svensk tjej som nyss har flyttat ner till Toscana. Jennie heter hon och vi träffades i dag över en "italiensk" fika (en alkoholfri drink).

En jättetrevlig tjej som tillsammans med pojkvännen erbjuder luftballongsturer över Toscanas vackra landskap.

Att sväva högt, högt däruppe har alltid varit en dröm för mig och efter pratstunden med Jennie känner jag mig ännu mera sugen.

Nu återstår det bara att försöka övertala min höjdrädda pojkvän, för jag vill uppleva en luftballongstur tillsammans med honom!

Bilden är lånad från Jennie & Kjells blogg

Om det är någon mer som känner sig sugen ta en titt på Jennie & Kjells blogg eller hemsidan Sienaballooning.

Bortkastad tid?!

I går var ju dagen då prästen skulle komma till min gata och ge sin välsignelse. Men jag såg inte skymten av någon präst. Han kanske såg mitt konstiga efternamn på ringklockan och struntade i att ringa på!

Men det gjorde inte Jehovas vittnen.

Det är nu tredje gången vi "pratar" med varandra genom porttelefonen. Pratar och pratar, det är mest "kvinnan" som babblar på och frågar efter en kvart när hon kan komma nästa gång.

Det är svårt att säga "Nej tack, jag är inte intresserad". Man får ju inte en syl i vädret.

Så jag antar att hon kommer tillbaka. Nästa torsdag. Klockan 16.

Tisdags Tema

Veckans tema är från sidan och jag har letat runt lite i arkivet.

Hittade det här kortet på "Il Duomo- Santa Maria del Fiore", den enorma katedralen som reser sig högt över taken i Florens.

Om ni vill se fler bidrag, gå in här!

Varmt & Skönt

Fortsatt fint väder här i Toscana och jag njuter för fullt av värmen som jag längtat så mycket efter.

I går var det premiär för uteserveringen på min svärmors restaurang och hon hade inte räknat med att det skulle vara fullsatt klockan halv två. Därför ringde hon mig, räddaren i nöden.

Jag avbröt min söndagslunch hos "mormor" och tog mig snabbt upp till den gamla delen av Certaldo.

Kul att se så mycket människor för säsongen har inte riktigt börjat ännu.

Jag kanske, kanske kommer att jobba här i sommar.

Här är uteserveringen.

Bilden har jag lånat från hemsidan.

Veckans Fototriss: Spegelbilder

Temat i veckans fototriss är spegelbilder. Kul tema och en möjlighet att hitta nya, annorlunda motiv. Här kommer min triss med dagsfärska "spegelbilder".

Gå in här om du vill se fler Spegelbilder.

Margherita

En av mina absoluta favoriter.

Trevlig helg och kram på er!

Intervju, vin och bortgjord

Väckarklockan ringde tidigt i morse, kvart över 7. Varför så tidigt?! Jo, jag hade en arbetsintervju klockan 10. På en vingård 25 kilometer från Certaldo.

Jag hade aldrig varit i de trakterna tidigare och tänkte att det var bäst att vara ute i god tid. Ville ju inte komma försent och göra dåligt intryck sådär på en gång!

Läste lite om vingården i går kväll på deras hemsida och upptäckte att den ägs av familjen Zonin. Det är en mäktig familj inom vinvärlden som har vingårdar runt om i hela Italien och även i Usa. Jag vet inte hur många flaskor de producerar men jag gissar att det är många miljoner!

Hur som helst kommer jag fram en kvart för tidigt. Jag knackar på dörren till kontoret, presenterar mig och får slå mig och vänta.

En äldre man och två killar kommer in i rummet. Vi tar i hand, slår oss ner och "intervjun" börjar.

Det är mest "den äldre" som pratar medan han kollar igenom mitt CV. Ställer lite frågor och undrar om jag har några frågor.

Och det har jag inte, egentligen skulle jag väl frågat om lön men det kändes pinsamt, men jag berättar om mitt så kallade "lyxproblem".

Att jag från mitten av juli till slutet av augusti inte kan jobba.
Jag sa inte att jag skulle på semester, han behöver ju inte veta allt!
Det var såklart ett problem eftersom det här bara är ett säsongsjobb.

På mindre än en kvart var intervjun avklarad och mot slutet ställer "den äldre" frågan om jag är nykterist?

Nej, det är jag inte. Jag älskar ju vin.

Han säger något till "de yngre" och de reser sig upp och börjar plocka med några flaskor.

Under tiden de är borta berättar jag om att min svärmor har en restaurang och att deras viner kanske kan vara något för restaurangens vinlista. "Den äldre" förklarar, väldigt snällt och lugnt, för mig att deras försäljare bara säljer till stora matvaruhus. Generad, kommer på att jag inte sitter och pratar med någon liten vinproducent som är glad över att sälja ett par hundra flaskor om året till en restaurang! Han pratade bort det och låtsades som ingenting men jag känner mig fortfarande väldigt bortgjord bara jag tänker på det...

Det hela avslutades med att jag fick två flaskor vin, de som är på kortet, och att de skulle höra av sig om jag var intressant för jobbet.

Nu när jag är hemma och har tänkt efter skulle jag inte ha något emot att jobba för dom. De var tevliga, det är en stor vingård som säkert har mycket folk under säsongen som kommer och provsmakar deras viner. Nackdelen är att det ligger långt bort. Med min lilla bil och den krokiga, upp och ner vägen kommer jag nästan gå i back för all bensin som går åt.

Jag får vänta och se.

Så var det torsdag...

och precis som i går är solen framme och jag har svårt att sitta still. Det är otroligt vilken effekt lite sol och värme har på mitt sinne och kropp!

Jag fick en kick av gårdagens promenad, med alla färger, den varma luften och tankarna for iväg. Just nu känner jag mig positiv inför framtiden och har huvudet fullt av idéer.

Liten uppdatering: Det här kortet är taget i går!

Tillbaka i tiden del10

Slutet av sommaren 2005 började jag få nog av travbanan och efter många tårar sa jag hej då till "mina" hästar. Det var inte helt lätt att bryta upp men jag kände att jag ville gå vidare och hade i tankarna att åka tillbaka till Sverige.

Men innan Sverige ville jag umgås med min lillasyster som under tiden bytt jobb och flyttat ihop med en pojke. Så jag våldgästade deras hem och en månad blev till två och under tiden hittade jag ett litet extrajobb på ett stuteri som låg alldeles i närheten.

Jag hade fortfarande Sverige i tankarna när jag den sista helgen i september åkte till München. För som tur är gillar jag öl och tvekade inte en sekund när jag fick chansen att följa med till "Oktoberfest". En kul fest med mycket folk och floder av öl!

Sista kvällen ville vi ut och dansa för "öltälten" stänger vid 22 och vi var fortfarande på partyhumör. Vi styrde stegen mot tunnelbanan under ett ihållande regn och som tur var hann jag fram i tid.
Och tog rätt vagn.
Rätt ingång.

För där stod han. Francesco. Tillsammans med en hel hög kompisar men jag såg bara honom.

Våra ögon möttes och jag kände på en gång det där pirret i magen. Det var något magiskt i luften. Wow, vilken kille tänkte jag och säger "Ciao". Vi började prata och det sa klick på en gång.
När vi kom fram till hållplatsen gick vi ut tillsammans, det fortsatte att regna och vi gick allihopa in på ett diskotek. Kompisarna tappade vi snabbt bort.

Volymen var inte speciellt pratvänlig där inne och vi hade så mycket att prata om.
Så vi gick ut.
Tog en taxi in till centrum och stosade omkring hand i hand. Babblade på om allt mellan himmel och jord. Jag visste redan då att han var mannen i mitt liv.

Efter den dagen har vi pratat med varandra varje dag. Francesco bodde i Certaldo tillsammans med sina föräldrar och jag bodde uppe i norra Italien. Så vi hade ett litet problem med avståndet. Men han åkte upp och hälsade på mig. Och jag var ännu mera säker på mina känslor.

Avståndet var som sagt långt och i början av december 2005 åkte hem till Sverige. För jag tänkte, om han är mannen i mitt liv funkar det även fast jag bor i Sverige.

Det funkade, efter höga telefonräkningar och ganska mycket resor. Under påsken var Francesco hemma hos mig i Sverige. Det var då vi bestämde oss för att han skulle åka "hem" till Italien och leta lägenhet. För vi var båda övertygade om att vi ville leva och bo tillsammans.

I början av augusti samma år packar jag på nytt mina väskor och flyttar ner till Certaldo. Där Francesco och den nya lägenheten väntade på mig! Och jag är fortfarande här!!! Fortfarande övertygad om att han är mannen i mitt liv...

TisdagsTema

Veckans tema är just Tisdag.

Lite klurigt tema för jag är ingen vanemänniska. Alla dagar kan se ganska likadan eller olika ut.

Men jag vill visa er ett kort på min kvartersaffär. Jag var där för bara en timme sedan och köpte frukt och grönsaker.

Om ni vill se fler Tisdagar gå in här.

Det börjar likna vår

Det blir svårare att vara inne nu när regnet äntligen avtagit och solen börjat skina. Jag blir liksom full av energi och vill vara utomhus.

Och ut ska jag om inte annat för att betala räkningar... Vi har en gasräkning på över 400 euro. Det är vad vi förbrukat än så länge under vintermånaderna i värme och varmvatten. Och vi bor i en liten lägenhet, 50 kvadratmeter.

Då ska ni veta att elementen inte står på hela dagarna. Här har vi en av anledningarna till att italienska hem kan kännas kalla. För man reglerar värmen genom en termostat där man knappar in önskat antal grader och vi brukar hålla den på 18-20 grader när vi är hemma. När man går ut sänker man graderna.

Jag har en väldig kontroll över graderna och är noga med att titta efter att termostaten inte står för högt. Jag vill inte få några överraskningar hem i brevlådan!

Men elementen får vila till nästa vinter. För nu är det vår och solen strålar!

Söndagsutflykt Pienza

Kvinnodagen i all ära men för mig var gårdagen en perfekt dag för utflykt! Solen sken, en massa grader varmt och vi bestämde oss för att åka till Pienza.

Pienza är en liten, pittoresk "borgstad" som ligger i Val D'Orcia (Orciadalen på svenska) ungefär 7 mil söder om Certaldo. En av de vackraste dalarna i hela Toscana med ett landskap som är sagolikt. Otroligt vackert!

Vi var hungriga när vi kom fram och letade länge efter ett ledigt bord. Även fast det fortfarande inte är högsäsong, var det mycket folk i rörelse. Det var fler som tänkt precis som jag!

Efter många om och men lyckades vi i alla fall hitta en restaurang med en mysig uteservering.

Så nu kan jag äntligen säga att jag ätit årets första lunch under öppen himmel. Och en redig lunch blev det, baserat på vildsvin! Hur gott som helst och jag rekommenderar er att besöka Trattoria la Chiocciola om ni har vägarna förbi Pienza.

Den lilla byn är ett perfekt, levande exempel på en renässansstad och finns på UNESCO's världsarvs lista.

Det känns fantastiskt att strosa omkring på gatorna och veta att det inte är mycket som förändrats sedan mitten av 1400-talet.

Utöver det är Pienza känd för sin Pecorino, fårmjölksost, som producerats bland kullarna omkring "centrum". Många säger att det är den bästa i hela Toscana och visst är den underbart god!

Utsikten är underbar, Pienza är verkligen värt ett besök.

Jag är lite oroad över hur mycket turister det är på en lilla ytan när det är högsäsong. Men om man hoppar över helger och försöker ta sig dit ganska tidigt kanske man slipper trängas.

Kvinnodagen, mimosa och striptease

8:e mars och visst är det den internationella kvinnodagen i Italien också. "Festa della donna" kallar man dagen i folkmun.

Jag har inget minne av att det hände något speciellt den här dagen i Sverige. I Italien däremot händer det grejer.

Restauranger och uteställen lockar med speciella "menyer", musik och lättklädda, muskulösa män. Lokalerna fylls av kvinnor i alla åldrar som ser sin chans att få en kul, annorlunda kväll ute med väninnorna. Det råder kaotisk stämning överallt och om man är ute efter en romantisk parmiddag bör man leta noggrant eller gå ut en annan dag!

Symbolen för kvinnodagen här i Italien är den gula mimosan. Den ges som en gåva till kvinnorna precis överallt, i affärer, i barer, restauranger och på gatan följt av ett "auguri", grattis!

Passar på att dela med mig av denna tradition och delar med glädje ut den färgglada blomman till alla kvinnor runt om i världen!

Kram på er!

Solbränd?!

Ok, jag erkänner.

Jag har inte ätit årets första lunch ute.

Mina förhoppningar på att dom lyckats göra iordning uteserveringen på bara en timme var lite väl stora.

Men efter maten satt jag ute i solen i bara linne och mina kinder är blossande röda!

Sol och lunch

Det är en strålande dag, tvätten hänger ute, luften är varm och det doftar vår!

Äntligen kan jag vända mitt vinterbleka ansikte mot den strålande solen och njuta av värmen.

Och jag kommer äta årets första lunch under öppen himmel.

Grande Mina

Mina tillhör en av de absolut största artisterna i Italien och hon är en av mina favoriter. Hennes karriär tog fart i slutet av 1950-talet och är fortfarande aktiv.

Mina är en levande myt som 1978 gjorde sin sista konsert inför publik.

Lyssna och njut!

Trevlig helg!

Präst på besök

Det låg en liten lapp i min brevlåda.

Jag tror att alla i hela Certaldo har fått samma lapp som kommer från kyrkan. Lappen innehåller ett litet brev och tider när prästen kommer till din gata.

För snart är det påsk.

Veckorna innan denna högtid är det en återkommande tradition att prästerna knackar på din dörr för att erbjuda "la benedizione", välsignelsen, av hemmet och familjen.

Jag har aldrig haft någon präst på besök så jag vet inte hur själva ritualen går till. Men om jag är hemma den 16:e när han är på min gata kanske jag släpper in honom.

Om inte annat för att se hur det går till.

Utmärkelse

Gissa om jag blev glad när jag fick syn på den här utmärkelsen inne hos Pysen.

Tack snälla, goa du!!
För att du finns där ute och delar med dig av ditt underbara Sicilien!

När jag får utmärkelser börjar jag fundera.

På att blogga har blivit en stor grej i min vardag. Inte bara för att själv synas och höras.

Utan för gemenskapen och vänskaper som knyts världen över.

Genom att blogga har jag fått en inblick i många människors vardag, som lär mig någonting nytt varje dag. Det är allmänbildande att läsa bloggar har jag upptäckt!

Att läsa om verkligheter som ligger utanför min egen, öppnar mitt sinne. Det är otroligt inspirerande!

Därför vill jag skicka vidare den här utmärkelsen till alla er som bloggar! Tack för att ni finns!

Aglio, olio e peperoncino

Det här är nog ett av de absolut lättaste recepten som till och med jag klarar av utan några problem.

Det är en vanlig, enkel pastarätt som vi brukar göra när kylskåpet är tomt. För den innehåller fyra ingredienser som alltid finns i skafferiet, vitlök, olivolja, peperoncino (torkad röd chili eller piri piri kan man nog hitta i Sverige) och spaghetti.

För 2 personer behöver vi:

• 200 gram Spaghetti
• 2-3 Vitlöksklyftor
• 1-5 Små torkade peperoncini/piri piri/chilifrukter (Beroende på hur starkt du vill ha det)
• 1 dl Olivolja (minst jag brukar aldrig mäta...)
• Salt till vattnet
• Parmesanost (om det finns, annars går det bra utan)

1. Koka upp vattnet till pastan och släng i saltet när vattnet börjar koka.
2. Medan vattnet värms upp, skala och dela vitlöksklyftorna på mitten och krossa/dela "chilifrukterna".
3. Fräs vitlöken tillsammans med "chilifrukterna" i en liten kastrull. Det ska inte vara för varmt, vitlöken får inte bli bränd.
4. Här kommer ett litet "mormortrick": när pastan börjar bli klar, ta en halv dl av pastavattnet och häll ner det i oljan. Se upp så att oljan inte är för varm!
5. Sila pastan, tillbaka i den stora kastrullen, häll över oljan och blanda.

Färdigt att serveras! Med riven parmesan om man har det och tänk på att den här rätten måste ätas riktigt varm. Annars blir det en stor klump av all spaghetti.

Tillbaka i tiden del9

Den där polisgubben träffade vi aldrig på igen. Vi såg bara bilen någon gång ibland men det var inget mer med det. Tur, för jag ville inte ha någonting med dom att göra!

Man kan väl säga att jag och lillasyster var ett exotiskt inslag i vardagen på travbanan. Det fanns dom som la till den italienska charmen. Andra som bara ville prata och var nyfikna. Det var hur som helst inte ofta vi fick vara ifred.

Vi jobbade tillsammans med en kille som vi kallade för Slaktarn'. En gång i tiden hade han varit slaktare så smeknamnet kändes självklart! Jag och lillasyster hade smeknamn på alla som jobbade därinne på travbanan. Det var perfekt att kunna snacka om vem som helst utan att någon visste om det. Det var ju såklart ingen som pratade svenska men ändå!

Slaktarn' tillhörde flörtargruppen. När han upptäckte att hans charm inte ledde någon vart, blev han sur och började klaga hos chefen. Han tyckte att vi blev favoriserade och fick en massa fördelar bara för att vi var tjejer.

Vilket inte var sant för vi jobbade och slet precis som alla andra. Efter det blev det ofta så att vi jobbade dubbelt upp bara för att visa vad vi gick för.

Men Slaktarn' var rätt så rolig och trevlig när man förstod hur han funkade. Vi kom fram till att han var värre än en kvinna som har mens. Hans humörsvängningar var inte att leka med. Men det räckte att fjäska och skvallra lite så var han nöjd!

Sen hade vi en nyfiken tjej i tonåren som hängde efter oss så fort hon hade chansen.

Hennes pappa hade ett eget stall alldeles bredvid vårat så hon var ofta hos oss och pratade. Vi blev snabbt vänner med hela familjen och dom var verkligen omtänksamma.

De visade prov på den italienska gästvänligheten och vi var ofta på middag hemma hos dem.
Jag brukade sova över ibland. Vi åkte och badade tillsammans. Jag firade min första jul, efter exet, i deras familj. De var verkligen snälla och det var skönt att ha någon slags trygghet. Människor som jag kunde lita på.

Fika och ett litet tips

Snart är det fikatime.

Trotsar regnet, tar bilen till ett cafè i närheten där jag ska träffa min vattengympa kompis.

Men först ett litet tips till alla er som ska ut och resa.

Ta er en titt på den här listan innan ni bokar hotell.

Här finns de skitigaste hotellen i världen listade men också de bästa!

Ordlös Onsdag-Som en dröm...

För fler drömmar titta in här.

Buongiorno

Svårt att kravla sig ur sängen när regnet smattrar utanför fönstret. Så det blev lite senare än vanligt.
Nu har jag intagit min första dos kaffe och börjar sakta men säkert vakna till liv.

Igår fick jag önskemål om att lägga upp lite pastarecept. Jag erkänner att jag inte är någon mästerkock, det är oftast Francesco som lagar maten här hemma.

Men något ska jag nog kunna komma på!

TisdagsTema

Veckans tema är spår och jag har haft väldiga problem med regn och åska. Varför ska det alltid regna när jag ska ut på promenad med kameran?

Efter lunch blev det ett litet uppehåll så jag passade på att gå ut och leta spår.

Spår efter regnet

Om ni vill se fler bidrag gå in här.

Lite pasta i siffror

Italien är, som säkert alla redan vet, pastalandet nummer 1.

I medel äter en italienare 28 kg pasta om året. Så gott som varje dag står det någon typ av pasta på bordet.

Sverige hamnar ganska högt upp på listan med en medelkonsumtion på 9 kg per person, lika mycket som USA.

Jag får ofta frågan "Tröttnar du inte på att äta pasta varje dag?". Men hur ska jag kunna tröttna på vällagade, enkla och varierande recept? Nej, jag tröttnar inte på att äta pasta varje dag.

En sak är säker. Jag skulle aldrig mer kunna äta överkokta snabbmakaroner med ketchup.

Min gomme har blivit finsmakare!

Här är artikeln på italienska.

Å Ä Ö

Jag ville bara tipsa om en sida som jag använder varje dag för att kunna skriva svenska bokstäver.

Gå in på den här sidan, välj svenska och vips så har man ett virtuellt tangetbord.

Väldigt praktiskt!

Min favorit

Snart är det dags för X-factor.

Jag kommer slänga mig på soffan. Krypa in under mina varma filtar och hålla tummarna för den här killen, Enrico. Han är bara så bra!

Jag får rysningar över hela kroppen... Vad tycker ni?!

Veckans Fototriss: Bokstaven T

Då var det dags igen för veckans fototriss. Den här veckan är temat bokstaven F eller T och motivet ska börja på någon av dessa bokstäver. Jag tog mig en promenad i regn och rusk efter en lång lunch i Certaldo Alto. Det finns så mycket fina, härliga motiv men tillslut bestämde jag mig för bokstaven T.

Tegelpannor

Tak

Trappsteg

Om ni vill se fler motiv gå in här .