Tankar & idéer

Jag har haft en tanke i huvudet väldigt länge nu. Vill kunna arbeta självständigt, är trött på att vara anställd.

I våras skrev jag om idéer och kanske är den på väg att bli något mer konkret.

Tillsammans med en norsk tjej håller jag på att utveckla min idé. Den handlar om att hjälpa till vid planering av bröllop/tillställningar i Toscana.

Vad tror du om det?!

Ett tips

Här har jag skrivit om Enoteca Italiana i Siena. Ett tips för den som gillar vin!

För den som saknar CHIANTI

"Aprire solo in caso di necessità

inspirare profondamente per improvvisi

attacchi di nostalgia"

"To open only if necessary

to breathe in deeply for sudden

attacks of nostalgia"

Vagabond

Jag har gått och blivit kär i en liten vagabond. För att han är så gosig. Han har blivit kär i mig för allt gott kött jag ger honom.

1 år

Oj. Upptäckte att bloggen fyllde 1 år igår. Tiden går fort!

Och jag hänger inte med :)

Jag åker snart..

Då var biljetten bokad.
Det tog ett tag att hitta en biljett, till ett rimligt pris, då Ryan lagt ner rutten Pisa-Skavsta under lågsäsong. Åker från Rom, med Norwegian och landar på Arlanda den 25:e November.

Jag kommer vara i Sverige hela december. Hoppas på en massa snö och en riktig svensk vinter.

Ikea, godis & Sverige

I går var en ledig, regnig dag.

En sån där dag som är som gjord för att stanna inne. Dra täcket över huvudet, vända sig i sängen och somna om.

Eller en perfekt dag för ett Ikea besök.

Jag valde Ikea.

Kom hem med några påsar Salta sillar, Bilar, Snören, Daim. Godis är inte Italiens starka sida.
Och kanel gifflar. Som jag ärligt talat inte ens gillar, men jag kände ett visst kanelbehov när jag snurrade runt bland alla svenska matvaror.

Det är lustigt. På något undermedvetet sätt känns det tryggt att kliva innanför dörrarna till Ikea. En liten del av Sverige. Det kan vara dofterna, möblerna och alla svenska namn.

Och jag är glad att Ikea finns där och stillar mitt godisbegär.

Detaljrikt

Domkyrkan i Siena.

Jag önskar att jag hade vingar. För att komma närmare.

Verklighet?!

Sådär. Då har jag återlämnat den vita "pingvinjackan", sista dagen på hotellet är avklarad.

Det snurrar många historier på hotellet om äldre män med yngre, vackra, lyxprostituerade kvinnor.
De dyker upp titt som tätt.
Ofta "sistaminuten" gäster som söker rum för en natt eller två... Inga "sistaminuten" priser på rummen, ett normalt rum kostar runt 500 euro natten.

Well, sista dagen fick jag också se. En skrynklig gubbe, 70 år och en sockersöt tjej med änglalikt ansikte, 23 år.

De småäter på sin frukost.

Han, gott om pengar, har precis betalat för en natt med en ung tjej.
Hon, som tjänar mer pengar på en natt än jag gör på en hel månad. Om nu alla pengarna stannar i hennes plånbok... Hmm, tveksamt.

Och jag vet inte hur jag ska bete mig. En olustig känsla kryper upp inom mig. Hela situationen känns pinsam. Nästan overklig.
Jag smyger mig förbi deras bord och säger "Buongiorno". Det är bara mannen som svarar med ett leende. Hon lyfter inte ens blicken.

Jag klarade inte av att närma mig deras bord igen.

Men jag fick mig en stor välkommen-till-verkligheten-dos.

Stilla

Bara två dagar kvar!!!

Bara två dagar kvar på hotellet. Det känns ganska skönt. Det har tagit mycket av min energi den senaste månaden. Inte för att det varit för mycket jobb. Men för alla regler.

Jag menar, vi ska prata med gästen men absolut inte för mycket. Inte vara för påträngande, inte ställa frågor...

Alltid vara i matsalen. Inte för nära bordet och inte för långt bort...

Helst komma ihåg namnet och tilltala gästen som Mr. X. Minst en gång under en frukost, lunch och middag...

Känslan är att vi som servitörer mer är betjänter. Ingen trevlig känsla...

Jag kommer dock sakna bilfärden med radiolyssningen och mina arbetskamrater. Men det är det enda!

Dagens

temperatur...