Kalas, sång och upptåg!

Ibland händer det sådana där vardagliga saker som påminner mig om hur mycket jag tycker om Italien.

Jag och Francesco var ute och käkade middag igår kväll. På en restaurang/pizzeria i Poggibonsi där vi varit några gånger tidigare.

Ägaren är från Neapel, napoletano, vilket brukar betyda god pizza och bra fiskrätter. Så är fallet på det här stället.Underbar mat och supergod pizza!

Vi möts i dörren av ägaren, som tar i hand och frågar hur det är och säger att vi kan slå oss ner vart vi vill. Restaurangen är nästan tom och vi sätter oss mittemellan två långbord där det vankas födelsedagsmiddag.

Vi beställer in "Antipasto misto di mare" (en mix av förrätter från havet, skaldjur, fisk, bläckfisk, etc) och det kommer många tallrikar, en efter en. Jag som trodde att jag skulle klara av en pizza men det blev för mycket av det goda!

Mitt upp i alltihopa kliver tre gubbar in i restaurangen. Med trummor, saxofon och trumpet börjar dom spela och sjunga "Jag må han leva...." och alla sjunger med. Stämmningen är på topp och han som fyllde 50 ser riktigt nöjd ut.

En resväska fylld med alla möjliga instrument kommer fram och delas ut till alla gäster. Maracas, cymbaler, kastanjetter och tomma konserver. Allt som gör ljud ifrån sig!

Nästa låt gör vi tillsammans... Vi skakar, sjunger och har kul! Vid 50-årskalaset börjar några damer dansa och kocken kommer ut från köket för att se efter vad som händer. Han trallar med i sången och klappar händerna.

Det lugnar ner sig och det blir dags för tårta.

Två kalas betyder två tårtor. Och vi satt där i mitten. Vad betyder det?!

Jo, vi fick smaka på båda tårtorna. Jag var så mätt och glad att jag knappt kunde resa mig från stolen.

Det här är mitt Italien som jag tycker så mycket om!

Nej, det är inte vår

Min lilla bil informerade mig om att det är 14 grader varmt ute.

Det känns inte varmt, det luktar inte ens vår. Men jag har ju en igentäppt näsa.

Himlen är täckt av gråa, tråkiga moln och jag använder fortfarande min varma, sköna dunjacka. Det kanske låter överdrivet i svenska öron men jag har inga närmare planer på att lägga undan jackan.

Jag väntar tills solen skiner och den riktiga våren infinner sig.

Till den som behöver hjälp med design

Tänkte göra reklam för kreativa och roliga Malins nya sida. Hon frilansar som illustratör och designar visitkort, grattiskort och mycket annat. Ta er en titt här!

Lyxproblem

Tack så mycket för alla gulliga kommentarer!

Igår var jag uppslukad av CV skrivande, det tar tid att hitta de perfekta orden på italienska. Så nu har jag gjort mitt femte och tycker det ser ok ut.

Turistsäsongen börjar snart och det finns faktiskt jobb som passar mig. En massa hotell och vingårdar söker personal som kan prata engelska och jag har ju erfarenhet inom det området.

Men jag har ett lyxproblem...

Jag kan inte jobba hela säsongen eftersom vi åker till Miami i mitten av juli. Därför är det ingen som vill anställa mig.

Och jag som älskar tulpaner!!

En stor, färglad bukett får lysa upp min blogg idag. Den har jag fått från min goa vän som har den fina bloggen Njut i din Trädgård. Tack så jättemycket!

Funderade lite på betydelsen av bloggvänner igår.

Jag har bara bloggat i knappt fyra månader och började för att internet fascinerar mig och jag ville dela med mig av mitt Toscana. För att jag gillar skrivandet.

Men jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle få vänner på det här viset. Verkliga människor som delar med sig en bit av sina liv på ändlösa cyber, som jag bryr mig om och vill kalla mina vänner.

Tack för att ni finns därute!

Fortsätter min jakt!

Nu är jag på väg ut på jobbjakt. Det är inte det lättaste men jag ger inte upp.

Så med id-kort och uppehållstillstånd åker jag till Poggibonsi, det är lite större än Certaldo, och presenterar mig på de olika "jobbkontoren".

Jag vet inte hur många som egentligen får jobb genom de olika "jobbkontoren". Många gånger handlar det om kontakter och för tillfället hjälper inte ens kontakterna.

Nu börjar det bli sent, varför går tiden så fort framför skärmen?!

Vintervärme

Titta vad jag har fått från Segsliten! En jättegullig utmärkelse som värmer och det kan behövas för jag känner mig fortfarande dålig... När ska jag bli frisk?! Börjar bli trött på det här!

Har kommit fram till att Oasis var bra medicin för mina öron och javisst för ögonen också! Men inte för min stackars hals.

Den här mysiga utmärkelsen skickar jag vidare till:

Pysen

Utlandsmamman

Njut i din trädgård

Italien-Moster från Dalarna

Lilla Provence

Oasis in action

Konserten sparkades igång, punkligt, klockan 21 i sportarenan "Nelson Mandela Forum" i Florens. Jag har ingen aning om hur mycket folk det var men det var inte utsålt. Vi hade bra sittplatser på sidan om scenen och utmärkt utsikt över det bruna "mosshavet" framför scenen.

Ingen tvekan om att jag är i Italien med alla mörkhåriga, hoppande Oasisfans!

Konserten i sig var bra med en Liam, precis lika kaxig som jag trodde att han skulle vara. Han bara står där, helt stilla och tittar stöddigt ut över publiken. Hela hans kroppsspråk visar hur bäst han tycker att han är!

Liam försvinner från scenen när det är dags för brodern Noel att sjunga. Antar att det är en del av hans "rockstar grej". Hur som helst sjunger Noel otroligt bra och jag fick gåshud av konsertens höjdpunkt "Don't look back in anger". Helt otroligt vackert med publikens allsång!

Det var inte mycket snack mellan låtarna. Ett litet grazie och sen körde dom på i nästan två timmar. Som sagt, jag är inget Oasisfan men jag tycker att konserten var himla bra.

Tillbaka i tiden del8

Så min lillasyster kom ner till Italien våren 2003 och vid det här laget kunde jag prata italienska obehindrat. Jag gick aldrig på någon kurs utan lärde mig språket på egen hand.

Jag trivdes riktigt bra i det nya stallet även fast det inte var någon dans på rosor att jobba med travhästar. Vi var lediga varannan måndag och dagarna kändes långa.

Sommaren 2003 var en av de varmaste i Italien på många år och det var något av det värsta jag varit med om. Vi började köra hästarna vid 5 på morgonen. Klockan 10 var det redan för varmt för att vara ute. Allt var klibbigt och hästarna svettades bara utav att stå inne i boxen.

Sen cyklade vi hem till lägenheten för en lång lunch och en dusch. Jag tror vi duschade i snitt 3 gånger om dagen.

Plus att fläkten fick följa med runtom i lägenheten. Vid matbordet, framför tv:n och självklart vid sidan om sängen men det var näst intill omöjligt att sova för den kvävande, fuktiga värmen. Vid femtiden tog vi oss ner till stallet igen för att fodra och pyssla med hästarna.

Så såg alltså en helt normal arbetsdag ut på sommaren med undantag om det var travtävlingar. Under sommartid tävlade man bara på kvällen och det första loppet brukade starta runt 21.

Jag tog hand om 6 stycken hästar som blev mina små "bebisar". Det var underbart att få deras tillit och se resultatet av det man gjorde. En svensk tjej är så mycket lugnare och snällare och på vissa hästar märkte man skillnaden.Tillsammans med dom åkte jag runt på olika travbanor i Italien och fick uppleva en massa nya saker.

Under den här sommaren kommer jag ihåg en lustig sak. Jag och lillasyster var ute en kväll i den lilla "byn" där vi bodde för att äta en glass. Vi sitter lugnt och stilla på en bänk, svettas och mumsar på glassen. Då dyker en polisgubbe upp och frågar om allt är ok och han presenterar sig. Han visste tydligen våra namn och var vi bodde. Vid senare tillfällen la vi märke till en polisbil som ofta snurrade förbi vår lägenhet.

Visst vi bodde i en liten "by" men att vårt uppehälle skulle väcka en sådan uppmärksamhet kändes obehagligt. Konstigt. Jag förstod liksom aldrig varför.

TisdagsTema

Veckans tema är figur och jag tycker den här lilla kotten är en perfekt figur!

Kortet är taget förra sommaren på vingården där jag jobbade. En igelkottsfamilj hade intagit ett förråd och småttingarna sprang omkring på gården. Så söta!

Gå in här för att se fler tolkningar på temat.

Imorgon måste jag må bättre

eller så struntar jag i alla symptom. För jag ska rocka loss till Oasis!

Francesco ringde mig precis efter att jag gråtit i över en timme till filmen P.S I Love You och berättade den glada nyheten att han hade två biljetter till konserten i Florens.

Nu var det ett tag sedan jag lyssnade på Oasis men jag gillade dom för 10 år sedan... Älskar all sorts musik och att få gå på konsert är hur kul som helst!

Jag tror faktiskt att det är den rätta medicinen för att bli frisk! Dansa och sjunga ut alla elaka baciller.

Influensa?!

Jag har känt mig hängig med influensasymptom sedan i fredags. För varje dag som går har jag mer ont i halsen och snart ingen hörsel kvar.

Varför kan inte febern komma så att jag får det överstökat?!

Jag fortsätter att ta det lugnt och ser fram emot filmen P.S I love you som går på Sky om ett par timmar.